Badliv

Så här års börjar sol- och badlivet. Vinterbleka människor i alla dess former ses ivrigt bejaka strandlivet. Inget fel med det. Jag är demokratisk. Nåja, det finns en viss strandtyp som jag finner mycket oattraktiv och jag erkänner villigt att jag förmodligen har någon form av obestämbar fobi. Denna manliga typ (det är alltid fråga om män) är mycket smal, på gränsen till mager, med en något utskjutande bröstkorg. Inte olikt en fågelunge. Badbyxorna är alltid lite för stora, oavsett modell, eftersom personen i fråga helt saknar bakdel. Följden blir att badbyxorna hänger som en påse där bak och nedanför byxorna finns bara slappa hudveck som slutar i två pinnar till ben. Dessa män verkar också ha en förkärlek för stort/långt hår och skäggväxt, vilket får dem att se ännu magrare och fågellika ut.

Jag återkommer i ämnet sommarfobier eftersom det är en näst intill outsinlig källa att ösa ur. Delge gärna era egna fobier.

Manlighet

Känner ni att ni har förlorat er manlighet? Det kan ju bero på att ni inte ser ut som Marlon Brando, världens genom tiderna snyggaste man. Åt detta faktum finns ju inte mycket att göra men man kan ju alltid försöka återta sitt manliga revir. Detta är nu inte så lätt i vårt land eftersom kvinnorna har reducerat er till blöjbytande, dammsugande mesar men när ni väl har funnit er till rätta i detta tillstånd märker ni att det inte räcker. Inte alls på långa vägar. Kvinnor är nämligen mycket komplicerade varelser som kräver total jämlikhet på alla plan men de vill samtidigt bli behandlade som kvinnor med allt vad det innebär. Män ska uppvakta sin kvinna men inte komma med blommor och presenter i tid och otid eftersom det tyder på att han har dåligt samvete för något. Han ska hålla upp dörrar och dra ut stolar men inte alltid eftersom det kan tyda på att han tror att kvinnan inte är kapabel till något sådant. Mannen ska vara känslosam och vilja praaata om allting men ska samtidigt kunna spika, banka och förstå sig på bilar. Det kan inte vara lätt att vara man i dagens svenska samhälle och inte veta vilket ben man ska stå på. Det kanske är dags för svenska kvinnor att bejaka lite mer av sin kvinnlighet och inte tvinga män att kalla sig feminister och annat tjafs. Man kan inte äta kakan och ha den kvar.

Amigos

Vänner är viktiga i livet. Utan mina vänner skulle jag inte vara den jag är eller förmodligen inte vara någon överhuvudtaget. Vänner stöttar, diskuterar, argumenterar, kritiserar och inspirerar. Mina vänner...

• ...kommer med glass när jag är ledsen.
• ...står för sina åsikter i vått och torrt.
• ...respekterar mina åsikter även om de inte alls delar dem.
• ...reser över halva jordklotet för att närvara vid mitt bröllop.
• ...lånar ut pengar utan att blinka när det krisar.
• ...förstår vad det innebär att gå på fest.
• ...är aldrig tråkiga.
• ...har alltid svar på tal.
• ...kommer från världens alla hörn.
• ...har mycket pengar.
• ...har inga pengar.
• ...är heterosexuella.
• ...är homosexuella.
• ...är kommunister.
• ...är republikaner.

Mina vänner är kort och gott allting. Tack alla underbara människor jag känner. Ni vet vilka ni är...

Politiskt korrekt

Läste i tidningen häromdagen att små barn enligt statistiken skadar sig oftare nu än tidigare. Jätteroligt! Ja, inte att barn skadar sig utan att orsaken påstås vara att det numera är fler pappor som tar hand om sina barn. Varför är då detta kul? Jo, eftersom det blir så svårt nu för alla ängsligt politiskt korrekta människor i detta land att förhålla sig till detta. Kan det vara så att pappor inte är lika bra som mammor på att ta hand om de små? Men då faller ju hela jämställdhetstanken om att det är så viktigt att båda föräldrarna tar ansvar för barnen. Måste vi gå tillbaka till en tid när kvinnor var hemmafruar och tog hand om hem och familj? Då får ju i alla fall kristdemokraterna som de vill. Kvinna, bliv vid din läst (läs spis). Hur står det då till med barn som växer upp med två homosexuella pappor? Är det dubbelt så farligt? Kanske måste vi förbjuda bögar att skaffa barn nu när skadestatistiken pekar uppåt. Men det problemet kan säkerligen kringgås genom att man hävdar att homosexuella män ändå är som kvinnor. Och barn till lesbiska par de lever ju redan dubbelt så säkert enligt detta resonemang. Summan av kardemumman blir då att heterosexuella par får avstå från gemensam avkomma så länge kvinnorna i dessa relationer envisas med att yrkesarbeta och tjäna egna pengar.

Män

I januari skrev jag ett inlägg om kvinnor (Women), så nu är det på sin plats att jag också skriver ett om män. Män är inte alltid lätta att förstå sig på, vilket är konstigt med tanke på att de ofta är rätt så okomplicerade varelser. Men problemet ligger väl i det faktum att kvinnor och män är så olika.

Män är i regel fokuserade på en sak i taget. De saknar i mångt och mycket simultankapacitet. Alla kvinnor som har försökt prata med en man som tittar på TV vet vad jag talar om. Män lever också i nuet och i framtiden, väldigt sällan i det förflutna eftersom det inte finns någon vits med det. Detta får kvinnor erfara när de vill prata om något jobbigt som hände för en vecka eller en månad sedan. Totalt fruktlöst. Män har inte heller någon fallenhet för att "älta" saker. De försöker hitta lösningar på problem som uppstår och om det inte fungerar, går de helt enkelt vidare. Med lösningar menar jag praktiska sådana. Män är inte heller hypotetiska. De tänker inte: Om jag hade gjort så här..., Om hon säger så, betyder det säkert... Detta är ofta till stort förtret för kvinnor, som älskar hypotetiska resonemang. Män vill också oftast bli lämnade ifred när något är jobbigt, vilket kvinnor ofta har svårt att acceptera eftersom de vill prata om allting. De har dessutom i regel en mer okomplicerad relation till varandra än vad kvinnor har. De löser problem som dyker upp via rak kommunikation eller en rak höger. På det hela taget är det nog inte så dumt att vara man. Varför krångla till saker i onödan? Borde vi kvinnor vara lite mer som män?

Fag Hag

Många kvinnor umgås gärna med homosexuella män. Naturligtvis kan man inte dra alla kvinnor och bögar över en kam, lika lite som heterosexuella män låter sig hänföras till en och samma kategori. Men faktum är att vi kvinnor gillar bögar!

En homosexuell man ger dig komplimanger för dina nyinköpta skor och dito handväska och han baxnar inte över priset. Man kan ju inte sätta en prislapp på glamour. Du behöver inte fråga vad han tycker om din nya frisyr eftersom han direkt märker om du har klippt dig, om det så bara är topparna. Han pratar gladeligen om känslor utan att få ett lätt panikartat uttryck i ansiktet som skriker "Fly!". Om du är ledsen förstår han att du vill äta glass i stora lass och bistår gärna med 40 episoder av Pantertanter. Han uppskattar din kvinnlighet utan att känna sig hotad av den. En utekväll är inte nödvändigtvis synonymt med fotboll och öl. Den innefattar kul musik, glada människor, yviga gester, flärd och vackra miljöer. Inget för minimalister med mentala tvångströjor med andra ord. Helt enkelt en idealisk partner. Eller?

Nedan en hälsning till två dylika män. Ni vet vilka ni är...