Flockdjur

Är nu tillbaka från Azorerna. Fantastiskt resmål från alla perspektiv. Men en sak har jag fått bekräftat och det är att jag inte är någon bra charterturist. Jag reser aldrig på charterresor men i det här fallet fanns det inte så många alternativ. För det första gillar jag inte kollektiv av något slag, för det andra ogillar jag dessa extra avgifter för allting (mat och dryck på planet är dyrare än Stureplan) och dessutom förstår jag inte de sociala koder som charterresande innebär. Man ska känna sig befryndad med dem som reser till samma resmål och man ska småprata om väder och vind och diverse andra ointressanta saker. Många reser på charterresor eftersom det är billigt och bekvämt och man inte behöver tänka själv. För egen del tycker jag att det är mer besvärligt att resa charter. Man måste, precis som här, anpassa sig efter den stora massan. På vårt "välkomstmöte" fanns det folk som på fullt allvar frågade hur man tog sig till poolen på hotellet där vi bodde. Är det verkligen fortfarande så? Klarar inte folk av någonting på egen hand? Problemet med charter är ju också att man inte blir delaktig i kulturen. Man skrapar bara på en välförnissad yta. Men det räcker nog för många att köpa lite inhemska produkter, få lite sol och äta lite god mat, för mat är ju som vi alla vet jätteviktigt. (För er som inte brukar läsa min blogg var jag just nu ironisk.) Vi hade förvisso duktiga guider men allting berättas alltid från ett svenskt perspektiv. Olof Palme var minsann duktig eftersom han påtalade hur det var under diktaturen i Portugal och då kan alla svenskar känna sig duktiga som sig bör. "Bilen gjorde inte sitt inträde här på öarana förrän på 80-talet, därför är alla vägar så smala". Oj, stackars dem, tänker turisterna. Vad efterblivna de är. Tänk att galoppera till jobbet, tänker jag. Det hedrar azorianerna att de inte gör reklam för sina öar. De vill helt enkelt inte ha för många turister. Med turister följer som bekant problem och man vill bevara öarna och deras flora och fauna så gott det går. All heder till dem. Res gärna till Azorerna men undvik charterturisterna (om det går). Nedan en bild på vulkansjön Eldsjön:

Badliv

Så här års börjar sol- och badlivet. Vinterbleka människor i alla dess former ses ivrigt bejaka strandlivet. Inget fel med det. Jag är demokratisk. Nåja, det finns en viss strandtyp som jag finner mycket oattraktiv och jag erkänner villigt att jag förmodligen har någon form av obestämbar fobi. Denna manliga typ (det är alltid fråga om män) är mycket smal, på gränsen till mager, med en något utskjutande bröstkorg. Inte olikt en fågelunge. Badbyxorna är alltid lite för stora, oavsett modell, eftersom personen i fråga helt saknar bakdel. Följden blir att badbyxorna hänger som en påse där bak och nedanför byxorna finns bara slappa hudveck som slutar i två pinnar till ben. Dessa män verkar också ha en förkärlek för stort/långt hår och skäggväxt, vilket får dem att se ännu magrare och fågellika ut.

Jag återkommer i ämnet sommarfobier eftersom det är en näst intill outsinlig källa att ösa ur. Delge gärna era egna fobier.

Ohälsosamt

Jag har tidigare skrivit inlägg som handlar om mat; ointressant matprat, folk som inte förstår skillnaden mellan middagsbjudning och fest, folk som tror att maten är den viktigaste festingrediensen och hela denna uppsjö av eko- och hälsomat. Detta inlägg berör det senare. Som alla vet finns det hälsosam mat, ohälsosam mat och mat som befinner sig någonstans mitt emellan. Alla vet också att det inte är bra att äta ohälsosam mat för ofta eftersom man då kan bli fet, få näringsbrist, högt kolesterol, diabetes osv. Så långt är allt gott och väl men det som retar mig är när man försöker göra onyttig mat mer hälsosam.

McDonalds är ett bra exempel. Om man skulle inta alla sina måltider där skulle man förmodligen inte leva så länge. Detta inser de flesta men i hälsohysterins spår har man naturligtvis gett sig på MD eftersom de är själva symbolen för ohälsa i världen. Detta tvingade en representant för företaget att försvara den mat de serverade och de lovade att bli mer hälsosamma. Följden blev att de började servera sallad, frukt och gjorde reklam för nyttigare alternativ för barn. Urlöjligt! Man går väl inte till MD för att äta sallad. Man går dit för att äta hamburgare och pommes frites med miljarder transfetter. MD är onyttigt. Punkt slut.

Samma fenomen breder ut sig i butikernas snackshyllor. Numera finns det nyttiga alternativ också där. Snacks är inte nyttigt! Det är inte meningen att det ska vara nyttigt! Det ska vara gott! Förpassa friterade maskrosblad och fågelfrön någon annanstans. Snart finns det inga riktiga snacks för oss entusiaster att äta. Vi får sitta där och knapra på torra kvistar i hälsans namn. När det gäller godis är det lika illa ställt. Snart är allt sockerfritt. Godis är per definition något som innehåller socker, om det inte gör det är det inte godis. Choklad ska vara mörk och bitter men det passar väl oss svenskar. Smågodis, vårt lands stolthet, har totalt sjangserat. Vad hände med alla sura, syrliga, och salta saker, de som frätte bort hela gommen? Nu är allt mjukt och smaklöst, anpassat för folk utan smaksinne och egna tänder. Inte ens kakor och kex får vara ifred. De ska helst vara torra och sockerfria. Nej, det ska de inte. De ska vara bakade på smör och innehålla massor av socker. Annars är det inga kakor!

Lämna den onyttiga maten ifred, era hälsofanatiker! Jag hoppas att ni alla insjuknar i någon obehaglig sjukdom orsakad av alla fett- och sockerfria lightprodukter.

Frisörer

Jag ondgjorde mig i ett tidigare inlägg över pladdertanter. Men det finns en yrkeskategori som man måste låta pladdra oavsett om man vill lyssna eller ej, nämligen frisörer. Om man väcker ont blod hos sin frisör kan de nämligen hämnas å det gruvligaste. Resultatet kan då bli att man ser ut som kvinnan ovan. Tänk på det alla ni bröder och systrar som likt jag avskyr onödigt pladder. Ibland får man helt enkelt ta det onda med det goda.

Deklarera

Jag vill inte deklarera! Jag har helt enkelt ingen fallenhet och inget som helst intresse därav. Få saker inger mig sådan ångest som deklarationsblanketter. Jag skjuter också upp det till sista sekunden eftersom hjärnan värjer sig och låtsas som om jag har all tid i världen. Jag blir på dåligt humör bara av att snudda vid tanken på att jag måste deklarera. Kan det vara så att jag är allergisk mot att deklarera? Folk har ju alla möjliga åkommor så här på våren. Kanske är det något jag kan söka för. Vem vet, man kanske till och med kan bli befriad från deklarationsansvar om man kan få det intygat av läkare att man helt enkelt inte klarar av det. Om så inte är fallet vill jag emigrera till ett deklarationsfritt land. Finns det något sådant?

Skräck

De flesta människor är rädda för någonting. En del får panik av tanken på att gå till tandläkaren, andra börjar fäkta vilt omkring sig när de ser en geting och vissa är tvungna att inmundiga alkohol och sobril för att klara av flygresan till Grekland. Min största skräck är sjukhus! Jo, ni läste rätt. SJUKHUS! Sjukhus borde ju vara någonting positivt. En byggnad full av människor som hastar hit och dit för att med stor iver ta sig an folk i nöd. De kan fixa och trixa, lappa, laga, sprätta upp och sy igen och ta ut saker som de sedan kan sätta tillbaka. Helt fantastiskt med andra ord. Vad skulle vi göra utan sjukhus? Naturligtvis inser jag detta med den logiska delen av hjärnan men det har liksom ingen effekt. För mig är sjukhus synonymt med död och elände. Det befolkas av människor med obehagliga sjukdomar som utrustats med kisspåsar och droppflaskor. Människor i livets slutskede hasar runt i korridorerna lika vilsna och uppgivna som Josef K i Kafkas Processen.

Sedan undrar man ju varför sjukhus måste vara så fula. Det lättar ju inte precis upp stämningen. Finns det en lag på att alla golv ska vara diarré- alternativt kräkfärgade? Och allt det vita? Varför? Tänk så mycket trevligare det skulle vara om allt var lite mer färgglatt och ombonat. Men de flesta har ju hem som liknar obduktionssalar så de kanske känner sig som hemma. Men ibland kan man se hur någon har gjort ett halvhjärtat försök att "piffa upp" lokalerna, vilket innebär att man har ställt en trött och dammig krukväxt i fönstret och hängt upp någon ful illa målad tavla på väggen. Landstinget sponsrar säkerligen "konstnärer" med särskilt utpräglad känsla för det som är fult. Förhoppningsvis behöver man inte bevista dylik institution inom den närmaste framtiden, åtminstone inte under en längre tid.