Förfördelad

Oj vad det är synd om Elisabet Höglund! Precis alla är dumma mot henne. Hon är fullständigt utmobbad av hela världen. Hennes bitterhet når snart Kikki-klass. Inte illa pinkat! Hon förtjänar definitivt respekt för att hon så ståndaktigt håller bitterheten vid liv. Den viker aldrig från hennes sida. År ut och år in proklamerar hon sin bitterhet ut över världen. Nu har människan skrivit en bok också. Fattas bara annat. Självklart måste man sätta bitterheten på pränt och spara den till eftervärlden. Där står att läsa om alla dessa onda människor som varit elaka mot henne. Fy på dem! Nu får de minsann så de tiger, tänker lilla Elisabet. Pilutta er liksom. De före detta kollegorna i det fantastiskt intellektuellt stimulerande programmet Förkväll får sig naturligtvis en känga eller två. Ingen av dem är journalist, bräker Elisabet. Nää, det menar du inte. Men Elisabet är en seriös sådan. Det var därför hon tog jobbet på TV4. Jo, jag tackar. Men återigen är hon värd en eloge för att hon lyckades bli sparkad från detta program. Det hade nog inte många gått i land med. Men det berodde naturligtvis inte på att hon var dålig. Nej, det var ren och skär åldersrasism naturligtvis. Om man inte vet vad man ska skylla på, kan man alltid skylla på någon typ av diskriminering.

Jag emotser nu förväntansfullt nästa drag. Fortsätt kämpa! Låt inte bitterhetens låga slockna.

Kommunistlogik

Häromdagen besökte jag och maken det kubanska konsulatet. Ni som brukar läsa min blogg vet hur lite jag har till övers för konsulat i allmänhet och det kubanska i synnerhet. Som en liten röd kommunistiskt ö ligger det insprängt i det borgerliga mörkblåa Stocksund här i Stockholm. Själva konsulatet är närmast att likna vid en liten oansenlig barack med gallerförsedda fönster. Vad man nu ska ha det till. Det är väl knappast någon i grannskapet som tänker bryta sig in och kräva asyl. Väl insläppt genom gallergrindarna måste man alltid sitta ned och vänta i en evighet även om det inte finns någon före en i kön. När man sedan får komma fram till luckan och man får göra sitt ärende, försvinner de in någonstans i de bakre regionerna och så får man vänta i en evighet till. Man måste alltid ha med sig 1000 kopior på allting varpå de sedan kopierar dessa papper en gång till. Jag tror inte att miljötänkande står särskilt högt i kurs på Kuba. När man sitter där och väntar kan man titta på en käck turistfilm med vackra miljöer och glada dansande kubaner eller så kan man läsa kamrat Fidels reflektioner över allt och ingenting. Dessa återfinns i små fula kopierade maskinskrivna häften och inbjuder inte direkt till läsning.

Anledningen till konsulatbesöket denna gång var att min man för ett år sedan ansökte om något som kallas PRE. Kubaner som har uppehållstillstånd i ett annat land på grund av exempelvis giftermål har lämnat sitt land legalt och förlorar därmed inte sitt medborgarskap, vilket är fallet med dem som har flytt landet. Däremot måste de ansöka om PRE om de vill behålla sin "status" som kubanska medborgare. Ansöker man inte om detta eller får avslag kan man som kuban endast vistas i landet på samma villkor som turister. Detta innebär exempelvis att man inte får stanna hur länge man vill, man får inte köpa eller äga hus, inte jobba och man får inte bo hemma hos sin egen familj. INTE BO HOS SIN EGEN FAMILJ! När man väl ansöker om detta med 1000 dokument måste man också betala en summa pengar för de MÅNADER man måste vänta. Detta är naturligtvis en form av straffavgift för att man lämnat sitt hemland. Dessa dokument skickas sedan till Kuba, inte per post, inte per fax utan med en person från konsulatet när denne behagar resa till Kuba. Väl där ska dokumenten godkännas av någon minister och man kan helt godtyckligt få avslag efter att ha betalat pengar i flera månader eller mer. Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara att inte vara välkommen tillbaka till sitt hemland och inte ha rätt att bo hos familj och vänner. En landsförvisad paria utan rättigheter. Helt omöjligt.

Min make har i alla fall fått sitt tillstånd så nu kan han fortsätta vara kuban även på Kuba. Men min make kommer från en privilegierad familj med visst inflytande och detta spelar naturligtvis stor roll när de fattar sina beslut. De som inte gör det får fortsätta betala och hoppas att kamrat Fidel börjar reflektera över sin hädanfärd istället.

Diskriminering

Diskriminering är populärt i vårt land. Ja, inte att diskriminera andra men att påstå att man blivit diskriminerad. Varje gång man känner sig förfördelad kan man åberopa detta faktum. Om man inte blir insläppt på krogen beror det inte på att man är för full, nej det beror på att man är muslim, svart, handikappad eller homosexuell. Man kan uppföra sig lite som man vill och sedan hävda att man har blivit diskriminerad. Då får man nämligen sympati från andra som tycker att det är förfääärligt att det får gå till på det här sättet i vårt toleranta och demokratiska land.

Jag läste en artikel om en man som var väldigt upprörd över att han inte blev insläppt på krogen i badtofflor. Det var minsann diskriminerande att inte få klä sig som man vill. Vem fan går på krogen i badtofflor? Dessa här hemma på stranden, landet eller möjligtvis på Konsum men INTE på krogen. Är han medlem i badtofflornas vänner? Har de ett valspråk: För badtofflan i tiden? Patetiskt. I våras var det stora rubriker i tidningarna när Elisabeth Höglund blev sparkad från Förkväll. Åldersdiskriminering, tjöt hon. Nej, Elisabeth. Du var helt enkelt skitdålig i ett redan skitdåligt program och då får man faktiskt ta konsekvenserna. Som en av mina amerikanska väninnor uttryckte det: "Om någon beter sig förolämpande mot mig kan jag inte hävda att det är för att jag är svart. Man får helt enkelt utgå ifrån att personen i fråga är en idiot." Klokt sagt. Själv funderar jag på vad jag ska åberopa om jag känner mig förbisedd eller åsidosatt. Jag tillhör inte någon minoritet men jag kan ju alltid påpeka att jag är kvinna och kvinnor är ju som vi alla vet oerhört diskriminerade...

Skyddad insyn

Ska man få klä sig hur man vill? Är vissa klädesplagg ett tecken på diskriminering? Kvinnor som klär sig i heltäckande burka är provocerande för många. Om man ser till Koranen, finns det ingenting som påbjuder att kvinnor måste skyla sina kroppar. Alltså är det ett påfund av män som i religionens namn styr kvinnorna på detta sätt. Eller? Det finns muslimska kvinnor som tvärtom anser att det ger kvinnor mer frihet att bära burka. Man behöver inte anpassa sig efter rådande ideal och normer vad gäller kvinnors utseende. Men om så var fallet, borde inte också män dra på sig en burka? Då kan de ju med gott samvete låta magen svälla och hänga ut och ge upp fruktlösa försök att skaffa sig en tvättbräda. Vore inte det mest rättvist? Jag tycker att det är helt rätt att förbjuda burka i skolor och när det gäller vissa typer av arbeten eftersom detta kan anses vara ett hinder. Är det däremot rimligt att förbjuda folk att bära vissa kläder privat? Borde vi inte i så fall förbjuda män att gå i kortbyxor, fula sandaler och visa magfläsket? Eller är burka ett sätt att förtrycka kvinnor och därmed ett brott?

Burka till strandsäsongen 2010? Någon?

Extremism

Enligt nyheterna igår förekommer det trakasserier mot unga invandrartjejer i Rinkeby norr om Stockholm. Det finns nämligen extremister som anser att kvinnor inte får klä sig som de vill, inte göra vad de vill på sin fritid eller gå på vilka fester eller evenemang de vill. Detta är INTE Iran, Irak, Afghanistan eller Saudiarabien. DETTA ÄR SVERIGE! Här har alla (oavsett kön) rätt att klä sig som de vill och gå på vilka tillställningar de behagar. Föredrar man kort kjol framför burka, så ska INGEN tala om för en att det är en synd. Här blir man inte bortgift mot sin vilja eller hålls inlåst och nekas tillträde till världen utanför. I Sverige är detta KRIMINELLT. Hör ni det, era pajasar! KRIMINELLT!