Nuförtiden är det mycket populärt att ha en egen PT (personlig tränare) på gymet. Folk klarar nämligen inte av att träna annars. De behöver någon som peppar dem (läs skriker åt dem) och talar om för dem exakt vad de ska göra. Om någon skulle stå bredvid mig på gymet och hurtfriskt skrika "Kom igen! En till! Ge inte upp nu!", skulle jag utan tvekan slå honom eller henne med ett basebollträ i skallen (om det nu fanns något sådant att tillgå). Jag kan inte tänka mig något mer avskyvärt. Av förklarliga skäl går jag heller aldrig på något av de otaliga gympassen. Längst där framme står en person och vrålar för att överrösta den hemska musiken och av detta ska man känna sig uppmuntrad och peppad. Fan heller!
Men själva idén med en PT är inte så dum om man överför konceptet till ett annat sammanhang. Tänk om man ständigt hade ett proffs som sade till en när man gjorde något man inte borde eller som inte var så bra för en. "Den där människan ska du inte bry dig om. Hon ger dig bara negativ energi och det är inte bra för dig. Henne ska du göra dig av med." Eller när man är ute på krogen och beställer in alldeles för många glas vin fast man vet att man inte borde. "Nu är det slutdrucket. Dags att ta in notan. Du kommer att må så mycket bättre imorgon." Ibland händer det ju också att man känner sig nödd och tvungen att köpa sådant man absolut inte behöver och då vore det ju bra om någon påpekade att man redan har 100 par skor och att man istället borde ta och betala sin restskatt. Detta scenario skulle jag seriöst kunna tänka mig men håll er borta från mig på gymet om ni är rädda om livhanken.
