PS

Missa inte min lilla enkät till höger på sidan. Gå in och rösta. Det kommer en ny varje vecka. Det är en fullständigt ovetenskaplig undersökning jag gör bland mina läsare, ibland finns det ett rätt svar och ibland är det för att kolla vilka åsikter ni har.

Ridå

Så var det då över för vårt forna stolta schlagerland. Knappt hade lilla Anna hunnit landa i Oslo förrän hon fick vända tillbaka. Det är bara att inse att schlager inte längre är vad den brukade vara. För att ha en chans måste vi börja skriva omelodiösa skrikiga låtar, klä oss i vulgokläder à la 1980 alternativt skicka några gamla gubbar utan sångröst som kan jönsa runt på scen likt pajasar. Detta är vad Eurovision har reducerats till. Så går det när de forna östländerna, utan någon som helst smak när det gäller någonting, tillåts dominera. Som jag har skrivit förut (se inlägg Schlager från feb) är det dags för oss att ta farväl av denna cirkus. Antingen gör vi som Italien och säger tack och hej eller så fortsätter vi med festivalen här i Sverige och skiter i att skicka bidraget till Europa. Ack, ABBA och Carola är bara minnen blott i vårt fornstora schlagerrike.

Cuba libre

Eftersom min man kommer från Kuba är det naturligtvis så att det landet påverkar mig och spelar en stor roll i mitt liv. När min man säger att han är från Kuba får folk genast något lystet i blicken. De har en massa åsikter om hans hemland och ALLA frågar om Che Guevara och Castro. I Kuba finns två huvudsakliga turistgrupper: De backpackande övervintrade hippierna och revolutionsromantikerna och de som åker till en all-inclusive resort och inte rör sig ur fläcken med undantag för en dagstur till Havanna och dricker rom och tror att de är i Kuba.

Den första kategorin iklär sig gärna Che Gueavara T-shirt, kortbyxor och sandaler, vilket ter sig konstigt för kubanerna eftersom det bara är 10-åriga pojkar som klär sig i kortbyxor. Vuxna män bär långbyxor. Punkt slut. Dessa turister vill gärna diskutera Castro och revolutionen. Problemet är bara att många kubaner är mer intresserade av Nike och Adidas än revolutionsromantik. "Men det är ju fantastiskt med så bra och gratis utbildning och sjukvård." Jo, men kubanerna vill också tjäna pengar. Kuba är en perfekt grogrund för kapitalism. Man måste själv se till att klara sig och hitta vägar för att tjäna pengar. Nöden är uppfininningarnas moder som bekant. Man måste ha ett stort kontaktnät och man måste framför allt veta vem man kan lita på. Många tror att man inte kan köpa nästan någonting i Kuba och det stämmer när det gäller vanliga butiker men ALLT kan köpas bara man har pengar och de rätta kontakterna. Alltså är det ungefär som här.

De lite bättre bemedlade turisterna reser aldrig på egen hand i Kuba eftersom de tror att det kan vara farligt och att bussarna ska vara från 50-talet och bil är ju ingen vettig människa som vågar hyra, resonerar de. De är glada och nöjda om de får lite sol, bad, rom och cigarrer. Denna kategori tycker också oftast synd om kubanerna eftersom de bor i ett kommunistland. Nu är ju faktiskt Kuba inte ett kommunistland, utan ett socialistland, och i många avseenden mindre socialistiskt än Sosse-Sverige. De undrar också vad som kommer att hända efter Castros död när amerikanarna kommer och tar över Kuba. De är nämligen helt förvissade om att det är detta alla kubaner önskar sig mest av allt. Dessa turister är ofta givmilda och strör pengar omkring sig men de bryr sig aldrig om att lära känna folket. På en uteservering utanför ett hotell i Havanna bevittnade jag hur en utländsk kvinna kom med fyra stora paket mat som hon ställde ner på marken till de många hundar som springer omkring på gatorna. I Havanna finns många fattiga människor som knappt har mat för dagen men hon tyckte alltså mer synd om hundarna. Detta säger en hel del om denna typ av turister. Inte åt hundarna maten heller eftersom de aldrig har sett en färdiglagad portion mat. I sådana situationer skäms man verkligen som turist.

Kuba är ett fantastiskt land med underbara människor. För er som ännu inte har varit där kan jag verkligen rekommendera ett besök. Men undvik Varadero och charterresor. Det går alldeles utmärkt att resa på egen hand med långfärdsbussar. Om man hyr bil ska man komma ihåg att vägarna är fulla av oväntade hål och INGEN flyttar på sig om man inte tutar konstant. Kombinera gärna hotell med Casa Particular där man bor hemma hos kubaner. De serverar också den bästa maten. Kubaner är ofta öppna och gästvänliga men ställ inte för många frågor. Det gillar de inte. Och bli inte förvånade om de byter samtalsämne helt plötsligt. Det gör de när de är uttråkade och tycker att de har lyssnat klart. Se också till att klä upp er till middagen och när ni går ut. Kubaner tycker att turister klär sig för jävligt. Undvik också orkansäsongen, såvida ni inte vill ha lite extra spänning. Tänk bara på att lagra rom eftersom staten stoppar all alkoholförsäljning när det drar ihop sig till storm.

PS. Bilden är tagen 2007 utanför ingången till den amerikanska ambassaden i Havanna. Mannen i mitten är kuban och stämplad som terrorist av kubanska regimen. Han bor numera någonstans i Sydamerika. Måhända har gubben till vänster nu bytts ut...

Kulturella särdrag

Både privat och i mitt arbete umgås jag med och träffar väldigt många människor som kommer från andra kulturer än den svenska. Detta är både intressant och lärorikt, särskilt deras perspektiv i stort och smått på Sverige, oss svenskar och vår kultur.

• En av mina amerikanska och republikanska väninnor tycker att vi är opatriotiska och visar för lite respekt och lojalitet med vårt land. Man ska vifta med flaggor i tid och otid och svära trohet mot sitt land. Äh... Flaggor? Det har man på sin höjd när det är hockey eller fotboll. Möjligtvis i schlagerfestivalen eller på Skansen. Om den exponeras för mycket kan folk tror att man är rasist. Jo, så är det.
• En kvinna från Australien förstår inte varför vi har så lite ljus inomhus på vintrarna. Hon vill ha minst 100 watt i alla taklampor och en massa spotlights för extra lyse. Hon påstår att hon måste treva sig fram i hemmet eftersom maken envisas med att släcka alla lampor och istället tända ljus. Han hävdar envist att det är mysigare så och det är viktigt med hög mysfaktor i Sverige. Pyttsan, tycker hon.
• Min make förstår inte varför de inte säljer alkohol på badplatser i Sverige. Nej, där kan man bara köpa glass, varmkorv och Cola (då utan rom). Så är det och så ska det vara. Varför, undrar han. Jo, svenskar är omyndigförklarade och klarar inte av att handskas med alkohol så det kan vara farligt. Tänk om de blir fulla och drunknar. Hujedamej!
• De flesta tycker också att det är intressant att vi svenskar tycks veta precis allting om hur världen runt omkring oss är förskaffad. Detta trots att vi inte har besökt alla platser i världen. Men så är det nu en gång för alla. Vi svenskar har minsann koll på allt som händer och sker!
• Vi svenskar kanske inte går omkring och viftar med flaggor och sjunger nationalsången alltför ofta men ve dem som kritiserar vårt land. Att klaga på skatter och taskigt klimat är enbart förbehållet oss svenskar, inte de som på nåder har fått tillstånd att bo i vårt underbara land.
• Många är förundrade över hur vi uppfattar konceptet fest. Inte är det så festligt alla gånger. Det pratas och pratas. Zzzz... Var är partyt, musiken och dansen?
• Konceptet inneskor är inte heller något som har fallit oss svenskar på läppen. När vi går bort tar vi av oss skorna och går omkring i strumplästen. Verkligen elegant och stilfullt! Inte klär vi upp oss heller. Allt måste nämligen vara praktiskt och bekvämt får folk lära sig.
• När det kommer till arbetslivet är företeelserna "klämdag", "halv dag" och "fikapaus" något som förbryllar inflyttade. Eftersom det är en röd dag imorgon jobbar vi bara till kl 15 idag. Fullständigt logiskt. Det fattar väl vem som helst att man måste sluta tidigare om man är ledig dagen efter. Om en arbetsdag är "inklämd" mellan två helgdagar är det ju ingen idé att jobba då, alltså är det en "klämdag" och bör tillbringas på ett trevligare sätt. Fikapaus kan ju tyckas vara ett trevligt avbrott under arbetsdagen men på många arbetsplatser inträffar dessa pauser på bestämda tider och detta föranleder ibland kulturkrockar. En tysk kvinna bad sin assistent skriva ett brev varpå hon svarade att hon skulle göra det efter fikarasten. Den tyska kvinnan förstod inte alls varför hon inte kunde fika när brevet väl var skrivet men icke sa nicke. Är det fikadags så är det.

Heja Sverige!

Manlighet

Känner ni att ni har förlorat er manlighet? Det kan ju bero på att ni inte ser ut som Marlon Brando, världens genom tiderna snyggaste man. Åt detta faktum finns ju inte mycket att göra men man kan ju alltid försöka återta sitt manliga revir. Detta är nu inte så lätt i vårt land eftersom kvinnorna har reducerat er till blöjbytande, dammsugande mesar men när ni väl har funnit er till rätta i detta tillstånd märker ni att det inte räcker. Inte alls på långa vägar. Kvinnor är nämligen mycket komplicerade varelser som kräver total jämlikhet på alla plan men de vill samtidigt bli behandlade som kvinnor med allt vad det innebär. Män ska uppvakta sin kvinna men inte komma med blommor och presenter i tid och otid eftersom det tyder på att han har dåligt samvete för något. Han ska hålla upp dörrar och dra ut stolar men inte alltid eftersom det kan tyda på att han tror att kvinnan inte är kapabel till något sådant. Mannen ska vara känslosam och vilja praaata om allting men ska samtidigt kunna spika, banka och förstå sig på bilar. Det kan inte vara lätt att vara man i dagens svenska samhälle och inte veta vilket ben man ska stå på. Det kanske är dags för svenska kvinnor att bejaka lite mer av sin kvinnlighet och inte tvinga män att kalla sig feminister och annat tjafs. Man kan inte äta kakan och ha den kvar.

Snyltare

Jag har tidigare skrivit ett inlägg som berör begreppet "gratis", om folk som inte förstår att det som är gratis alltid betalas av någon annan. Som exempel angav jag personer som anser att de har rätt att planka in i tunnelbanan eftersom det borde vara gratis att åka kollektivt. Hur dessa idioter tänker är svårt att begripa.

Idag var jag med om ett helt nytt fenomen i denna genre, åtminstone nytt för mig. Det skulle inte alls förvåna mig om det är vanligt förekommande. Jag har slutat att förvånas över folks göranden och låtanden. När jag skulle köra ut från ett parkeringshus körde en bil in bakom mig trots att det fanns en ledig spärr bredvid. När jag så körde ut gasade föraren på för fullt och körde ut på min biljett. Va?! Gör folk så här ofta? Dessvärre tillhörde bilen släktet racerbil så det var inte så stor idé för mig att ta upp en biljakt genom Stockholms gator (vilket annars hade varit rätt så kul). Det handlar naturligtvis inte om pengarna utan om principen. Nästa gång jag råkar på en av er snyltare tänker jag ta er i upptuktelse!

Ankdamm

I ankdammen simmar alla nöjda och glada omkring. Alla ser likadana ut eftersom man inte vill skilja sig från mängden. Det blir mer enhetligt och inte så störande på det viset. I ankdammen är det stilla och lugnt, inga höga och farliga vågor. Det är så alla vill ha det. Måhända blir det lite enahanda men det är ingen som klagar. Det är ju dumt att klaga när man har det så bra. Dessvärre blir det lite inskränkt. Man har ju så att säga inget större perspektiv på saker och ting när man simmar omkring där i godan ro men detta hindrar inte ankorna från att ha synpunkter på precis allting. I ankdammen vet alla precis allt om allting. Det kan tyckas lite underligt men så är det nu en gång för alla. De vet precis hur världen utanför ankdammen är förskaffad och de är inte sena med att döma allt och alla. De tjattrar entusiastiskt om än det ena, än det andra. De dömer och fördömer utan minsta tvekan och det bereder dem dessutom stort nöje. Det är inget de reflekterar över eftersom de helt saknar nyanser i sitt tjattrande. Deras ankdamm är den bästa platsen i världen. Om detta är de övertygade även om de inte har en aning om hur det ser ut i andra ankdammar. Detta hindrar dem dock inte från att kritisera andra ankor i andra dammar. De är särskilt förtjusta i att tala om för dem hur de ska leva och hånar rent av dem som har avvikande åsikter. Denna ankdamm kan tyckas vara rätt så otrevlig men ankorna där är nöjda och tillfreds och det är ju det som räknas.

Försäljare

Försäljare är personer som säljer saker till kunder som vill köpa dem. Om jag exempelvis vill köpa kläder går jag till en klädaffär, vill jag ha pytt i panna går jag till ICA osv. Rätt så logiskt med andra ord. Men det finns också en annan kategori försäljare som vill att man ska köpa deras produkter fast man inte har efterfrågat dem eller inte ens vill ha eller behöver dem.

Den snällaste formen är direktreklam i brevlådan. Den kan man kasta eller alternativt sätta upp en lapp där man undanber sig sådan. Den andra typen är telefonförsäljare och mot dem kan man också värja sig genom att registrera sig i Nix-registret. Detta innebär att de inte har tillåtelse att ringa upp en. På så sätt slipper man lyssna på en massa säljsnack och bli pådyvlad en massa skit. Dessvärre kan man än så länge inte registrera sitt mobilnummer hos Nix och är man som jag egen företagare får det till följd att de även ringer på mobilen. Jag får dagligen flera samtal från idioter som försöker få mig att köpa eller prenumerera på allsköns ting. Detta har gjort att jag inte längre svarar i mobilen om jag inte känner igen numret. Att oombedd ringa upp folk och försöka kränga saker är en form av trakasseri som borde förbjudas rakt av. Den tredje typen av försäljare är den värsta, nämligen de som befinner sig ute på allmänna platser och tar sikte på en när man stressar till eller från jobbet. Likt hyenor griper de tag i sina offer på jakt efter pengar som folk inte vill spendera. Jag har vid ett otal tillfällen blivit stoppad av dessa nasare och enda anledningen till att jag inte gått till handgripligheter har varit bristen på lämpliga tillhyggen.

Lagstifta bort denna ohyra nu!

P1

Jag älskar att lyssna på radio och då gärna P1 eftersom man där slipper oönskad musik och hjärndöda personer som pladdrar en massa skit. Det är perfekt att ha P1 på medan man gör andra saker. Man kan då lära sig en mängd saker som man inte hade en aning om, inte visste existerade eller gör att man reagerar. Med andra ord håller det en vaken och alert. Allt intresserar mig naturligtvis inte, som exempelvis feministiska diskussioner, fossiler eller vietnamesisk prosa på blankvers men man känner sig alltid upplyst och informerad när man lyssnar på P1. Häromdagen hamnade jag i programmet Odla med P1. Trädgårdsbestyr är också en av dessa saker som jag är måttligt intresserad av men det är fascinerande att lyssna på personer som tar detta på stort allvar. De samtalade med en person som har skrivit en avhandling om morötter (!) och bara en sådan sak gör att man måste lyssna vidare. Han beskrev väldigt målande, likt en vinkännare, olika typer av morötter. Han pratade om färg, konsistens, olika typer av jord osv. Han var mycket exalterad över denna grönsak och hade hållit på att forska om den i större delen av sitt liv. Tänka sig, jag som trodde att morötter var något man mutade hästar med. Man lär sig något nytt varje dag.

Dagens kuban

Idag har min kubanske make ätit ris och bönor tillsammans med korv stroganoff och banan. Jag kände att jag inte kunde undanhålla världen denna fasansfulla information. Herre min skapare, vilken maträtt! Men vem vet, kanske blir det en hit på middagsbjudningarna framöver. Nu är det ju så att man på Kuba blandar mat hej vilt och hur som helst så det är inget konstigt med det i sig men den här kombinationen måste tyckas lite väl magstark även för de mest experimentlystna.

Ohälsosamt

Jag har tidigare skrivit inlägg som handlar om mat; ointressant matprat, folk som inte förstår skillnaden mellan middagsbjudning och fest, folk som tror att maten är den viktigaste festingrediensen och hela denna uppsjö av eko- och hälsomat. Detta inlägg berör det senare. Som alla vet finns det hälsosam mat, ohälsosam mat och mat som befinner sig någonstans mitt emellan. Alla vet också att det inte är bra att äta ohälsosam mat för ofta eftersom man då kan bli fet, få näringsbrist, högt kolesterol, diabetes osv. Så långt är allt gott och väl men det som retar mig är när man försöker göra onyttig mat mer hälsosam.

McDonalds är ett bra exempel. Om man skulle inta alla sina måltider där skulle man förmodligen inte leva så länge. Detta inser de flesta men i hälsohysterins spår har man naturligtvis gett sig på MD eftersom de är själva symbolen för ohälsa i världen. Detta tvingade en representant för företaget att försvara den mat de serverade och de lovade att bli mer hälsosamma. Följden blev att de började servera sallad, frukt och gjorde reklam för nyttigare alternativ för barn. Urlöjligt! Man går väl inte till MD för att äta sallad. Man går dit för att äta hamburgare och pommes frites med miljarder transfetter. MD är onyttigt. Punkt slut.

Samma fenomen breder ut sig i butikernas snackshyllor. Numera finns det nyttiga alternativ också där. Snacks är inte nyttigt! Det är inte meningen att det ska vara nyttigt! Det ska vara gott! Förpassa friterade maskrosblad och fågelfrön någon annanstans. Snart finns det inga riktiga snacks för oss entusiaster att äta. Vi får sitta där och knapra på torra kvistar i hälsans namn. När det gäller godis är det lika illa ställt. Snart är allt sockerfritt. Godis är per definition något som innehåller socker, om det inte gör det är det inte godis. Choklad ska vara mörk och bitter men det passar väl oss svenskar. Smågodis, vårt lands stolthet, har totalt sjangserat. Vad hände med alla sura, syrliga, och salta saker, de som frätte bort hela gommen? Nu är allt mjukt och smaklöst, anpassat för folk utan smaksinne och egna tänder. Inte ens kakor och kex får vara ifred. De ska helst vara torra och sockerfria. Nej, det ska de inte. De ska vara bakade på smör och innehålla massor av socker. Annars är det inga kakor!

Lämna den onyttiga maten ifred, era hälsofanatiker! Jag hoppas att ni alla insjuknar i någon obehaglig sjukdom orsakad av alla fett- och sockerfria lightprodukter.

Gnällspik

Jonas Gardell är en jätteduktig ståuppkomiker och han har skrivit en del hyfsade böcker och pjäser men i andra sammanhang har jag jättesvårt för honom. Han är gapig och skrikig och kräver utrymme. Han måste hela tiden stå i centrum och när han vill vara allvarlig gränsar det alltid till det pekorala. Han är en självutnämnd profet som är här för att frälsa alla.

Hans senaste TV-serie om Gud har blivit omdebatterad eftersom många ansåg att den var kontroversiell. En pastor i Vetlanda gick så långt att han uppmanade folk att bränna Gardells böcker på bål. Detta var naturligtvis ett korkat uttalande av en korkad person. Men detta kan inte Gardell förpassa till glömskans vrår, nej enligt honom för det tankarna till nazismens bokbål och därifrån är steget till människobål inte långt. Nej, vet du vad! Han vädjar i tidningarna om att folk ska ta avstånd från detta skamliga handlande. Jag delar till fullo hans tankar om Vetlandapastorn men där går gränsen. Jag har svårt att känna sympati för Gardell när han bara gnäller och gnäller och känner sig förorättad. Han måste ju räkna med att det finns folk som har avvikande åsikter och detta får han väl ändå finna sig i, hur dumt det än må vara. När han sedan står i TV och förklarar att han minsann har kunskap om bibeln och Jesu liv eftersom han är hedersdoktor i teologi blir det bara skrattretande. Jag tycker att Gardell får alldeles för mycket utrymme i media och att ingen egentligen kritiserar något han gör. Han framstår allt mer som en helig ko som alltid får synas och beklaga sig i tid och otid. Ge istället mer tid och plats till maken!

Kalispera!

Grekland. Gudarnas, filosofernas och numera klåparnas hemvist. Jag följer med i nyhetsrapporteringen som alla andra men jag förstår ändå inte. Hur kan man låta en hel nation vackla på ruinens brant? Alla är nu arga och upprörda i Europa eftersom det är de som måste betala kalaset. Tyskarna är argast eftersom de har mest pengar och därmed måste betala mest. Idoga och skötsamma tyskar vill sannerligen inte betala för lata ouzodrickande greker. Grekerna är också upprörda. Det kan man förstå. Ingen vill ha det sämre när man väl har fått det bättre. Röster höjs nu för att man borde sparka ut Grekland ur EU och låta dem klara sig själva. Också det är förståeligt men den stora frågan är väl ändå hur de kunde få tillträde till EU? Jag trodde att det ställdes ganska stora krav på demokrati och ekonomisk stabilitet. Innebär det att de grekiska politikerna ljög hela Bryssel rakt upp i ansiktet när de påstod att allt stod väl till i Odysseus rike? Man kan verkligen undra vilka som styr i Grekland. Hur tänker de egentligen?

- Vi låter folk pensionera sig vid 53. Det är ju ändå ingen över 50 som har ork och lust att jobba.

- Vilken strålande idé, men frågan är om det räcker. Vi borde kanske också införa någon form av morot för att motivera folk att jobba så länge som till 53.

- Vi inför ett bonussystem! Om man till exempel orkar masa sig till jobbet i tid skulle man kunna få mer lön.

- Toppen! Då har vi löst det problemet.

- Yiamas!

- Yiamas!

Avlyssnat III

Avlyssnat samtal mellan en pedagogisk pappa och hans vetgirige son. Medan de väntar på tåget tittar sonen på en reklamaffisch med olika yrkeskategorier.

Sonen: Vad gör en revisor?
Pappan: En revisor ser till att företag och personer sköter sin ekonomi, att alla siffror blir rätt.
Sonen: Det låter inte så kul.
Pappan: Nej, men någon måste ta ansvar för pengarna.
Sonen: Tjänar de mycket pengar?
Pappan: Ja, det gör de eftersom många tycker att det är tråkigt att hålla på med siffror. Därför betalar de gärna mycket för det.
Sonen: Men varför skriver de också om bagare? De tjänar väl inte mycket pengar?
Pappan: Alla vill inte hålla på med ekonomi och siffror.
Sonen: Men det måste väl vara bättre att tjäna mycket pengar?
Pappan: Det är viktigt att jobba med något man tycker om. En del tycker att det är roligt att baka och då är det kanske inte så viktigt att tjäna mycket pengar.
Sonen: Jag tänker i alla fall inte bli bagare. Jag vill tjäna massor med pengar.

Härligt att vara barn och ha så självklara perspektiv på tillvaron.

Amigos

Vänner är viktiga i livet. Utan mina vänner skulle jag inte vara den jag är eller förmodligen inte vara någon överhuvudtaget. Vänner stöttar, diskuterar, argumenterar, kritiserar och inspirerar. Mina vänner...

• ...kommer med glass när jag är ledsen.
• ...står för sina åsikter i vått och torrt.
• ...respekterar mina åsikter även om de inte alls delar dem.
• ...reser över halva jordklotet för att närvara vid mitt bröllop.
• ...lånar ut pengar utan att blinka när det krisar.
• ...förstår vad det innebär att gå på fest.
• ...är aldrig tråkiga.
• ...har alltid svar på tal.
• ...kommer från världens alla hörn.
• ...har mycket pengar.
• ...har inga pengar.
• ...är heterosexuella.
• ...är homosexuella.
• ...är kommunister.
• ...är republikaner.

Mina vänner är kort och gott allting. Tack alla underbara människor jag känner. Ni vet vilka ni är...

Kvinnokamp

Kvinnokamp à la Kuba:



Kvinnokamp à la Svedala:

Bilar

Bilar är roligt. Det är roligt att köra bil, särskilt när det går snabbt. Det är roligt med snygga bilar också, såsom Aston Martin (se ovan). Men det är INTE roligt när de går sönder. Eftersom jag dessvärre inte äger en Aston Martin DB9 eller någon annan dylik bil händer det allt som oftast att något pajar helt oförhappandes. Om det inte är sladdar till startmotorn, generatorn eller bromsklossarna så är det fönsterhissarna. Nu har det gått så långt att jag hela tiden förväntar mig det värsta när jag är ute och kör.

Häromdagen när jag var på väg till ett möte hörde jag helt plötsligt ett skrapande ljud bak i bilen när jag svängde. Eftersom jag är fullständigt irrationell och vägrar inse att något är fel tänker jag att det nog bara var något tillfälligt. När det så började skrapa igen förstod jag dock att det var dags att ringa verkstan. Mekaniker är alltid väldigt coola människor. Har ni någonsin stött på en mekaniker som är nervöst lagd? Fullständigt rationell, till skillnad från mig, upplyste han mig om att jag antingen kunde försöka köra den till verkstan och om det inte gick var jag tvungen att ringa bilbärgningen. Efter avslutat möte och positiv inställning försökte jag köra ut från parkeringen med resultatet att jag kom ca 10 meter. Stoppet orsakades av att skrapljudet hade ersatts av pang, klonk, smäll. När jag tittar där bak ser jag att hela ljuddämparen släpar i backen. Va fan! Förbi hastar stressade människor på väg hem och några fäller kommentarer som: "Det där ser inte bra ut." Nej, det menar du inte. Efter 20 minuter kommer bärgaren men han ser mer ut som någon från Hells Angels iförd långt hår och skägg och solglasögon trots mulet väder. Han fäller exakt samma kommentar som de förbipasserande men sedan böjer han sig ner och fipplar med något under bilen och ut kommer ljuddämparen. "Lägg den i bagageutrymmet, så kan du köra hem sedan." Va!? Inte har jag någon lust att köra denna opålitliga bil så jag tvingar honom att först köra min bil några varv runt parkeringen för att bevisa att det inte är någon fara. Det går galant och inte låter det så farligt i bilen heller. Nu är det ju så att jag dessvärre inte kan köra min bil i all evighet med ljuddämparen liggandes i kofferten så det är bara att punga ut med x antal kronor igen. Det är dags att inse att jag behöver en ny bil. Kan ingen sponsra mig med en snygg och snabb bil som ALDRIG går sönder?

Cool

Häromdagen var jag och såg filmen Vie Héroique om låtskrivaren, sångaren, kvinnotjusaren, playboyen och det franska nationalhelgonet Serge Gainsbourg. En fantastisk skildring av ett spännande liv och med en mycket porträttlik Eric Elmosnino i huvudrollen. Men det som åtminstone fångar mig mest, förutom musiken, är tidsandan och miljöerna. Vem skulle inte ha velat leva i 60-talets Paris och hänga med sexsymbolen Brigitte Bardot eller stilikonen Jane Birkin? Ett liv där förmiddagarna fördrivs i sängen, därefter en drink och en cigg till frukost. Efter lite komponerande tar kvällen och nattlivet vid med musik, fler drinkar, fler cigaretter och vackra människor i vackra kläder. Det finns en kombination av sårbarhet, synd och oskuldsfullhet som ter sig väldigt lockande. Nedan följer några klipp ur filmen. Tänd en cigg, häll upp en drink, släpp ner håret, sätt på dig något coolt och låt dig inspireras. Je t'aime.

En liten skröna del 3

Tant Röd hade känt sig väldigt nere och uppgiven en tid och hon framlevde sitt liv i stor självömkan. Hon hade inte märkt hur de andra familjemedlemmarna hade börjat mobilisera sina krafter. Helt plötsligt hade tant/farbror Gul/Grön börjat bli riktigt populär bland folket. Detta gladde naturligtvis tant Röd eftersom hon behövde all hjälp hon kunde få, men det skar henne i hjärtat att inte fler sympatiserade med henne.

Idag var det 1 maj och det var en mycket speciell dag för tant Röd, ja för alla röda tanter och farbröder. Det var nämligen de Rödas alldeles egna dag. Tant Röd såg nu sin chans att tala till folket och var det något hon var bra på så var det att få folk att lyssna och känna sympati med hennes budskap. Hon tänkte därför ta sin chans och bre på ordentligt för att få folket på sin sida. När hon steg upp på den stora scenen och såg alla röda tanter och farbröder i publikhavet gick ett lyckorus genom hennes kropp. Nu stod hon inte att hejda. Hon talade och talade och lovade att ALLA skulle få det mycket bättre om hennes familj fick bestämma, nåja inte alla, bara de som inte jobbade eller de som var för gamla för att jobba. Arbete skulle nämligen inte löna sig alls, det tyckte ingen i hennes familj. Om man jobbade och tjänade pengar (läs mycket pengar) skulle man straffas genom att tvingas ge nästan allt till familjen Röd/Gul-Grön. Det var det som kallades rättvisa. Så galet kan det nämligen vara i sagornas värld.