Är nu tillbaka från Azorerna. Fantastiskt resmål från alla perspektiv. Men en sak har jag fått bekräftat och det är att jag inte är någon bra charterturist. Jag reser aldrig på charterresor men i det här fallet fanns det inte så många alternativ. För det första gillar jag inte kollektiv av något slag, för det andra ogillar jag dessa extra avgifter för allting (mat och dryck på planet är dyrare än Stureplan) och dessutom förstår jag inte de sociala koder som charterresande innebär. Man ska känna sig befryndad med dem som reser till samma resmål och man ska småprata om väder och vind och diverse andra ointressanta saker. Många reser på charterresor eftersom det är billigt och bekvämt och man inte behöver tänka själv. För egen del tycker jag att det är mer besvärligt att resa charter. Man måste, precis som här, anpassa sig efter den stora massan. På vårt "välkomstmöte" fanns det folk som på fullt allvar frågade hur man tog sig till poolen på hotellet där vi bodde. Är det verkligen fortfarande så? Klarar inte folk av någonting på egen hand? Problemet med charter är ju också att man inte blir delaktig i kulturen. Man skrapar bara på en välförnissad yta. Men det räcker nog för många att köpa lite inhemska produkter, få lite sol och äta lite god mat, för mat är ju som vi alla vet jätteviktigt. (För er som inte brukar läsa min blogg var jag just nu ironisk.) Vi hade förvisso duktiga guider men allting berättas alltid från ett svenskt perspektiv. Olof Palme var minsann duktig eftersom han påtalade hur det var under diktaturen i Portugal och då kan alla svenskar känna sig duktiga som sig bör. "Bilen gjorde inte sitt inträde här på öarana förrän på 80-talet, därför är alla vägar så smala". Oj, stackars dem, tänker turisterna. Vad efterblivna de är. Tänk att galoppera till jobbet, tänker jag. Det hedrar azorianerna att de inte gör reklam för sina öar. De vill helt enkelt inte ha för många turister. Med turister följer som bekant problem och man vill bevara öarna och deras flora och fauna så gott det går. All heder till dem. Res gärna till Azorerna men undvik charterturisterna (om det går). Nedan en bild på vulkansjön Eldsjön:
4 kommentarer:
Gillar inte heller kollektiv tänkande och handlande. Är jag i grupp - för ibland så måste man - är jag alltid den som eftersläpar. Ändå kan jag se även fördelar med gruppresande också. Men helt klart finns människor som inte ens kan gå över gatan utan att få ingående instruktioner. Tur att de kan andas på egen hand.
Fin resa du är på. :)
Säger som favoritpoeten Gunnar Ekelöf: "Jag tror på den ensamma människan ...". Men ibland har man som sagt inget val. Fick avsmak för charter redan som barn (först ut: Gambia årsskiftet 68/69) - och då var landet ännu inte turistinriktat som det senare blev.
Alla är vi olika! Maken och jag har rest med charter i drygt 20 år och är helnöjda. Man väljer ju vad och om man vill delta i, liksom om man vill umgås med medresenärerna eller inte. Vissa resor har vi fått bestående vänner, andra gånger inte bekantat oss med någon. Smaken är som bekant - som baken!
Håller med Ulrika.Brukar också resa charter och tycker att det är hur bra som helst.Som sagt man väljer ju själv om man vill delta i välkomstmöten o diverse utflykter.Eller så utforskar man resmålet på egen hand vilket jag brukar göra..
Skicka en kommentar