World Cup II

Jag hade inte alls tänkt skriva något mer om fotbolls-VM. Ett inlägg räcker gott och väl men nu måste jag sälla mig till de missnöjdas kör som höjer rösterna för vuvuzelans avskaffande. Detta blåsinstrument från helvetet ljuder likt Hesa Fredrik över arenorna. Ett ständigt monotont läte som vore det krig och dags att söka sig till närmaste skyddsrum. Tacka vet jag sambafotboll!

World Cup

Nu är det så äntligen dags för fotbolls-VM. Jag är inget hängivet fotbollsfan, är inte särskilt intresserad av La Liga eller Champions League och har själv inget som helst bollsinne. Jag har dessutom varit tillsammans med en engelsman som är en fanatisk fotbollssuporter och enbart detta faktum kan göra en avskräckt. Eftersom jag hade den dåliga smaken att fylla år mitt i alla viktiga mästerskap orsakade det också vissa problem för honom. Men när det drar ihop sig till stora mästerskap förvandlas jag genast till en stor entusiast. Det är ju trots allt världens största sport. Att Sverige inte är med är inget att förvånas eller yvas över. Må Lagerbäck få solsting.

Jag hoppas att Brasilien vinner. Mitt engelska ex anser att alla som inte kan något om fotboll hejar på Brasilien. Surt sa räven. De spelar helt enkelt den tekniskt bästa fotbollen. Det vore också intressant om Argentina vann. Dels har de Messi, världens bästa spelare, och dels tränas de av den före detta kokainköttbullen Maradona. Det skulle särskilt reta engelsmännen som aldrig lär komma över "the hand of God" i VM -86. Säg något som inte retar engelsmännen. Jag hoppas vidare att Italien åker ut tidigt. Inte för att jag inte gillar Italien. Jag älskar allt med Italien förutom fotbollen. För det första spelar de världens tråkigaste fotboll och spelarna är ett gäng primadonnor som inte kan spela om frisyren inte är på plats. Dessutom faller de som käglor så fort någon petar på dem. De rullar runt och ojar sig som små barn. Engelsmännen hoppas som alltid att de ska vinna. De lever i illusionen att England är en stor fotbollsnation. Att de inte har vunnit något på 44 år är absolut inte deras fel. Det finns alltid något eller någon att skylla på. Wankers! Let the game begin.

Nöjd med det lilla

"Det viktiga är inte att vinna, utan att delta", är en devis som man gärna följer i Sverige. Man tävlar för att det är kul och placeringar är inte så viktiga. Man är som sagt nöjd med det lilla. Detta må gälla för barn men knappast för elitidrottare. Det är ju ett jobb att tävla på elitnivå och då kan man väl förvänta sig att folk gör just sitt jobb, d v s det absolut bästa de kan.

I detta OS, som i alla stora mästerskap, blir detta så tydligt. Jag talar om skidskyttarna. Det är INTE ett jättebra resultat! Det är ett JÄTTESTORT FIASKO! Förbundet säger på fullt allvar att gårdagens tävling gick jättebra. Var befann de sig? Jag förstår inte den inställningen. Till nästa stora idrottsevenemang borde samtliga blågula deltagare åka på ett mentalt träningsläger till USA. Där förstår man konceptet "Vinna eller försvinna" och "Vara bäst när det gäller". OS är ingen betald semesterresa. Sverige behöver fler Stenmark, Borg, Pärson och Kalla. Inga fler Lagerbäck-typer!