Fy fan FI!

Va fan gör kärringen nu? Står och eldar upp pengar för att...? Ja, varför då? Har man varit partiledare för ett kommunistparti utan att skämmas och dessutom varit med om att starta FI, Feministiska Idioter, så står det ju klart att man inte har många hjärnceller, men detta måste ändå vara väl magstarkt även för de som röstar på dessa tomtepartier. Ta dig i brasan, Gudrun!

Svenska För Idioter

Som många av mina läsare vet kommer min man från Kuba. Han är alltså invandrare. När han kom hit var han full av entusiasm över att lära sig svenska så att han skulle kunna börja jobba och leva ett normalt liv här. I sitt hemland studerade han bland annat engelska, franska, tyska och italienska och var alltså van vid att läsa främmande språk. Han började på SFI (svenska för invandrare) och där hade han inom loppet av två terminer ett otal olika lärare som kom och gick utan förvarning. En av dem brukade få privata mobilsamtal under lektionerna och hade därmed inte så mycket tid för själva undervisningen. Som alla inkompetenta lärare vräker man på SFI ut stenciler till förbannelse. Ingenting går ut på att lära sig tala språket utan man ska endast göra uppgifter som ingen förstår eftersom ingen förklarar någonting. Min man började undra om all undervisning i Sverige bedrevs på detta sätt. Han var van vid en helt annan typ av skola i sitt hemland. Men eftersom han hade studievana och en fru (moi) som i många år har arbetat som språkutbildare i svenska (dock inte SFI) klarade han till skillnad från många andra kursen utan problem.

När han sedan började på det som kallas SAS A fick han en rysk (!) lärare och ingen i klassen förstod ett jota av vad hon sade. De fick inte heller någon som helst information om någonting. Däremot kom min man hem med hundratals papper och kompendier som han skulle läsa och sedan skriva om. På SFI läser man om Olof Palme och sosse-Sverige eftersom vi inte har någon annan historia. Alla invandrare i exemplen heter Mustafa eller Mohammed eftersom inga invandrare kommer från andra länder. Texterna, som alltid är moraliserande, är nästan alltid skrivna av Theodor Kalifatides eller Alexandra Pascalidou för att man ska se hur bra det kan gå för invandrare som lär sig svenska. Inte fan förvärvade de sina språkkunskaper på SFI.

När min man så skulle fortsätta läsa på SAS B hade ingen informerat honom om att han skulle ha sökt den kursen innan han började på SAS A. Eftersom min man både studerar och arbetar heltid ringde jag vuxenutbildningen här i Stockholm och förklarade situationen. Kvinnan var till en början omedgörlig men när jag påpekade hur viktigt det var för min man och hur mycket han har kämpat för att läsa klart sade hon att det fanns en blankett som hette "sen ansökan". Jag meddelade maken och han åkte dit för att hämta den. Men det gick minsann inte. Om han inte brydde sig mer om sina studier än så fick han gott vänta tills nästa kurs börjar i oktober. Det hjälpte inte att han påpekade att hans fru hade ringt tidigare på morgonen och fått besked om denna blankett. Min man hatar nu Sverige, svenska språket och alla svenskar är rasistiska idioter. Tack SFI!

För invandrare är språkkunskaper A och O. Språket är den nyckel som öppnar dörren till kulturen, det sociala samspelet och kontakten med andra människor. Om man vill att invandrare ska integreras i det svenska samhället måste man ta itu med den undermåliga och unkna SFI-utbildningen. Anställ kompetenta lärare med erfarenhet av utländska elever, ge dem frihet i undervisningen, fokusera på det talade språket och släng alla gamla mossiga kompendier åt skogen. SFI måste modernisera sin undervisning och anpassa den efter eleverna och den tid vi lever i annars får de invandrare som inte har andra möjligheter inte de kunskaper de behöver.

En kopp socialism

Nu börjar alla röstfiskande partier inta gator och torg. På väg hem från jobbet möttes jag av representanter för socialdemokraterna som erbjöd flanörerna en kopp kaffe och får man fömoda ett litet valtal därtill. Tanten förklarade att kaffet minsann var ekologiskt och muggarna biologiskt nedbrytbara. Det är viktigt det där med miljön. Undrar om socialdemokratin också är biologiskt nedbrytbar...

Cuba libre

Eftersom min man kommer från Kuba är det naturligtvis så att det landet påverkar mig och spelar en stor roll i mitt liv. När min man säger att han är från Kuba får folk genast något lystet i blicken. De har en massa åsikter om hans hemland och ALLA frågar om Che Guevara och Castro. I Kuba finns två huvudsakliga turistgrupper: De backpackande övervintrade hippierna och revolutionsromantikerna och de som åker till en all-inclusive resort och inte rör sig ur fläcken med undantag för en dagstur till Havanna och dricker rom och tror att de är i Kuba.

Den första kategorin iklär sig gärna Che Gueavara T-shirt, kortbyxor och sandaler, vilket ter sig konstigt för kubanerna eftersom det bara är 10-åriga pojkar som klär sig i kortbyxor. Vuxna män bär långbyxor. Punkt slut. Dessa turister vill gärna diskutera Castro och revolutionen. Problemet är bara att många kubaner är mer intresserade av Nike och Adidas än revolutionsromantik. "Men det är ju fantastiskt med så bra och gratis utbildning och sjukvård." Jo, men kubanerna vill också tjäna pengar. Kuba är en perfekt grogrund för kapitalism. Man måste själv se till att klara sig och hitta vägar för att tjäna pengar. Nöden är uppfininningarnas moder som bekant. Man måste ha ett stort kontaktnät och man måste framför allt veta vem man kan lita på. Många tror att man inte kan köpa nästan någonting i Kuba och det stämmer när det gäller vanliga butiker men ALLT kan köpas bara man har pengar och de rätta kontakterna. Alltså är det ungefär som här.

De lite bättre bemedlade turisterna reser aldrig på egen hand i Kuba eftersom de tror att det kan vara farligt och att bussarna ska vara från 50-talet och bil är ju ingen vettig människa som vågar hyra, resonerar de. De är glada och nöjda om de får lite sol, bad, rom och cigarrer. Denna kategori tycker också oftast synd om kubanerna eftersom de bor i ett kommunistland. Nu är ju faktiskt Kuba inte ett kommunistland, utan ett socialistland, och i många avseenden mindre socialistiskt än Sosse-Sverige. De undrar också vad som kommer att hända efter Castros död när amerikanarna kommer och tar över Kuba. De är nämligen helt förvissade om att det är detta alla kubaner önskar sig mest av allt. Dessa turister är ofta givmilda och strör pengar omkring sig men de bryr sig aldrig om att lära känna folket. På en uteservering utanför ett hotell i Havanna bevittnade jag hur en utländsk kvinna kom med fyra stora paket mat som hon ställde ner på marken till de många hundar som springer omkring på gatorna. I Havanna finns många fattiga människor som knappt har mat för dagen men hon tyckte alltså mer synd om hundarna. Detta säger en hel del om denna typ av turister. Inte åt hundarna maten heller eftersom de aldrig har sett en färdiglagad portion mat. I sådana situationer skäms man verkligen som turist.

Kuba är ett fantastiskt land med underbara människor. För er som ännu inte har varit där kan jag verkligen rekommendera ett besök. Men undvik Varadero och charterresor. Det går alldeles utmärkt att resa på egen hand med långfärdsbussar. Om man hyr bil ska man komma ihåg att vägarna är fulla av oväntade hål och INGEN flyttar på sig om man inte tutar konstant. Kombinera gärna hotell med Casa Particular där man bor hemma hos kubaner. De serverar också den bästa maten. Kubaner är ofta öppna och gästvänliga men ställ inte för många frågor. Det gillar de inte. Och bli inte förvånade om de byter samtalsämne helt plötsligt. Det gör de när de är uttråkade och tycker att de har lyssnat klart. Se också till att klä upp er till middagen och när ni går ut. Kubaner tycker att turister klär sig för jävligt. Undvik också orkansäsongen, såvida ni inte vill ha lite extra spänning. Tänk bara på att lagra rom eftersom staten stoppar all alkoholförsäljning när det drar ihop sig till storm.

PS. Bilden är tagen 2007 utanför ingången till den amerikanska ambassaden i Havanna. Mannen i mitten är kuban och stämplad som terrorist av kubanska regimen. Han bor numera någonstans i Sydamerika. Måhända har gubben till vänster nu bytts ut...

Kalispera!

Grekland. Gudarnas, filosofernas och numera klåparnas hemvist. Jag följer med i nyhetsrapporteringen som alla andra men jag förstår ändå inte. Hur kan man låta en hel nation vackla på ruinens brant? Alla är nu arga och upprörda i Europa eftersom det är de som måste betala kalaset. Tyskarna är argast eftersom de har mest pengar och därmed måste betala mest. Idoga och skötsamma tyskar vill sannerligen inte betala för lata ouzodrickande greker. Grekerna är också upprörda. Det kan man förstå. Ingen vill ha det sämre när man väl har fått det bättre. Röster höjs nu för att man borde sparka ut Grekland ur EU och låta dem klara sig själva. Också det är förståeligt men den stora frågan är väl ändå hur de kunde få tillträde till EU? Jag trodde att det ställdes ganska stora krav på demokrati och ekonomisk stabilitet. Innebär det att de grekiska politikerna ljög hela Bryssel rakt upp i ansiktet när de påstod att allt stod väl till i Odysseus rike? Man kan verkligen undra vilka som styr i Grekland. Hur tänker de egentligen?

- Vi låter folk pensionera sig vid 53. Det är ju ändå ingen över 50 som har ork och lust att jobba.

- Vilken strålande idé, men frågan är om det räcker. Vi borde kanske också införa någon form av morot för att motivera folk att jobba så länge som till 53.

- Vi inför ett bonussystem! Om man till exempel orkar masa sig till jobbet i tid skulle man kunna få mer lön.

- Toppen! Då har vi löst det problemet.

- Yiamas!

- Yiamas!

Kvinnokamp

Kvinnokamp à la Kuba:



Kvinnokamp à la Svedala:

En liten skröna del 3

Tant Röd hade känt sig väldigt nere och uppgiven en tid och hon framlevde sitt liv i stor självömkan. Hon hade inte märkt hur de andra familjemedlemmarna hade börjat mobilisera sina krafter. Helt plötsligt hade tant/farbror Gul/Grön börjat bli riktigt populär bland folket. Detta gladde naturligtvis tant Röd eftersom hon behövde all hjälp hon kunde få, men det skar henne i hjärtat att inte fler sympatiserade med henne.

Idag var det 1 maj och det var en mycket speciell dag för tant Röd, ja för alla röda tanter och farbröder. Det var nämligen de Rödas alldeles egna dag. Tant Röd såg nu sin chans att tala till folket och var det något hon var bra på så var det att få folk att lyssna och känna sympati med hennes budskap. Hon tänkte därför ta sin chans och bre på ordentligt för att få folket på sin sida. När hon steg upp på den stora scenen och såg alla röda tanter och farbröder i publikhavet gick ett lyckorus genom hennes kropp. Nu stod hon inte att hejda. Hon talade och talade och lovade att ALLA skulle få det mycket bättre om hennes familj fick bestämma, nåja inte alla, bara de som inte jobbade eller de som var för gamla för att jobba. Arbete skulle nämligen inte löna sig alls, det tyckte ingen i hennes familj. Om man jobbade och tjänade pengar (läs mycket pengar) skulle man straffas genom att tvingas ge nästan allt till familjen Röd/Gul-Grön. Det var det som kallades rättvisa. Så galet kan det nämligen vara i sagornas värld.

Knugen

Det talas ofta om monarkins vara eller inte vara. Själv har jag ingenting emot kungahuset som princip men om man ska ha en monarki måste man väl ändå ha en kungafamilj som på bästa sätt kan representera vårt land. Dessvärre föds man ju in i jobbet och det är därför ingen garanti att man är särskilt lämpad för positionen i fråga. Vår kung är ett bra exempel på det. Jag förstår aldrig någonting av vad han säger. Han går ständigt omkring och mumlar obegripligheter med vilt stirrande blick. Han är säkerligen en trevlig och kul prick privat, vad vet jag, men inte är han särskilt lyckad i sitt ämbete. Drottningen kändes åtminstone som en frisk fläkt när hon kom men 50 plastikoperationer senare har hon förvandlats till en stel nickedocka.

En av de få ljusglimtarna i Bernadottefamiljen är kronprinsessan. Hon framstår som en kompetent och trevlig person fullt kapabel att ta över rodret efter sin far. Men det lär ju ta ett tag innan detta blir verklighet så mitt förslag är att vi låter Danmarks drottning ta över styret i Sverige. Hon är intelligent, kvick, elegant, konstnärlig, folklig och ståtlig på samma gång. Desutom röker hon som en borstbindare utan att skämmas det minsta. På så sätt skulle kungen kunna dra sig tillbaka till något slott på landet och gå och humma för sig själv, lukta på blommorna och ha det trevligt. Dessutom slipper han smygröka.

Kungen är död! Länge leve Dronningen!

En liten skröna del 2

Tant Röd framlevde sina dagar i stor vånda. Ingenting var som förr. Riket blev bara blåare och blåare. Vad skulle hon ta sig till? Varje morgon frågade hon spegeln: "Spegel, spegel på väggen där, säg vem som snällast i världen är". Spegeln svarade alltid: "Farbror Blå snällast i världen är". Hon förstod ingenting. Hon som var allas bästa vän och då menar jag verkligen ALLAS bästa vän. Hon var kompis med precis allt och alla. Ja, inte med de blåa förstås. Det visste ju varenda kotte att blåa tanter och farbröder var ondskan själv. Inte hade hon mycket stöd av de övriga familjemedlemmarna heller. De lallade mest runt och pratade strunt dagarna i ända.

Livet såg betydligt ljusare ut för farbror Blå. Det var idel solsken från en klarblå himmel. Visserligen hade en av hans medarbetare gjort en fadäs men hon hade nu bett om ursäkt och förklarat att hon aldrig någonsin tänkte innan hon talade. Hon var ju dessutom en tant och alla vet ju hur sådana plägar vara. Det fanns emellertid något som gnagde farbror Blå men det var ingenting han talade med sin familj om. Varje morgon frågade han spegeln: "Spegel, spegel på väggen där, säg vem som intelligentast i landet är". Spegeln svarade då: "Farbror C intelligentast i landet är". Detta retade farbror Blå alldeles oerhört. Farbror C var en av hans närmaste medarbetare och oerhört intelligent, begåvad och vältalig. Han hade också en mycket irriterande mästrande ton som var svårt att värja sig emot och han fick alltid farbror Blå att känna sig som en liten skolpojke. Men de blåa framgångarna var väl ändå hans förtjänst...?

To be continued...

En liten skröna del 1

I ett litet land långt borta fanns två stora kullar och på var och en av dem låg ett slott. I det ena bodde farbror Blå och han var familjens överhuvud och den som bestämde. I hans familj ingick tant Grön, farbror Ljusblå och en liten farbror med obestämd färg, man skulle kunna säga att han nästan var genomskinlig. Ingen brydde sig heller särskilt mycket om vad han sa eller tyckte. Då och då kastade han fram galna idéer men dessa avfärdades genast av de andra. I det andra slottet bodde tant Röd och hon styrde och ställde över farbror Röd, som med tiden hade bleknat lite i färgen och nu framstod i en närmast rostbrun nyans, och farbror/tant Grön/Gul. Det var nämligen lite svårt att avgöra kön och färg på den tredje medlemmen, allt flöt liksom ihop till en enda sörja. Dessa två familjer stred om herraväldet över riket. Det fanns visserligen en familj med många Tant Rosa men de kacklade mest och ingen förstod riktigt vad de ville eller vad de sa. Det var mest en kakafoni av tjatter. Ute i skogarna strök också farbror Vit omkring men hans budskap var oklart och det enda man med säkerhet visste var att han inte gillade färgglada tanter och farbröder. Kanske var han färgblind.

Tant Röd var rosenrasande eftersom de flesta tyckte att blått var en mycket vackrare färg än rött. Hon tyckte att det var mycket orättvist. Orättvisa var också ett av hennes favoritord. Allt var orättvist i världen och livet, t o m hennes frisyr var orättvis! Ingen lyssnade på henne. Detta berodde till stor del på att hon pratade väldigt släpigt och lååångsamt. Ingen kunde hålla sig vaken när hon talade. Farbror Blå var däremot mycket nöjd och tillfreds med livet. Hans ledord var tillförsikt och han hyste stor sådan inför framtiden. Det enda molnet på hans annars så blåa himmel var tant Grön som hade en ful ovana att skrika i falsett varje gång hon skulle säga något. Men detta kunde han stå ut med eftersom han visste att tant Röd inte väckte så stora sympatier bland folket. På kvällarna brukade han stå i sitt torn och blicka ut över nejden och vart han än såg växte sig de blåa massorna allt större medan tant Röd blev alltmer förtvivlad...

To be continued...

Estetik

Jag är på intet sätt anhängare av kommunismen, dess utövande och de långtgående konsekvenser den har haft och har för människor runt om i världen. Vill bara poängtera det innan ni börjar protestera. Men det är fascinerande att titta på kommunismens estetik. Jag vet att det finns personer som anser att man inte kan särskilja de båda men min ambition är inte att vara politiskt korrekt. Gammal Sovjetpropaganda exempelvis är från rent estetisk synpunkt så snygg, hävdar jag. Det mesta rörande kommunism och socialism är så mycket snyggare och mer tilltalande än andra politiska riktningar.

Den Sovjetiska flaggan exempelvis...

Sovjetisk propaganda...

Vem ska bort av...

Ernesto Che Guevara...

...och Alfons Åberg?


Den sovjetiska nationalsången är också utan tvekan vackrast i världen och jag är glad att Ryssland beslutade sig för att ta tillbaka den. När jag växte upp hördes den ofta ljuda i svenska TV-apparater i olika sportsammanhang. Den är lite av min barndoms signaturmelodi.


Här i Sverige har vi proggmusiken som bra exempel. Staten och Kapitalet är en jättebra låt oavsett vilken politisk färg man föredrar. Jag ger er Ebba Gröns version eftersom den faktiskt är bättre än Blå Tågets. Denna låt brukade alltid spelas friskt på MUF:s fester. Det säger väl allt...