Språklektion II

Idag ska vi prata om hjälpverb och dess användning. Vi ska särskilt titta på verbet måste. Detta verb används i tid och otid av oss svenskar. Folk säger saker som: "Jag måste gå och lägga mig nu." Men va' tråkigt att du fortfarande inte får bestämma när du ska gå och lägga dig fastän du är 40 år. Eller: "Åh, jag måste köpa nya skor." Jaså, vad händer om du inte köper nya skor. Måste du gå barfota då? Man hör också yttranden som: "Nej, nu måste jag faktiskt äta lunch." Sådana fraser är bara relevanta om du är ett barn eller är tvångsintagen på grund av ätstörningar. I dessa fall används med fördel istället vill, bör, ska eller behöver. Vill uttrycker en önskan, bör en rekommendation, ska framtid, behöver ett inre behov. Måste används för att uttrycka ett yttre tvång, något man inte har något val inför, något som bestäms av yttre faktorer. Det finns redan tillräckligt många saker man måste göra, så varför inskränka sig och snöra åt den redan trånga tvångströjan ännu mer? Nu ska jag gå och jobba och medan jag jobbar måste ni läsa detta inlägg vare sig ni vill eller behöver.

Vill ni se en stjärna...

...se på Mattias Enn. Jag tänkte att jag skulle göra lite oförblommerad reklam för en av mina goda vänner. Inte för att han behöver det eller för att han är min vän utan för att han helt enkelt är riktigt bra, fabulös skulle man kunna säga. Mattias är charmör, estradör, sångare och kuplettförfattare och han är också årets Zarah Leander-stipendiat. Alltid lika oklanderligt klädd framför han med själ och hjärta sånger från en svunnen tid, lika elegant på svenska som engelska eller franska och tyska. Gå gärna in på hans hemsida www.mattiasenn.se om ni vill veta mer om honom och hans musik. Där kan man också lyssna på spår från hans många skivor. Fantastisk, fantastic, fantastique, fantastisch!

SJ

Att påstå att jag är en vän av statens järnvägar vore en grov överdrift. Inte för att jag har något emot att åka tåg rent principiellt utan för att det är så djävulskt dyrt. Här pratas det om miljön och att tågresande är det bästa alternativet från miljösynpunkt. Men om man vill att folk ska åka tåg kan man inte ta samma pris för en resa Stockholm-Malmö som för en veckas charterresa till Grekland med helpension. Detta pris förlänar en inte heller en plats i första klass, nej man måste sitta i obekväma säten från 40-talet (minst) och frysa häcken av sig

En gång tänkte jag mot bättre vetande boka en resa Stockholm-Älmhult för att hälsa på goda vänner. Inte nog med att resan skulle kosta skjortan, jag var dessutom tvungen att byta tåg med en väntetid på 1 tim. Det fanns inte heller någon möjlighet att komma fram tidigare än 20.30 på kvällen och lika illa var det med återresan. När jag påpekade för kvinnan på SJ att jag tyckte att det var hutlöst blev hon inte direkt glad (hon jobbar ju i kundtjänst och som sådan är man aldrig särskilt uppåt). Jag envisades med att hon ändå måste hålla med om att det var väldigt dyrt. Men icke sa nicke! Om jag inte ville åka tåg kunde jag gott låta bli. Samtalet avslutades med att jag sa att hon kunde stoppa upp SJ där bak (eller något annat lika sofistikerat). Efter en liten stund ringer kvinnan från SJ upp mig och säger att hon ska polisanmäla mig. ???, sade jag. Jo, man får minsann inte vara så otrevlig. Det är rent av kriminellt. Jag sade att hon gott kunde göra det eftersom polisen säkert inte har något viktigare för sig (som mord, våldtäkter etc). Jag rådde henne vidare att sjukskriva sig eftersom hon säkert var utbränd (man blir lätt det i Sverige) men det föll inte precis i god jord. Det är väl onödigt att påpeka att jag aldrig åker tåg. Jag susar istället fram i min lilla italienska bil och njuter av resan. Mycket trevligare och BILLIGARE. Dessutom kan man röka när man vill och slipper SJ:s svindyra skitmat och idiotiska medresenärer.

Politiskt korrekt

Läste i tidningen häromdagen att små barn enligt statistiken skadar sig oftare nu än tidigare. Jätteroligt! Ja, inte att barn skadar sig utan att orsaken påstås vara att det numera är fler pappor som tar hand om sina barn. Varför är då detta kul? Jo, eftersom det blir så svårt nu för alla ängsligt politiskt korrekta människor i detta land att förhålla sig till detta. Kan det vara så att pappor inte är lika bra som mammor på att ta hand om de små? Men då faller ju hela jämställdhetstanken om att det är så viktigt att båda föräldrarna tar ansvar för barnen. Måste vi gå tillbaka till en tid när kvinnor var hemmafruar och tog hand om hem och familj? Då får ju i alla fall kristdemokraterna som de vill. Kvinna, bliv vid din läst (läs spis). Hur står det då till med barn som växer upp med två homosexuella pappor? Är det dubbelt så farligt? Kanske måste vi förbjuda bögar att skaffa barn nu när skadestatistiken pekar uppåt. Men det problemet kan säkerligen kringgås genom att man hävdar att homosexuella män ändå är som kvinnor. Och barn till lesbiska par de lever ju redan dubbelt så säkert enligt detta resonemang. Summan av kardemumman blir då att heterosexuella par får avstå från gemensam avkomma så länge kvinnorna i dessa relationer envisas med att yrkesarbeta och tjäna egna pengar.

Allergi II

Jag är inte allergisk mot vare sig djur eller mat (förutom då nötter i betydelsen idioter) men jag kan få astmaliknande anfall när det gäller språkliga företeelser (se inlägg Allergi från jan). En av de saker jag har mycket svårt för är när personer avslutar sina meningar med eller. Varför gör man det när det inte är en fråga? "Nu gör vi så här, eller...?" Grammatiskt helt obegripligt. Man tappar genast förtroendet för människor som har denna ovana. Det tyder på obeslutsamhet och osäkerhet. Antingen är det en fråga eller också är det påstående, inte något mitt emellan. Detta ofog är något typiskt svenskt. Vi påstår och tycker ogärna saker utan att få andras godkännande. Vi söker hela tiden bekräftelse på det vi säger och det alldeles i onödan. Vill man veta vad någon annan tycker, ställer man en direkt fråga. I annat fall sätter man punkt. Den här ovanan orsakar en massa tjafs eftersom alla ska ha en åsikt om absolut ingenting. Det är fullständigt onödigt och tidsödande, eller?

Estetik

Jag är på intet sätt anhängare av kommunismen, dess utövande och de långtgående konsekvenser den har haft och har för människor runt om i världen. Vill bara poängtera det innan ni börjar protestera. Men det är fascinerande att titta på kommunismens estetik. Jag vet att det finns personer som anser att man inte kan särskilja de båda men min ambition är inte att vara politiskt korrekt. Gammal Sovjetpropaganda exempelvis är från rent estetisk synpunkt så snygg, hävdar jag. Det mesta rörande kommunism och socialism är så mycket snyggare och mer tilltalande än andra politiska riktningar.

Den Sovjetiska flaggan exempelvis...

Sovjetisk propaganda...

Vem ska bort av...

Ernesto Che Guevara...

...och Alfons Åberg?


Den sovjetiska nationalsången är också utan tvekan vackrast i världen och jag är glad att Ryssland beslutade sig för att ta tillbaka den. När jag växte upp hördes den ofta ljuda i svenska TV-apparater i olika sportsammanhang. Den är lite av min barndoms signaturmelodi.


Här i Sverige har vi proggmusiken som bra exempel. Staten och Kapitalet är en jättebra låt oavsett vilken politisk färg man föredrar. Jag ger er Ebba Gröns version eftersom den faktiskt är bättre än Blå Tågets. Denna låt brukade alltid spelas friskt på MUF:s fester. Det säger väl allt...

PT

Nuförtiden är det mycket populärt att ha en egen PT (personlig tränare) på gymet. Folk klarar nämligen inte av att träna annars. De behöver någon som peppar dem (läs skriker åt dem) och talar om för dem exakt vad de ska göra. Om någon skulle stå bredvid mig på gymet och hurtfriskt skrika "Kom igen! En till! Ge inte upp nu!", skulle jag utan tvekan slå honom eller henne med ett basebollträ i skallen (om det nu fanns något sådant att tillgå). Jag kan inte tänka mig något mer avskyvärt. Av förklarliga skäl går jag heller aldrig på något av de otaliga gympassen. Längst där framme står en person och vrålar för att överrösta den hemska musiken och av detta ska man känna sig uppmuntrad och peppad. Fan heller!

Men själva idén med en PT är inte så dum om man överför konceptet till ett annat sammanhang. Tänk om man ständigt hade ett proffs som sade till en när man gjorde något man inte borde eller som inte var så bra för en. "Den där människan ska du inte bry dig om. Hon ger dig bara negativ energi och det är inte bra för dig. Henne ska du göra dig av med." Eller när man är ute på krogen och beställer in alldeles för många glas vin fast man vet att man inte borde. "Nu är det slutdrucket. Dags att ta in notan. Du kommer att må så mycket bättre imorgon." Ibland händer det ju också att man känner sig nödd och tvungen att köpa sådant man absolut inte behöver och då vore det ju bra om någon påpekade att man redan har 100 par skor och att man istället borde ta och betala sin restskatt. Detta scenario skulle jag seriöst kunna tänka mig men håll er borta från mig på gymet om ni är rädda om livhanken.

Se på mig!

Webben översvämmas av bloggar, min är en av dem, men vad skriver folk om egentligen? Inte mycket kan man konstatera när man surfar runt där ute. Det finns de som har nischade bloggar, såsom fotobloggar, matbloggar eller modebloggar men väldigt mycket handlar inte om någonting. De flesta skriver om sitt vardagsliv men det är ju oerhört få som har ett så pass intressant liv att det är värt att läsa om. Jag skiter fullständigt i hur många katter, hundar eller barn folk har och hur de ser ut. Jag bryr mig inte det minsta om vad folk äter till frukost, vilka kakor de bakar eller vilken outfit de har valt för dagen. Folk skriver på fullt allvar att de inte har något att skriva om och sedan postar de det som ett inlägg. Många publicerar också ett oändligt antal bilder på sig själva, sin familj, sina vänner, sina husdjur och sina barn. Vilka förutom de närmast sörjande är intresserade? Det är naturligtvis bra att det finns en mångfald och att alla kan välja att skriva och läsa om det som passar just dem men jag tycker personligen att kvalitetsnivån är rent bedrövlig. Det värsta är dock inte vad folk skriver utan hur de skriver. Jag menar inte att alla som bloggar måste vara toppskribenter men man måste väl ändå kunna stava och sätta ihop en korrekt mening. Det kryllar av inlägg som inte ens går att läsa på grund av alla språkliga brister. Som tur är finns det en antal ljuspunkter i bloggmörkret som gör sitt bästa för att överglänsa allt det mediokra. Tack för det!

Stan vs Landet

Var är bäst att bo? I en stor stad, en liten stad eller på landet? Personligen föredrar jag att bo i en större stad eftersom utbudet är så mycket större. Det finns en mångfald när det gäller biografer, teatrar, barer, nattklubbar, museer, caféer, affärer, restauranger o s v. Man har fördelen av att kunna välja det som passar en bäst för tillfället. Japanskt till lunch och thailändskt till middag, bio ena dagen och teater nästa. Finns det då inga nackdelar? Nej!

Många hävdar att det är trevligare att bo i en mindre stad eller på landet eftersom folk umgås på ett annat sätt och man blir inte lika anonym. Exakt där ligger problemet. Jag vill inte att folk ska lägga sig i vad jag gör och veta allt om mig. Om man inte gifter sig, skaffar barn, hund, hus, volvo, bakar bullar, tittar på bingolotto och umgås med grannar som man inte har något gemensamt med, faller man utanför den gängse normen och anses konstig. Vilken mardröm! En del har också fått för sig att man inte kan bo i en stor stad när man har barn. Det är inte bra för de stackarna att växa upp i en storstadsmiljö. Dumheter! Enda skillnaden är att de blir mer sociala och lär sig säga "bil" före "ko". Några anser också att det bara är idioter som bor i storstäder. Men det är väl klart att det bor fler "idioter" i storstäder procentuellt sett. I ett litet samhälle finns det bara en byfåne och det kan ju inte vara roligt att vara helt själv utan likasinnade. Sedan är det ju så att Sverige saknar riktiga storstäder. De som tycker att Stockholm är en storstad måste ha en förvrängd världsbild. Det är ju inte direkt New York, London eller New Delhi. Nej, att bo i Stockholm är som att bo både i stan och på landet. Perfekt, helt enkelt!

Pull the plug

Läser på nätet om en 31-årig kvinna som varit totalförlamad sedan hon var sex år. Hon vädjar nu i ett brev till Socialstyrelsen om att få hjälp med att dö. Har hon rätt till det eller inte? Enligt Socialstyrelsens riktlinjer är det förbjudet att vidta åtgärder vars enda syfte är att orsaka en patients död, alltså det vi kallar dödshjälp. Samtidigt står det att läsa att alla människor har rätt att få bestämma över sitt eget liv. Vad innebär det? Att man får bestämma över sitt eget liv så länge man är i livet men inte om man vill att det ska avslutas? Jag finner det mycket märkligt. Om man bevisligen är vid sina sinnens fulla bruk och har starkt vägande skäl (som kvinnan ovan) ska man inte då också få bestämma när ens liv ska avslutas? Om jag har förstått saken rätt är det lagligt att "sluta ge livsuppehållande åtgärder", d v s att man låter någon dö utan aktiv hjälp. Detta kan då få till följd att döden blir plågsam och utdragen. Det kan väl ändå inte vara att föredra. Är detta ett moraliskt eller religiöst dilemma? Bara Gud har rätt att ta liv? Men om man inte tror på Gud, då? Låt oss vara lite progressiva i den här frågan och införa en lagändring som innebär att man också får bestämma över sin död i den mån det är möjligt.

Fokus

Att fokusera är viktigt i livet. Man måste ha mål, både övergripande och små sådana. Men dessvärre är det så lätt att förirra sig. Jag kommer ofta på avvägar, tappar bort såväl stora som små mål. Jag är bra på att planera och genomföra saker. Det är inte där problemet ligger. Jag tappar snarare intresset för vissa saker och kan inte fokusera på en sak i taget. Det är så mycket som trängs i hjärnan. Tack och lov är jag kvinna och kan göra en sak medan jag tänker på något annat men jag önskar att jag helt kunde gå upp i enda sak utan distraktioner. Jag har exempelvis testat yoga och jag blir helt tokig. Avlappnande? Knappast. Jag blir rastlös och får nästan panik. Inte kan jag andas som man ska heller. Ju mer jag försöker "rensa" hjärnan på tankar, ju fler tankar gör sig påminda.

Min teori är att folk som har svårt att fokusera, har märkligt konstruerade tanke- och associationsbanor eller alldeles för många sådana. Mina tankar rör sig i underliga slingrande mönster och ibland hittar de aldrig tillbaka. De korsar och går in i varandra hur som helst, som att köra bil på slingrande bergsvägar utan skyddsräcken och plötsligt uppdykande kor och får i körbanan. Andra kan susa fram som på Autobahn med fri hastighet från punkt A till B utan att bli störda av omgivningen. Finns det något botemedel? "Ta 2 tabletter morgon och kväll för att räta ut dina tankebanor. Efter 2 veckor utlovas full fokusering och onödiga tankar kommer ut den naturliga vägen."

PS. Under detta inlägg har jag hunnit tänka på: Mat, cigg, morgondagen, vädret, TV-program, kläder, jobb, pengar, semester, disk, musik, vin och helgen.

Gratis. Grattis!

Gratis är ett intressant begrepp. Allt som är gratis är ju bra eftersom det innebär att man inte behöver betala för det. Eller? Det många missar är att det som är gratis alltid betalas av någon annan, alltså är det inte gratis för alla.

Som exempel kan nämnas de som tycker att det är en jättebra idé att planka in i tunnelbanan. Vad bra! En gratis resa. Jo, men det innebär att jag och alla andra som köper SL-kort måste betala för dessa idioter via höjda avgifter. Det finns också de som säger "gratis" skola, skolmat, universitet, bibliotek o s v när de pratar om hur bra vi har det här i Sverige. Men vi är ju alla med och betalar för detta via skatten. Sedan finns det andra som tycker att det är självklart att de ska få saker gratis eftersom de anser att det inte innebär någon kostnad för den andra parten. En person som har en flyttfirma förväntas exempelvis flytta åt andra utan någon större ersättning, är man revisor vill folk att man ska deklarera åt en, en målare ska fixa till hemmet, en översättare väntas hjälpa folk i språkliga frågor utan betalning o s v. Är det någon gång man ska betala för tjänster så är det när man anlitar folk som har professionell kunskap. Detta gäller oavsett om man känner personen i fråga eller ej. Det är skamlöst och gnidet att utnyttja andra. Tänk på det, era snyltare!

Eftersnack

Så hur var då festivalen så här i eftertankens kranka blekhet? Nedan följer mina högst personliga och oprofessionella åsikter:

• Bra låt och röst vann! Björkman måste bara sponsra Anna med representabla skor.
• Darin bra som alltid.
• Pernilla hade den enda traditionella schlagerlåten och fick oförtjänt låga poäng.
• Jessica var söt och vän men ack så opersonlig.
• Jöback trodde att han stod på en musikalscen och hade införskaffat en tillgjord brittisk accent.
• Timoteij (eller hur fan det nu stavas) var riktigt klämkäcka och schlagersvenska.
• Ola. ZZZZZZZZZ...
• Saade. ZZZZZZZZZ...
• Andreas har för länge sedan passerat bäst-före-datum. Man kan inte leva på Glorious i all evighet det är tydligt.
• Salem Al Fakir är en otroligt begåvad musiker. Troligen för begåvad för den här tävlingen.

Das war alles! Nå, vad tycker ni? Låt höra!

Final

Så var det då äntligen dags för final i melodifestivalen. Jag skrev ett inlägg om festivalen i februari där jag beklagade mig över eländet och undrade vad som var meningen med det hela nu när det bara går sämre och sämre för oss i den stora internationella tävlingen. Vad har vi egentligen att komma med nuförtiden? Men som trogen svensk lär jag titta ikväll och gnälla på allt och allting, precis som alla andra. Kan det vara så att vi har melodifestivalen i blodet? Är vi födda med en Waterloo-kromosom, en Carola-gen eller en uppsättning Diggiloo-DNA? Schlager kanske är en form av biologiskt tvång, någonting som vi svenskar inte kan komma undan hur vi än försöker.

Folk av utländsk härkomst har ofta mycket svårt att förstå vår fascination inför detta evenemang. Varje helg i flera veckor är det deltävlingar innan den stora finalen kommer. Inte en enda lördag kan man titta på TV. Men så är äntligen eländet slut, tänker de. Men icke! Nej, det är nu det börjar, den STORA finalen: Eurovision Song Contest. Shit! Not again! Jo, så är det om man bor i Sverige. La Suède 12 points.

Bag in box

Livet är lite som en bag in box. Man häller och häller och allt flyter på som det ska. Det går som på räls helt enkelt. Sedan slutar allt plötsligt att fungera. Man trycker och trycker och ingenting händer. Några ynka droppar hittar sin väg ner i glaset. Inte mycket att hurra för. Men så händer något. Allt flyter på lika bra som förut. Härligt, tänker man. Nu ljusnar det igen. Men så utan förvarning kommer absolut ingenting. Det är i detta kritiska ögonblick det gäller att inte ge upp. Man måste hugga i, ge sig in i boxen och klämma det allra sista ur påsen. Platta till den så att inte minsta molkekyl går till spillo. Livet är hårt men det har sina belöningar. Det gäller bara att kämpa på.

Ordning & Reda

Jag tillhör den kategorin människor som måste ha ordning och reda omkring mig för att må bra. Hemmet måste vara städat och fejat och var sak ligga på sin plats. Inget får lämnas framme och störa symmetrin. Mattfransar måste rättas till, kuddarna puffas upp och blommorna arrangeras rätt i vasen. Tavlor får absolut inte hänga snett och jag kan flytta lampor och fotoramar fram och tillbaka tills de står "perfekt". Jag älskar att sortera, rensa och kasta saker. Är då detta ett sundhetstecken? Tveksamt. Jag tror att folk som har det lite stökigt i största allmänhet är mer harmoniska varelser. "Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete" är ett talande ordspråk. Ett stort behov av yttre ordning beror nog ofta på ett inre kaos. Strindberg är ett bra exempel på detta. På hans skrivbord ligger alla pennor snyggt och prydligt uppradade i en speciell ordning och papper och bläckhorn har sin särskilda plats. I skrivbordslådorna ligger allting däremot huller om buller.

Jag skulle inte vilja kalla mig själv pedant, det är mer oordning och kaos som stör mig. Jag bryr mig inte heller om hur andra har det hemma hos sig. Det stör mig inte det minsta om det är dammigt, rörigt och fullt med prylar överallt. Bara jag slipper leva så. Min "fobi" inbegriper däremot också människor. Jag skulle ALDRIG låna ut mitt hem till någon när jag exempelvis är bortrest. Detta gäller även nära vänner och anförvanter. Det skulle förstöra hela min semester. Jag skulle hela tiden undra om de använder underlägg till glas och koppar, om det har blivit repor i bordet, om de har spillt vin på mattan o s v. Dags för terapi?

Yttrandefrihet

Yttrandefrihet betyder: "Rätten att yttra och framföra åsikter utan censur, begränsningar eller någon typ av bestraffning". Detta innebär alltså att man ska kunna tycka, tänka och skapa utan risk för repressalier. Denna grundläggande rättighet är en förutsättning för demokrati. Man kan alltså kritisera och fördöma men inte förbjuda avvikande åsikter.

Som står att läsa i alla tidningar har konstnären Lars Vilks utsatts för en mordkomplott på grund av att han har avbildat profeten Mohammed som rondellhund. Det finns alltså människor som på fullt allvar anser att man inte har rätt att leva om man på något sätt har hädat islam. Nu får det väl ändå vara nog! Välkommen till 2000-talet. Man får driva med och göra nidbilder av såväl Jesus som Mohammed. Det är sådant man får lära sig att acceptera och leva med i en demokrati. Mordhot och dödsdomar hör inte hemma i vår civiliserade och demokratiska värld. En stor eloge till alla tidningar som idag publicerar bilder av nämnda verk. Man får inte låta sig stoppas av ett gäng extremister utan värdig människosyn!

PS. Om det inte kommer några fler inlägg på denna blogg är risken stor att någon har utfärdat en fatwa på mig.

Skyddad insyn

Ska man få klä sig hur man vill? Är vissa klädesplagg ett tecken på diskriminering? Kvinnor som klär sig i heltäckande burka är provocerande för många. Om man ser till Koranen, finns det ingenting som påbjuder att kvinnor måste skyla sina kroppar. Alltså är det ett påfund av män som i religionens namn styr kvinnorna på detta sätt. Eller? Det finns muslimska kvinnor som tvärtom anser att det ger kvinnor mer frihet att bära burka. Man behöver inte anpassa sig efter rådande ideal och normer vad gäller kvinnors utseende. Men om så var fallet, borde inte också män dra på sig en burka? Då kan de ju med gott samvete låta magen svälla och hänga ut och ge upp fruktlösa försök att skaffa sig en tvättbräda. Vore inte det mest rättvist? Jag tycker att det är helt rätt att förbjuda burka i skolor och när det gäller vissa typer av arbeten eftersom detta kan anses vara ett hinder. Är det däremot rimligt att förbjuda folk att bära vissa kläder privat? Borde vi inte i så fall förbjuda män att gå i kortbyxor, fula sandaler och visa magfläsket? Eller är burka ett sätt att förtrycka kvinnor och därmed ett brott?

Burka till strandsäsongen 2010? Någon?

Superwomen

Ett stort grattis till alla superkvinnor på kvinnodagen! Med vilja och klackar av stål fortsätter vi kämpa för att uppnå balans i universum. Keep up the good work!

Män

I januari skrev jag ett inlägg om kvinnor (Women), så nu är det på sin plats att jag också skriver ett om män. Män är inte alltid lätta att förstå sig på, vilket är konstigt med tanke på att de ofta är rätt så okomplicerade varelser. Men problemet ligger väl i det faktum att kvinnor och män är så olika.

Män är i regel fokuserade på en sak i taget. De saknar i mångt och mycket simultankapacitet. Alla kvinnor som har försökt prata med en man som tittar på TV vet vad jag talar om. Män lever också i nuet och i framtiden, väldigt sällan i det förflutna eftersom det inte finns någon vits med det. Detta får kvinnor erfara när de vill prata om något jobbigt som hände för en vecka eller en månad sedan. Totalt fruktlöst. Män har inte heller någon fallenhet för att "älta" saker. De försöker hitta lösningar på problem som uppstår och om det inte fungerar, går de helt enkelt vidare. Med lösningar menar jag praktiska sådana. Män är inte heller hypotetiska. De tänker inte: Om jag hade gjort så här..., Om hon säger så, betyder det säkert... Detta är ofta till stort förtret för kvinnor, som älskar hypotetiska resonemang. Män vill också oftast bli lämnade ifred när något är jobbigt, vilket kvinnor ofta har svårt att acceptera eftersom de vill prata om allting. De har dessutom i regel en mer okomplicerad relation till varandra än vad kvinnor har. De löser problem som dyker upp via rak kommunikation eller en rak höger. På det hela taget är det nog inte så dumt att vara man. Varför krångla till saker i onödan? Borde vi kvinnor vara lite mer som män?

Film

Jag säger som reklamen: Film är bäst på bio. Att titta på film hemma är inte min grej. Jag gör tappra försök men det är inte samma sak. Jag blir rastlös, måste gå och kissa, ta rökpaus, äta, skicka SMS, fixa allt mellan himmel och jord. På bio sitter man där man sitter. Man har laddat upp med popcorn, läsk och godis och man är fokuserad på att titta på film. Nuförtiden kan man titta på film överallt; på TV:n, på datorn, i mobilen. Varför skulle man vilja titta på film i mobilen? Helt meningslöst. Att gå på bio är en totalupplevelse och det gillar jag.

Senast sedda film: Shutter Island, baserad på boken med samma namn (Patient 67 på svenska). Rekommenderas varmt, speciellt om man som jag gillar Scorsese. Fantastiskt bildspråk och vackra, obehagliga och traumatiska scener. Spännande, välgjord och udda. Precis som boken. Väl mött i biomörkret!

Attention

Jag är jätteglad över att så många av er kommenterar på min blogg. Ordet bör ju som sagt vara fritt och vad vore meningen med att ha en blogg om man inte har en kommunikation med läsarna? Jag önskar dock att ni kunde sluta lämna kommentarer "Anonymt". Jag menar inte att ni måste sluta skriva anonymt men ni kan väl välja ett "nick" (namn). Det behöver inte vara ert riktiga namn, ni kan ju välja vilket namn ni vill. Det blir så mycket trevligare att läsa och gör det ni skriver mer personligt. Ok?

Återuppstånden

Thorsten Flinck är en sådan person som återuppstår likt Jesus med jämna mellanrum (för övrigt inga jämförelser). Däremellan har man ingen aning om vad han pysslar med. Genom åren har det då och då stått att läsa i kvällsbladen om hemlöshet, överdoser, alkohol- och drogberoende och samarbetssvårigheter. Men så plötsligt reser han sig ur askan för att spela i ett band eller göra enmansföreställningar på olika teatrar. Dessvärre försvinner han snart in i elden igen och så har det hållit på. Men snart ska han tydligen sätta upp Strindbergs Fadren för TV 4 med Christer Sjögren (!) i rollen som pastorn. Fantastiskt! Det är nämligen så här: Thorsten Flinck tillhör vårt lands främsta skådespelare och regissörer men det är oerhört populärt i vissa grupper att klanka på Thorsten. Sluta med det! Alla ni som bevistade Thorstens uppsättning av just Fadren på Teater Plaza här i Stockholm år 2000 vet vad jag talar om. Större teatermagi än så är svårt att uppbåda. De flesta inom teatervärlden kommer aldrig någonsin ens i närheten av det. Problemet är dock att stora teatergenier sällan är duktiga på allt det praktiska som rör arbetet på en teater. En del av föreställningarna fick ställas in och de började sällan på utsatt tid. Allt berodde på Thorstens dagsform. Ungefär så här lät det när jag bokade mina biljetter till nämnda föreställning:

- Hallå? (barsk stämma)

- Hej. Jag skulle vilja boka 2 biljetter till Fadren den 5 april.

- Jaha. Hm. Hm. Jo, det ska nog gå bra. Ursäkta. (Våldsamt hostande hörs.) Ja, vad var det du ville nu igen?

- Jo, jag ville boka 2 biljetter till den 5 april.

- Just det. Ursäkta. (Nytt våldsamt hostanfall. Låter som lungorna är på väg upp). 5 april. Fan, det finns ingen penna. Ursäkta. (Prassel, prassel). Nu hittade jag en. 2 biljetter till den 15 april. Då var det ordnat.

- Jag vill ha biljetter till den 5 april. Inte 15.

- Just det. Så där.

- Ok. Tack. Behöver jag hämta ut biljetterna i förväg?

- Nej, för fan. Det är bara att komma hit. Inga problem. Det finns nån här i kassan.

- Ok. Tack...

Ett visst mått av osäkerhet smög sig in hos biljettköparen men biljetterna fanns och föreställningen var endast 20 min försenad. Teatermagi var ordet! Välkommen tillbaka Thorsten!

Virus

Känner ni igen känslan?

• Halsen känns som ett rivjärn.
• Livsandarna har flugit all världens väg.
• Det känns som om man upplever livet från åskådarplats.
• Huvudet svävar ovanför kroppen som en ballong fylld med bomull.
• Tillvaron är plötsligt nattsvart.
• En förlamande trötthet överrumplar en helt plötsligt.
• Kroppen värker som efter ett maratonlopp

Varför händer detta? Jag hade ju överlistat svininfluensan och vinterkräksjukan! Men jag tänker inte ge upp. Jag vägrar låta dessa symptom hindra mig från att göra det jag vill. Jag låter mig inte besegras! Hör ni det!

Skräck

De flesta människor är rädda för någonting. En del får panik av tanken på att gå till tandläkaren, andra börjar fäkta vilt omkring sig när de ser en geting och vissa är tvungna att inmundiga alkohol och sobril för att klara av flygresan till Grekland. Min största skräck är sjukhus! Jo, ni läste rätt. SJUKHUS! Sjukhus borde ju vara någonting positivt. En byggnad full av människor som hastar hit och dit för att med stor iver ta sig an folk i nöd. De kan fixa och trixa, lappa, laga, sprätta upp och sy igen och ta ut saker som de sedan kan sätta tillbaka. Helt fantastiskt med andra ord. Vad skulle vi göra utan sjukhus? Naturligtvis inser jag detta med den logiska delen av hjärnan men det har liksom ingen effekt. För mig är sjukhus synonymt med död och elände. Det befolkas av människor med obehagliga sjukdomar som utrustats med kisspåsar och droppflaskor. Människor i livets slutskede hasar runt i korridorerna lika vilsna och uppgivna som Josef K i Kafkas Processen.

Sedan undrar man ju varför sjukhus måste vara så fula. Det lättar ju inte precis upp stämningen. Finns det en lag på att alla golv ska vara diarré- alternativt kräkfärgade? Och allt det vita? Varför? Tänk så mycket trevligare det skulle vara om allt var lite mer färgglatt och ombonat. Men de flesta har ju hem som liknar obduktionssalar så de kanske känner sig som hemma. Men ibland kan man se hur någon har gjort ett halvhjärtat försök att "piffa upp" lokalerna, vilket innebär att man har ställt en trött och dammig krukväxt i fönstret och hängt upp någon ful illa målad tavla på väggen. Landstinget sponsrar säkerligen "konstnärer" med särskilt utpräglad känsla för det som är fult. Förhoppningsvis behöver man inte bevista dylik institution inom den närmaste framtiden, åtminstone inte under en längre tid.

Avlyssnat II

Avlyssnat samtal mellan 3 unga tjejer på bussen.

X: Jag har försökt ringa ..... men hon svarar ju inte.

Y: Men Guuuuuud! Har du inte hört? Hon blev så full i lördags att hon låg på toaletten o spydde o sen tappa hon mobilen ner i spyorna i toan!

X: Fy fan! Vaaaaaa äckligt!

Z: Jaaaa, shit alltså.

Y: Jag vet. Värsta grejen.

X: Fan, jag va också skitfull. Jag spydde från balkongen o det hamnade på grannens balkong.

Z: Så jävla coolt!

X: Det va så jävla kallt också. Vi fick gå skitlänge. Fanns ju ingen buss eller tåg där vi var. Sen va den nån jävla äcklig gubbe som hängde efter oss.

Z: Så jävla äckligt!

X: Jag vet. Skitäcklig snubbe.

Z: Jag åker till Spanien imorgon. Kan inte bestämma hur mycket smink jag ska ta med.

X: Men där är det väl typ varmt.

Y: Ja, jag skulle bara ta med puder o lite andra grejer om jag va som du.

Z: Jag vet inte. Så jävla jobbigt!

Gu vaaaaaa skönt att inte va så jävla ung o puckad!

Extremism

Enligt nyheterna igår förekommer det trakasserier mot unga invandrartjejer i Rinkeby norr om Stockholm. Det finns nämligen extremister som anser att kvinnor inte får klä sig som de vill, inte göra vad de vill på sin fritid eller gå på vilka fester eller evenemang de vill. Detta är INTE Iran, Irak, Afghanistan eller Saudiarabien. DETTA ÄR SVERIGE! Här har alla (oavsett kön) rätt att klä sig som de vill och gå på vilka tillställningar de behagar. Föredrar man kort kjol framför burka, så ska INGEN tala om för en att det är en synd. Här blir man inte bortgift mot sin vilja eller hålls inlåst och nekas tillträde till världen utanför. I Sverige är detta KRIMINELLT. Hör ni det, era pajasar! KRIMINELLT!