Tunnelbanans röda linje 02.15-02.35:
Två medelålders kvinnor som varit ute och festat utan sina män halvligger på en bänk i väntan på tåget. Hungern har ansatt dem och de fantiserar om korv med mos, pizza och hamburgare. De bedyrar att vid det här laget skulle båda utan tvekan betala 200 spänn för en hamburgare och 50 spänn för lite extra pommes frites. Dessvärre väntar bara ett kylskåp fullt av nyttigheter hemma. De behöver fett i stora mängder, klagar de. Kanske de till vardags följer LCHF-dieter och försöker intala sig att bulgur är gott. Detta hjälper dock föga vid denna tid på natten då magen bara har fått i sig drinkar och surt vin.
En ung kvinna kliver på tåget. Hon är iklädd en alldeles för kort klänning och på fötterna har hon fula Guccikopior. Hon hade nog gärna haft äkta Gucci, som Carolina Gynning, men det har hon antagligen inte råd med. Så här mellan natt och gryning har klänningen halkat ner på vänstra axeln och åkt upp och fastnat på höger höft. Det finns dock en logisk symmetri i det hela.
Bredvid mig sitter en man vars telefon ringer oavbrutet. Man förstår av samtalet att det är hans inte fullt så nyktra flickvän som ringer. Han försöker få henne att förstå att han är trött och vill åka hem eftersom han ska jobba dagen efter men hon verkar inte vara med på noterna. Han är mycket tålmodig och förklarar för henne att hon är mycket fullare än vad han är och att hon ska fortsätta ha en trevlig kväll/natt med sina vänner. För varje samtal blir flickvännen argare och argare och förstår inte alls varför han inte kan komma och festa med henne. Men mannen i fråga är mycket tålmodig och höjer aldrig rösten. Måhända säger hon saker som hon inte riktigt menar och har svårt att stå för i eftertankens kranka blekhet. Det är lätt hänt i nattens sista timmar.
Två omaka bögar tar plats i vagnen. Den ena är stor och bullrig och den andre ser ut som en liten förskrämd råtta. På tåget möter de en ung och mycket snygg man som omfamnar den stora bullriga bögen. Tydligen har de träffats förut och verkar glada över att ha stött på varandra. Den råttliknande bögen verkar dock inte tycka att det är roligt med den snygge latinobögen. Han ser om möjligt ännu mer råttlik ut och verkar krympa ihop till ett oansenligt fult bylte. Kanske var den snygge mannen en f d älskare eller något mycket värre.
Dags att stiga av. Tåget fortsätter sin färd mot gryningen.
2 kommentarer:
Ja, schablonbilden av t-banans folk gäller inte längre. Den som handlade om tigande människor stint stirrande rakt framför sig och undvikande all form av ögonkontakt. Kyligt och städat. Extremvarianten i t-banan är förstås "Jesustanten". Blev allt lite "förvånad" när jag som återvändande stockholmare första gången delade t-banevagn med henne.
Folk dricker alldeles för mycket för sitt bästa.
Skicka en kommentar