Knugen

Det talas ofta om monarkins vara eller inte vara. Själv har jag ingenting emot kungahuset som princip men om man ska ha en monarki måste man väl ändå ha en kungafamilj som på bästa sätt kan representera vårt land. Dessvärre föds man ju in i jobbet och det är därför ingen garanti att man är särskilt lämpad för positionen i fråga. Vår kung är ett bra exempel på det. Jag förstår aldrig någonting av vad han säger. Han går ständigt omkring och mumlar obegripligheter med vilt stirrande blick. Han är säkerligen en trevlig och kul prick privat, vad vet jag, men inte är han särskilt lyckad i sitt ämbete. Drottningen kändes åtminstone som en frisk fläkt när hon kom men 50 plastikoperationer senare har hon förvandlats till en stel nickedocka.

En av de få ljusglimtarna i Bernadottefamiljen är kronprinsessan. Hon framstår som en kompetent och trevlig person fullt kapabel att ta över rodret efter sin far. Men det lär ju ta ett tag innan detta blir verklighet så mitt förslag är att vi låter Danmarks drottning ta över styret i Sverige. Hon är intelligent, kvick, elegant, konstnärlig, folklig och ståtlig på samma gång. Desutom röker hon som en borstbindare utan att skämmas det minsta. På så sätt skulle kungen kunna dra sig tillbaka till något slott på landet och gå och humma för sig själv, lukta på blommorna och ha det trevligt. Dessutom slipper han smygröka.

Kungen är död! Länge leve Dronningen!

Frisörer

Jag ondgjorde mig i ett tidigare inlägg över pladdertanter. Men det finns en yrkeskategori som man måste låta pladdra oavsett om man vill lyssna eller ej, nämligen frisörer. Om man väcker ont blod hos sin frisör kan de nämligen hämnas å det gruvligaste. Resultatet kan då bli att man ser ut som kvinnan ovan. Tänk på det alla ni bröder och systrar som likt jag avskyr onödigt pladder. Ibland får man helt enkelt ta det onda med det goda.

Mat

Många vill ha någon som städar och fejar, stryker och putsar fönster hemma. Det har blivit populärt om än omstritt att utnyttja hushållsnära tjänster. Jag skiter i vilket. Jag kunde inte bry mig mindre. Städa och hålla snyggt är väl ingen konst. Att däremot planera matinköp, handla och laga mat varenda eviga dag, är något jag skulle vilja lämpa över på någon annan. Varför finns inget avdrag för det? Jag har absolut inget emot att laga mat och bjuda hem vänner. Det gör jag mer än gärna. Men all vardagsmatlagning är fan inget att hurra för. Det tar så mycket tid som jag gärna skulle ägna åt något vettigare.

Mat är ett trevligt sätt att umgås, anser många. Visst är det så, men mat skapar också en jäkla massa problem. Om man exempelvis ska åka till landet en helg tillsammans med vänner för att ha det trevligt och göra något kul börjar genast det förbannade matpratet. Man måste planera i minsta detalj vad man ska äta till frukost, lunch och middag. Alla ska säga sitt i frågan eftersom maten är sååå himla viktig. En helg borta ska väl inte kräva en veckas matplanering? Sedan måste ju folk äta så ofta. Alla aktiviteter måste planeras runt maten. Mellan måltiderna måste man fika också. Nej!!!

Det finns också människor som förutom att planera ihjäl sig när det gäller matlagning också känner sig föranledda att prata om mat. Det finns inget tråkigare och mer ointressant än folk som pladdrar om mat. Detta gäller särskilt folk som tror att matprat är en lämplig konversation på fester (se inlägg Party). Folk reser också för att äta. Jo, det är sant. De åker till andra kulturer enbart för att äta. "Vad gjorde du på din semester?" "Jag åt." Va? En ännu värre kategori är de som på fullt allvar är mest intresserade av hur maten var när man kommer hem från ett spännande resmål. Sådana människor borde aldrig få resa någonstans. Man ska naturligtvis njuta av god mat men där går gränsen. Tidningar och TV översvämmas redan av kockar som tror att de är Guds gåva till mänskligheten. Hur skulle vi överleva utan dessa genier? Det borde finnas ett Nobelpris i matlagning. Det krävs ju minst 5 år på KTH för att förstå matlagningens komplicerade fysiska natur.

Ett mer lättsamt och praktiskt förhållningssätt till mat vore att föredra.

Uppsats

Nedanstående faktauppsats är skriven av en mellanstadieelev. Antingen kan man se den som faran med att låta barn växa upp i storstäder eller så är det någon mycket begåvad elev med stor fantasi. Välj själva. Kul är den hur som helst.

Nyttan med kon

Kon är ett husdjur. Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den ska dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor... Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan - och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet... Och det är för att hornen ska ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas koögon. Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen... Den använder den för att jaga bort flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara hår... Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu. Kon har fyra ben... Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med.

Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne... Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter kofångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

21 april 2010

Dagens Halt:

Jag anar ugglor i mossen. Vårt rike är utsatt för en konspiration från våra nordiska grannar. Det går inte längre att blunda för. Först släpper Island ut ett askmoln över oss. Det gick visserligen ut över andra länder också men låt er inte luras. Det var Sverige som var målet för denna attack. Finland ska nu bygga en ny reaktor nära svenska gränsen. Är det en slump? Det betvivlar jag. Norrmännen har skickat ut en fager jänta med uppdraget att förföra vår prinsessas tilltänkte make. Nu ser vi resultatet. Gråt och tandagnisslan inte bara i kojor utan också i slott. Nu väntar vi bara på vad Danmark ska hitta på. Om jag hade varit försvarsminister hade jag beordrat ökad säkerhet i Öresundsregionen. Dansken kommer. Var så säkra.

Dagens Galopp:

Nu har jag äntligen gjort klart en stor bedrövligt tråkig tysk översättning! Det jag inte vet om möbler, tyger, material, upphängningsanordningar, konsoler, madrasser, täcken när det gäller tyska fula möbelvaruhus är inte värt att veta. En ren plåga både att översätta och beskåda.

Godhet

Det finns goda människor, mindre goda människor och dåliga människor. Jag befinner mig någonstans till höger på skalan. Goda människor tänker på allt och alla. De äter inte kött på grund av dålig djurhållning, de sprejar inte håret av hänsyn till ozonskiktet, de ger pengar till hemlösa, de protesterar för människor och djurs rättigheter, de har koll på vilka företag som kan tänkas använda sig av barnarbete och de har minst 100 fadderbarn runt om i världen. Hur hinner och orkar de ha koll på det? Jag har fullt sjå med min egen lilla värld.

Visst blir jag som många andra upprörd över orättvisor, fördomar, inskränkthet och intolerans men jag går omkring i livet utan att uppröras alltför mycket av sälar som dör. När det har skett en olycka i tunnelbanan förstår man att någon måste ha kastat sig ner på spåret och blir då hemskt irriterad över att personen i fråga måste ta livet av sig mitt i rusningstrafiken. "Fan, nu hinner jag inte gå och träna idag", är den första spontana tanken som far genom hjärnan. Häromdagen åkte jag hem från en teaterföreställning tillsammans med en väninna och jag pekade på en man som låg utslagen på en filt vid tunnelbanestationen. "Vad hemskt. Den där mannen ligger fortfarande där." "Va?", säger väninnan. "Jaha där. Jo, förresten hur blir det med..." Totalt likgiltig inför mannen på gatan. Nu pratar vi ändå om en oerhört empatisk, generös och trofast person. Vad beror detta på? Är det för jobbigt att vara en god människa hela tiden? Måste man vara selektiv och välja sina goda gärningar? Eller är godhet något subjektivt beroende på vem man är och var man befinner sig? Vid Karlaplan på Östermalm här i Stockholm kan man exempelvis läsa på anslagstavlor att man vid nästa gudstjänst samlar in pengar för att ta hand om hemlösa katter. Det låter ju trevligt och omtänksamt men kanske har hemlösa människor mer behov av hjälp än katter. Men de uppehåller sig ju å andra sidan inte på Östermalm. En äldre dam fick en gång frågan vad hon tyckte om barnarbete och hon svarade: "Nej, vet du vad. Barn har ju ingen känsla för kvalitet." Hon hade helt uppenbart ett annat perspektiv.

Jag har en annan väninna som är godheten personifierad. Hon berättade en dag att hon hade gett en hemlös person pengar så att han kunde gå och köpa sig en jacka eftersom det var kallt ute. Cynisk som jag är frågade jag henne om hon verkligen trodde att han gick och köpte sig en jacka för pengarna. Det var väl ändå mer troligt att han gick till Systemet och köpte vodka. Hon svarade då att det var mycket möjligt men det viktiga är att hysa tilltro till människor. Godhet var ordet.

Deklarera

Jag vill inte deklarera! Jag har helt enkelt ingen fallenhet och inget som helst intresse därav. Få saker inger mig sådan ångest som deklarationsblanketter. Jag skjuter också upp det till sista sekunden eftersom hjärnan värjer sig och låtsas som om jag har all tid i världen. Jag blir på dåligt humör bara av att snudda vid tanken på att jag måste deklarera. Kan det vara så att jag är allergisk mot att deklarera? Folk har ju alla möjliga åkommor så här på våren. Kanske är det något jag kan söka för. Vem vet, man kanske till och med kan bli befriad från deklarationsansvar om man kan få det intygat av läkare att man helt enkelt inte klarar av det. Om så inte är fallet vill jag emigrera till ett deklarationsfritt land. Finns det något sådant?

Pladdertanter

Det finns personer, oftast kvinnor, som pladdrar non stop om absolut ingenting. Det är som om de inte hade någon spärr mellan hjärnan och munnen. Allt de tänker måste de också säga högt. Detta är ett märkligt fenomen som man med alla medel borde sätta stopp för. Kommunikation och diskussion som uppstår i möten med andra människor är alltid givande och intressant och bör uppmuntras men mundiarré är en åkomma man måste söka för. Att ständigt delge sin omgivning allt som korsar ens hjärna är respektlöst. Det tyder INTE på att man är en trevlig person med social kompetens som många tycks tro. Småprat i all ära men att tvingas lyssna på folk som inte vet vad de ska äta till middag eller fördelar och nackdelar med att ta med sig paraply om det nu skulle börja regna, är ren och skär tortyr.

Det finns en busslinje här i Stockholm som jag brukar åka mycket ofta. När jag står och väntar på hållplatsen dyker det då och då upp en kvinna som åker åt samma håll som jag. Denna kvinna pratar alltid vitt och brett om precis allting. Jag kan se hur hon precis som en hök spanar in resenärerna för att se om det är någon hon känner igen och kan sätta klorna i. När hon har spanat in sitt offer sätter hon kurs på personen i fråga och börjar prata redan när hon bara har hunnit halvvägs. Det stackars offret börjar flacka vilt med blicken för att hitta en utväg men det är naturligtvis lönlöst eftersom hon måste ta samma buss för att komma hem. Den pladdrande kvinnan för en monolog medan offret försöker se intresserad ut. Hon pratar om sitt jobb, sina barn, sin man, väder, midagsmat och annat smått och gott. När så offret försöker sticka in med en liten replik lyssnar den andra kvinnan inte alls utan fortsätter med sin monolog som om offret inte fanns. Man förstår av kvinnans ton att hon själv tycker att konversationen (monologen) är riktigt intressant och stimulerande.

Bojkotta pladdertanter nu!

Varför? II

Eftersom det finns så många frågor som förblir obesvarade i livet är det på sin plats med ett nytt frågeinlägg tycker jag. Lämna gärna svar på dessa frågor och har ni andra frågor ni funderar över får ni gärna publicera dem.

Varför...

1. är gurkor förpackade i åtsittande plast när inga andra grönsaker eller frukter är det?
2. har de flesta så fula skor?
3. har Mona Sahlin så konstig frisyr?
4. är korpulent ett ord som bara gäller män?
5. reduceras en del kvinnor till enbart mammor när de får barn medan andra är precis som förut?
6. ägnar sig folk åt så meningslösa saker som att fika?
7. känns livet lättare på kvällen än på morgonen?
8. kan man bälga i sig rom och må som en prins men inte inmundiga vodka i samma mängder?
9. upprepar man misstag man borde ha lärt sig av?
10. har folk katter som husdjur?

Smal, smalare, smalast

Förlora allt kroppsfett på bara 2 veckor! Med det nya superpillret går du inte bara ner i vikt, du bokstavligen smälter bort! Ät så mycket du vill utan problem. Ett toalettbesök senare har ALLT kommit ut. Nu behöver du inte längre irritera dig på kläder som fastnar halvvägs i valkarna eller byxor som inte går att knäppa på grund av allt magfett. Efter bara 2 veckor kan du hälla på dig kläderna! Det är helt fantastiskt! Du får ben som sugrör och överarmar som tändstickor, helt enkelt den kropp du alltid drömt om.

Några tips för bästa resultat:

• Tänk på att inte ha för stor frisyr eller upptuperat hår då huvudet dessvärre inte går att banta bort. Du kommer dock att tappa nästan allt hår så det blir nödvändigtvis inte ett problem.
• Försök också att undvika stora folksamlingar där du måste trängas eftersom dina ben och armar lätt bryts av som kvistar vid minsta beröring.
• Tänk dessutom på att vara försiktig vid kontakt med barn då knän och armbågar sticker ut som sylvassa vapen som barn lätt kan skada sig på.

Biverkningar såsom njursvikt, hjärtfel och plötslig död kan förekomma.

En liten skröna del 2

Tant Röd framlevde sina dagar i stor vånda. Ingenting var som förr. Riket blev bara blåare och blåare. Vad skulle hon ta sig till? Varje morgon frågade hon spegeln: "Spegel, spegel på väggen där, säg vem som snällast i världen är". Spegeln svarade alltid: "Farbror Blå snällast i världen är". Hon förstod ingenting. Hon som var allas bästa vän och då menar jag verkligen ALLAS bästa vän. Hon var kompis med precis allt och alla. Ja, inte med de blåa förstås. Det visste ju varenda kotte att blåa tanter och farbröder var ondskan själv. Inte hade hon mycket stöd av de övriga familjemedlemmarna heller. De lallade mest runt och pratade strunt dagarna i ända.

Livet såg betydligt ljusare ut för farbror Blå. Det var idel solsken från en klarblå himmel. Visserligen hade en av hans medarbetare gjort en fadäs men hon hade nu bett om ursäkt och förklarat att hon aldrig någonsin tänkte innan hon talade. Hon var ju dessutom en tant och alla vet ju hur sådana plägar vara. Det fanns emellertid något som gnagde farbror Blå men det var ingenting han talade med sin familj om. Varje morgon frågade han spegeln: "Spegel, spegel på väggen där, säg vem som intelligentast i landet är". Spegeln svarade då: "Farbror C intelligentast i landet är". Detta retade farbror Blå alldeles oerhört. Farbror C var en av hans närmaste medarbetare och oerhört intelligent, begåvad och vältalig. Han hade också en mycket irriterande mästrande ton som var svårt att värja sig emot och han fick alltid farbror Blå att känna sig som en liten skolpojke. Men de blåa framgångarna var väl ändå hans förtjänst...?

To be continued...

Platsannons

Vill du ofreda små pojkar med Guds välsignelse? Känner du dig missförstådd i samhället? Sök dig till katolska kyrkan! Efter tre Ave Maria får du syndernas förlåtelse. Avklarat på ett kick. Du står hela tiden under storstrutens beskydd och är därmed oantastlig. Inkom med din ansökan snarast. Paradiset är inte långt borta.

En liten skröna del 1

I ett litet land långt borta fanns två stora kullar och på var och en av dem låg ett slott. I det ena bodde farbror Blå och han var familjens överhuvud och den som bestämde. I hans familj ingick tant Grön, farbror Ljusblå och en liten farbror med obestämd färg, man skulle kunna säga att han nästan var genomskinlig. Ingen brydde sig heller särskilt mycket om vad han sa eller tyckte. Då och då kastade han fram galna idéer men dessa avfärdades genast av de andra. I det andra slottet bodde tant Röd och hon styrde och ställde över farbror Röd, som med tiden hade bleknat lite i färgen och nu framstod i en närmast rostbrun nyans, och farbror/tant Grön/Gul. Det var nämligen lite svårt att avgöra kön och färg på den tredje medlemmen, allt flöt liksom ihop till en enda sörja. Dessa två familjer stred om herraväldet över riket. Det fanns visserligen en familj med många Tant Rosa men de kacklade mest och ingen förstod riktigt vad de ville eller vad de sa. Det var mest en kakafoni av tjatter. Ute i skogarna strök också farbror Vit omkring men hans budskap var oklart och det enda man med säkerhet visste var att han inte gillade färgglada tanter och farbröder. Kanske var han färgblind.

Tant Röd var rosenrasande eftersom de flesta tyckte att blått var en mycket vackrare färg än rött. Hon tyckte att det var mycket orättvist. Orättvisa var också ett av hennes favoritord. Allt var orättvist i världen och livet, t o m hennes frisyr var orättvis! Ingen lyssnade på henne. Detta berodde till stor del på att hon pratade väldigt släpigt och lååångsamt. Ingen kunde hålla sig vaken när hon talade. Farbror Blå var däremot mycket nöjd och tillfreds med livet. Hans ledord var tillförsikt och han hyste stor sådan inför framtiden. Det enda molnet på hans annars så blåa himmel var tant Grön som hade en ful ovana att skrika i falsett varje gång hon skulle säga något. Men detta kunde han stå ut med eftersom han visste att tant Röd inte väckte så stora sympatier bland folket. På kvällarna brukade han stå i sitt torn och blicka ut över nejden och vart han än såg växte sig de blåa massorna allt större medan tant Röd blev alltmer förtvivlad...

To be continued...

Artighet

Vad innebär det att vara artig? Består artigheten i vad man säger eller hur man handlar? Många människor från andra kulturer tycker att vi svenskar är rätt så oartiga, delvis beroende på att vi inte använder särskilt "artiga" ord. Engelska språket exempelvis översvämmas av artighetsord och fraser som används i tid och otid. Man ska vara positiv och glad och gärna ge komplimanger, alltid säga please och sorry, skit samma om man menar det eller inte. "You look fabulous in that dress", vilket egentligen betyder "Du ser ut som en tjock ko". "It's soooo nice to see you", kan lika gärna betyda "Fan, nu kommer den där idioten". Ord blir ju bara ord som ekar tomt om det inte finns någon substans bakom. Jag menar inte att man alltid ska vara brutalt ärlig och säga att folk ser ut att ha korta korviga ben i just den kjolen eller att någons nya hårfärg får personen i fråga att se ut som ett lik men måste man överdriva åt andra hållet? Överanvändning av ord utan egentlig mening gör dem ju också mer urvattnade. Till slut betyder de ingenting längre. Det kan i sin tur leda till att ens handlingar inte spelar så stor roll så länge man bara ursäktar sig efteråt. Sedan behöver man faktiskt inte behandla alla med överdriven respekt och artighet. Det är väl ändå något man först måste förtjäna? Vad tycker ni?

Samlare

I mars skrev jag ett inlägg om min städnings- och ordningsmani (Ordning & Reda) och den här tiden på året yttrar den sig som mest. Jag älskar att slänga, sortera och göra mig av med saker. Ut med det gamla och in med det nya! Jag förstår mig inte alls på personer som samlar på sig en massa gammalt skräp. "Men det här kan vara bra att ha någon gång." Nej, har man inte använt något på minst ett år är inte sannolikheten särskilt stor att man kommer att använda det senare heller. Gör dig av med skiten. Vill man vara miljömedveten kan man ju lämna det till återvinning eller skänka det till exempelvis Stadsmissionen.

Det finns människor som sparar på allt möjligt gammalt skräp. "Den här gamla brödpåsen är ju synd att slänga." Oj, vilken bra idé. Jag kan lägga något i en påse med gamla brödsmulor från en Skogaholmslimpa. Det finns också de som tvättar sina disktrasor. Men för fan, köp nya! Vad beror detta fenomen på? Är det snålhet eller är vi människor samlare av naturen? Pengar ska man tydligen också spara på. Helst ska man spara dem hela livet så att man har glädje av dem när man typ är död. Nej, spendera dina pengar på något kul medan du kan. Imorgon kan det vara för sent. Det är bättre att spara på fina minnen än pengar. Om man nu nödvändigtvis ska samla på något, ska det väl ändå vara något av värde som exempelvis snygga skor, handväskor, smycken och vackra saker som skänker en glädje. Nej, ta nu och gör en riktig vårrensning och varför inte också passa på att göra dig av med din man eller fru om de inte har gjort någon nytta det senaste året. Anser du att någon annan kan ha glädje av dem kan man med fördel lämna in dem till återvinning.

Vår

Nu är det vår. Det har i alla fall jag bestämt. Nu spelar det ingen roll hur mycket vintern än försöker göra sina framstötar. Det är våren som har övertaget och som kommer att stå som slutlig segrare i kampen om herraväldet över vårt nordliga land. Snart kan man äntligen förpassa vinterkläderna till en mörk vrå i källaren där de hör hemma. Nu inleds en årstid som gynnar vackra klänningar och snygga skor. Så härligt att slippa vnterns tvångströja. Allt blir så mycket enklare när snö och slask har smält bort och man kan låta tankarna flyga fritt. Alla människor blir dessutom mycket vackrare på våren, inte lika många sura nedåtpekande mungipor. Våren är hoppets, förändringens och kärlekens tid. Ta tillvara på det och gör något gott av det.

Nedan en låt som åtminstone får mig att tänka på sol, värme, infriade förväntningar och att allt är möjligt. All good songs are Stevie Wonder songs (nåja, nästan i alla fall).

Glad Påsk!

Jag tillönskar alla mina kära läsare en glad påsk med förhoppning om riktigt många kolesterolägg, berg av diabetesgodis och annan GI-fientlig kost. Väl mött på Blåkulla, alla påskkärringar och påskgubbar!