Språkförbistring

Jag har jobbat med språk i olika former i hela mitt liv. Nåja, nästan hela mitt liv. Jag har bland annat undervisat utländsk personal på olika företag i svenska. När man lär sig ett främmande språk och flyttar till ett främmande land uppstår nästan alltid roliga, udda och svårbegripliga situationer . Jag tänkte härmed delge er några exempel ur den digra samling jag har att ösa ur.

En mycket ambitiös elev från England skulle fullborda ett antal meningar för att öva på ordföljd i bisatser. Meningen började: Man bör skaffa barn, innan... Meningen i min elevs version: Man bör skaffa barn, innan man åker till kontoret. Hm, hur tänkte han då? Han trodde att skaffa betydde att man hämtade eller lämnade saker. Inte så konstigt med tanke på att vi så lättvindigt skaffar såväl barn som nya skor.

En kvinna från Kanada gick en intensivkurs i en vecka och var i början full av entusiasm. Efter en vecka talade hon sämre svenska än när hon började. Hon fick helt enkelt en mental blockering. Hon kunde inte ens svara på vad hon hette eller kom ifrån, sådant hon kunde innan hon började. Hon var dessutom rädd för svenska vokaler som hon kallade "the decorated ones". "Do we really need to use those decorated ones?" Ja, de ingår liksom i det svenska språket.

Jag frågade en kvinna från Indien vad hon hade gjort föregående helg. Hon berättade glatt att hon hade varit på Skansen. "Trevligt, vad såg du där?" Bra övning på preteritum med starka verb, tänkte jag. Hon hade sett älgar, sälar, björnar och rövar. Inte helt omöjligt men troligen inte det hon menade. Svårt det där med vokaler.

En annan elev från Indien berättade att han talade åtta språk. Detta hör inte till vanligheterna så jag frågade hur det kom sig. Han svarade då: "I learn languages out of love and respect for people". Finare än så kan det inte sägas.

En elev från England hade fått i uppgift att skriva och berätta om sin dag. Han hade tagit uppgiften på stort allvar och började ivrigt förtälja sin historia. När han kom till lunchtid lät det så här: "Jag hade en hora till lunch." Va? Really? Till saken hör att han kunde lite spanska och vad han menade var att han hade haft en timmes (hora) lunch.

Jag är en mycket bra och tålmodig lärare men det finns en sak som gör mig totalt förvirrad och uppgiven. Detta gäller framför allt engelskspråkiga elever. Om jag frågar: "När äter du lunch?" så svarar personen i fråga: "Jag du äter lunch kl 12." Varför? Två pronomen? Är det för att "du" påminner om engelskans "do" som används för att bilda frågor? Men varför upprepa det i svaret? Förbryllande.

För en del år sedan undervisade jag en liten tjej på sex år som kom från Tyskland. Familjen bodde i Sverige på grund av pappans jobb. Innan de kom hit hade de bott i USA så hon pratade mycket bra engelska. Detta var ett par veckor före jul så vi pratade om julen och vad hon brukade göra då. Hon hävdade envist att Jesus minsann kom från Tyskland. Men han föddes väl ändå i Betlehem? Jag sade att Betlehem låg i det land som nu är Israel. Då utbrister hon: "Israel is a dirty smelly country full of dirty smelly people." Exakt så, sade hon. Självklart är det ingenting som en flicka på sex år har kommit på själv. Det tragiska är att hon säkerligen hade hört sina föräldrar prata om detta. Att de kom från Tyskland gjorde inte precis saken bättre. Beklämmande.

Listan kan göras lång och jag återkommer säkerligen med fler exempel en annan gång. En sak kan jag dock säga med säkerhet och det är att jag genom åren har träffat många roliga och intressanta personer. En del av dem har förblivit vänner som jag uppskattar mycket.

Ordbajsare

Eftersom jag jobbar med språk medger jag villigt att jag är lite miljöskadad men jag kan inte låta bli att irritera mig på s. k. ordbajsare. Världen är full av dem. De bajsar ut ord en masse i tid och otid. Skälen till detta är två: Man är osäker på det man skriver och vill inte till fullo stå bakom sin text eller så tror man att ju fler ord man använder desto bättre blir det. Men det blir det inte! Jag hittar texter på nätet som vid en första anblick verkar behandla något intressant ämne men när man försöker läsa är det som om en påtänd Proust hade skrivit den. Man spanar förgäves efter den innebörd som flytt och inte minsta smula av Madeleinekakan finns kvar.

Folk som bloggar gör det för att de vill att folk ska läsa det de skriver men ibland verkar de missa att de faktiskt skriver för potentiella läsare. Nu pratar jag inte om de värsta marodörerna som varken kan stava eller skriva en enda begriplig mening. Dessa lämnar jag därhän. Jag avser vuxna människor som faktiskt verkar ha något intressant att säga. Nedan har jag listat några saker att tänka på när man skriver informativa texter.

• Lägg ner möda på att argumentera.


• Snöa inte in på detaljer! De står ofta i vägen för själva huvudbudskapet.


• Tänk på layouten. Använd styckeindelning och underrubriker för att göra texten läsvänlig.
  
• Variera meningarnas längd.


• Undvik "vänstertunga" meningar, d v s meningar där verbet kommer väldigt långt fram i meningen. Verbet ska komma tidigt i meningen.


• Använd inte oklara och diffusa hänvisningar.


• Använd hellre aktiva än passiva verb.


• Undvik substantiveringar. Ex: Skriv "Jag förbereder" istället för "Jag gör förberedelser".


• Använd korta ord istället för långa om det finns alternativ.


• Använd inte främmande ord om det finns svenska, såvida det inte finns en poäng med det.


• Se upp för överanvändning av satsadverb såsom faktiskt, egentligen, verkligen, ju, väl. De är till för att modifiera innehållet i meningen men de behövs inte alltid. Det är störande och kan ge intryck av att texten saknar tyngd.


• Det mesta som skrivs på två A4-sidor kan kortas ner till en halv.

Därmed är Havannas språklektion slut för denna gång. Tack för ordet.

Svenska För Idioter

Som många av mina läsare vet kommer min man från Kuba. Han är alltså invandrare. När han kom hit var han full av entusiasm över att lära sig svenska så att han skulle kunna börja jobba och leva ett normalt liv här. I sitt hemland studerade han bland annat engelska, franska, tyska och italienska och var alltså van vid att läsa främmande språk. Han började på SFI (svenska för invandrare) och där hade han inom loppet av två terminer ett otal olika lärare som kom och gick utan förvarning. En av dem brukade få privata mobilsamtal under lektionerna och hade därmed inte så mycket tid för själva undervisningen. Som alla inkompetenta lärare vräker man på SFI ut stenciler till förbannelse. Ingenting går ut på att lära sig tala språket utan man ska endast göra uppgifter som ingen förstår eftersom ingen förklarar någonting. Min man började undra om all undervisning i Sverige bedrevs på detta sätt. Han var van vid en helt annan typ av skola i sitt hemland. Men eftersom han hade studievana och en fru (moi) som i många år har arbetat som språkutbildare i svenska (dock inte SFI) klarade han till skillnad från många andra kursen utan problem.

När han sedan började på det som kallas SAS A fick han en rysk (!) lärare och ingen i klassen förstod ett jota av vad hon sade. De fick inte heller någon som helst information om någonting. Däremot kom min man hem med hundratals papper och kompendier som han skulle läsa och sedan skriva om. På SFI läser man om Olof Palme och sosse-Sverige eftersom vi inte har någon annan historia. Alla invandrare i exemplen heter Mustafa eller Mohammed eftersom inga invandrare kommer från andra länder. Texterna, som alltid är moraliserande, är nästan alltid skrivna av Theodor Kalifatides eller Alexandra Pascalidou för att man ska se hur bra det kan gå för invandrare som lär sig svenska. Inte fan förvärvade de sina språkkunskaper på SFI.

När min man så skulle fortsätta läsa på SAS B hade ingen informerat honom om att han skulle ha sökt den kursen innan han började på SAS A. Eftersom min man både studerar och arbetar heltid ringde jag vuxenutbildningen här i Stockholm och förklarade situationen. Kvinnan var till en början omedgörlig men när jag påpekade hur viktigt det var för min man och hur mycket han har kämpat för att läsa klart sade hon att det fanns en blankett som hette "sen ansökan". Jag meddelade maken och han åkte dit för att hämta den. Men det gick minsann inte. Om han inte brydde sig mer om sina studier än så fick han gott vänta tills nästa kurs börjar i oktober. Det hjälpte inte att han påpekade att hans fru hade ringt tidigare på morgonen och fått besked om denna blankett. Min man hatar nu Sverige, svenska språket och alla svenskar är rasistiska idioter. Tack SFI!

För invandrare är språkkunskaper A och O. Språket är den nyckel som öppnar dörren till kulturen, det sociala samspelet och kontakten med andra människor. Om man vill att invandrare ska integreras i det svenska samhället måste man ta itu med den undermåliga och unkna SFI-utbildningen. Anställ kompetenta lärare med erfarenhet av utländska elever, ge dem frihet i undervisningen, fokusera på det talade språket och släng alla gamla mossiga kompendier åt skogen. SFI måste modernisera sin undervisning och anpassa den efter eleverna och den tid vi lever i annars får de invandrare som inte har andra möjligheter inte de kunskaper de behöver.

Artighet

Vad innebär det att vara artig? Består artigheten i vad man säger eller hur man handlar? Många människor från andra kulturer tycker att vi svenskar är rätt så oartiga, delvis beroende på att vi inte använder särskilt "artiga" ord. Engelska språket exempelvis översvämmas av artighetsord och fraser som används i tid och otid. Man ska vara positiv och glad och gärna ge komplimanger, alltid säga please och sorry, skit samma om man menar det eller inte. "You look fabulous in that dress", vilket egentligen betyder "Du ser ut som en tjock ko". "It's soooo nice to see you", kan lika gärna betyda "Fan, nu kommer den där idioten". Ord blir ju bara ord som ekar tomt om det inte finns någon substans bakom. Jag menar inte att man alltid ska vara brutalt ärlig och säga att folk ser ut att ha korta korviga ben i just den kjolen eller att någons nya hårfärg får personen i fråga att se ut som ett lik men måste man överdriva åt andra hållet? Överanvändning av ord utan egentlig mening gör dem ju också mer urvattnade. Till slut betyder de ingenting längre. Det kan i sin tur leda till att ens handlingar inte spelar så stor roll så länge man bara ursäktar sig efteråt. Sedan behöver man faktiskt inte behandla alla med överdriven respekt och artighet. Det är väl ändå något man först måste förtjäna? Vad tycker ni?

Språklektion II

Idag ska vi prata om hjälpverb och dess användning. Vi ska särskilt titta på verbet måste. Detta verb används i tid och otid av oss svenskar. Folk säger saker som: "Jag måste gå och lägga mig nu." Men va' tråkigt att du fortfarande inte får bestämma när du ska gå och lägga dig fastän du är 40 år. Eller: "Åh, jag måste köpa nya skor." Jaså, vad händer om du inte köper nya skor. Måste du gå barfota då? Man hör också yttranden som: "Nej, nu måste jag faktiskt äta lunch." Sådana fraser är bara relevanta om du är ett barn eller är tvångsintagen på grund av ätstörningar. I dessa fall används med fördel istället vill, bör, ska eller behöver. Vill uttrycker en önskan, bör en rekommendation, ska framtid, behöver ett inre behov. Måste används för att uttrycka ett yttre tvång, något man inte har något val inför, något som bestäms av yttre faktorer. Det finns redan tillräckligt många saker man måste göra, så varför inskränka sig och snöra åt den redan trånga tvångströjan ännu mer? Nu ska jag gå och jobba och medan jag jobbar måste ni läsa detta inlägg vare sig ni vill eller behöver.

Allergi II

Jag är inte allergisk mot vare sig djur eller mat (förutom då nötter i betydelsen idioter) men jag kan få astmaliknande anfall när det gäller språkliga företeelser (se inlägg Allergi från jan). En av de saker jag har mycket svårt för är när personer avslutar sina meningar med eller. Varför gör man det när det inte är en fråga? "Nu gör vi så här, eller...?" Grammatiskt helt obegripligt. Man tappar genast förtroendet för människor som har denna ovana. Det tyder på obeslutsamhet och osäkerhet. Antingen är det en fråga eller också är det påstående, inte något mitt emellan. Detta ofog är något typiskt svenskt. Vi påstår och tycker ogärna saker utan att få andras godkännande. Vi söker hela tiden bekräftelse på det vi säger och det alldeles i onödan. Vill man veta vad någon annan tycker, ställer man en direkt fråga. I annat fall sätter man punkt. Den här ovanan orsakar en massa tjafs eftersom alla ska ha en åsikt om absolut ingenting. Det är fullständigt onödigt och tidsödande, eller?

Språklektion

I alla språk finns ord som är specifika för just det språket eller som kan vara svåra att förklara och översätta exakt. I svenskan finns exempelvis ord som unna sig, missunna någon något och missunnsam.

- Unna sig is a verb that means that you do something good for yourself.

- You mean that you treat yourself to something?

- Yes, but first you have to deserve it.

- ?

- If you work out at the gym for example you can unna dig a kanelbulle afterwards.

- What if you just buy a kanelbulle without working out first?

- No, that's not unna sig. That's just buying a kanelbulle and that's not good.

- ?

- You can also missunna someone else something. It means that you don't want anything positive to happen to another person. It's called to be missunnsam.

- Why wouldn't you want that?

- Probably because that person doesn't deserve it.

- And why wouldn't he or she deserve it?

- Because he or she is rich, beautiful, drives a nice car or has a big house. We don't like that.

- ?

- Never mind. If you live here long enough you will learn the hard way.

- Ok...

Allergi

Följande fraser bör man aldrig under några som helst omständigheter uttala:

• Den som lever får se. (Används endast av människor med beslutsångest och sådana bör man undvika.)
• Vi får se tiden an. (Se ovan.)
• Tiden läker alla sår. (Möjligt, men uttalas av personer som saknar empati.)
• Vi borde tänka på refrängen. (Man behöver inte i förväg upplysa andra om att man tänker åka hem. Det är otrevligt och förstör stämningen. Förresten bör man aldrig åka hem från fester.)
• Det är en dag imorgon också. (Onödigt att tala om att just du har ett tråkigt liv. Det är ingen som bryr sig.)
• Morgonstund har guld i mun. (Nej, det har den aldrig någonsin!)

Vad tycker ni? Några fler förslag?

Katastrof

Detta inlägg riktar sig lika mycket till mig själv som till andra. Jag tänker på hur vi använder vissa ord alldeles för lättvindigt och hur de då blir urvattnade och blaskiga som gamla disktrasor. Detta gäller exempelvis ordet katastrof. Allting har blivit katastrofer i vårt vardagliga liv. Men det är INTE en katastrof att tåget är försenat, att en maska har gått på strumporna, att maten har bränts vid, att glömma barnen på dagis, att det regnar på semestern, att glömma att gå till Systembolaget och att bilen inte startar på morgonen. Att närmare 200.000 människor befaras ha omkommit i Haiti, det är en KATASTROF. Ville bara ha det sagt.