Dumstrut

Vad är nu detta? Dessa styggelser till huvudbonader dök upp här i Stockholm tidigare i vintras. Nu har minsann "alla som är något" en dylik mössa. Vi genomlider ju nuförtiden riktiga vargavintrar här i Sverige vilket innebär att folk fryser. Hur ska man då lösa dilemmat snygg, moderiktig, trendig kontra Sibirenförhållanden. Jo, man designar en överjävligt ful mössa och med rätt marknadsföringskanaler kan man vips låtsas att den är snygg. Drottning Silvia, prinsessan Madeleine och kända modebloggerskor har minsann dessa mössor så då måste det ju bara vara rätt. Det är ungefär samma princip som när man låtsades att det var jättsnyggt med plattångat hår. NOT! Väldigt få människor passar i looken "platt och stripigt", såvida man inte har ett jättestort huvud. Det är bara en ursäkt för människor som har väldigt tunt hår utan fall och som har gett upp allt vad frisyrer heter.

Det fina i kråksången med den trendiga mössan är att man har prytt den med en politiskt inkorrekt pälstofs och ingen bryr sig. Rättfärdigar kylan dessa plagg? Jag väntar med spänning på vad som kommer att hända med vargen, för den är det nämligen bara synd om på avstånd. Nu när den har börjat närma sig huvudstaden tystnar protesterna. Vad blir nästa steg? Fashionistas iklädda vargpäls? I alla fall snyggare och varmare än dumstrut.

Vad hände?

Ingenting har skrivits här på bloggen på väldigt länge. Hela november bara försvann trots mina goda föresatser. Vad har hänt? Ingenting dramatiskt faktiskt. Jag har helt enkelt inte haft tid att underhålla den. Ni som läser min blogg vet att jag aldrig skriver om mina intetsägande vardagsrutiner så därför bidde det ingenting alls. Nu har jag en hägrande semester i sikte men återkommer till bloggen efter juldagarna.

Här, långt borta från den mentala istiden, kommer jag att befinna mig i drygt två veckor:



Hoppas att ni får en riktigt skön jul och inte blir för insnöade!

Kram
Havanna

Ur led är tiden

Tid. Vad är det egentlige? Den pågår ständigt utan uppehåll och den kan inte ignoreras. Det pratas ständigt om tid (i tid och otid). Man ska ta tillvara på tiden, heter det. Hur gör man det? Tiden är inne, alternativt ute. Hur kan den vara det? Egentid är också viktigt. Kan man ha egen tid? Jag skulle gärna ha egen tid, dvs tid som bara jag kunde bestämma över. Tid som är elastisk och kan töjas ut vid behov eller tid som man kan radera då den inte behövs. "För Sverige i tiden", säger konungen. Jaha, säger jag. Tidlös är något positivt. Det betyder att något inte påverkas av tiden. Det vill jag vara. Tidlös. Man ska också hänga med i tiden. Hur ska man hålla jämna steg med tiden? Har man tid till det?

Vi lever i ett samhälle där tiden är objektiv, dvs den är alltid exakt och kan inte rubbas. En kvart är alltid 15 minuter och inte 16. Vi tycker om att dela in tiden i exakta små enheter och är mycket noggranna när det gäller var i tiden vi befinner oss. Svenskar blir alltid förvirrade när invandrare använder ett verb i ett tempus och ett tidsuttryck i ett annat. Vi vet då inte var i tiden han/hon befinner sig. Vi tar alltid tidsangivelser mycket bokstavligt. "Jag kommer om en halvtimme", innebär att den som väntar blir stressad/irriterad om personen i fråga inte har kommit inom just en halvtimme. I andra kulturer är tiden mer subjektiv. "I'm leaving in half an hour", kan betyda att jag eventuellt kommer att överväga att gå om en halvtimme. Befinner sig personen på en pub kan det betyda att han precis har beställt en öl och förmodligen kommer att beställa en till innan han funderar på att bege sig. Det måste vara trevligt att se tiden ur ett subjektivt perspektiv men nackdelen är att andra inte alltid har samma tidsuppfattning.

Eugene O'Neill skrev:

Det finns inget närvarande.

Det finns ingen framtid.

Bara det förflutna som händer åter och åter igen.

Nu.

Tål att tänkas på.

Språkförbistring

Jag har jobbat med språk i olika former i hela mitt liv. Nåja, nästan hela mitt liv. Jag har bland annat undervisat utländsk personal på olika företag i svenska. När man lär sig ett främmande språk och flyttar till ett främmande land uppstår nästan alltid roliga, udda och svårbegripliga situationer . Jag tänkte härmed delge er några exempel ur den digra samling jag har att ösa ur.

En mycket ambitiös elev från England skulle fullborda ett antal meningar för att öva på ordföljd i bisatser. Meningen började: Man bör skaffa barn, innan... Meningen i min elevs version: Man bör skaffa barn, innan man åker till kontoret. Hm, hur tänkte han då? Han trodde att skaffa betydde att man hämtade eller lämnade saker. Inte så konstigt med tanke på att vi så lättvindigt skaffar såväl barn som nya skor.

En kvinna från Kanada gick en intensivkurs i en vecka och var i början full av entusiasm. Efter en vecka talade hon sämre svenska än när hon började. Hon fick helt enkelt en mental blockering. Hon kunde inte ens svara på vad hon hette eller kom ifrån, sådant hon kunde innan hon började. Hon var dessutom rädd för svenska vokaler som hon kallade "the decorated ones". "Do we really need to use those decorated ones?" Ja, de ingår liksom i det svenska språket.

Jag frågade en kvinna från Indien vad hon hade gjort föregående helg. Hon berättade glatt att hon hade varit på Skansen. "Trevligt, vad såg du där?" Bra övning på preteritum med starka verb, tänkte jag. Hon hade sett älgar, sälar, björnar och rövar. Inte helt omöjligt men troligen inte det hon menade. Svårt det där med vokaler.

En annan elev från Indien berättade att han talade åtta språk. Detta hör inte till vanligheterna så jag frågade hur det kom sig. Han svarade då: "I learn languages out of love and respect for people". Finare än så kan det inte sägas.

En elev från England hade fått i uppgift att skriva och berätta om sin dag. Han hade tagit uppgiften på stort allvar och började ivrigt förtälja sin historia. När han kom till lunchtid lät det så här: "Jag hade en hora till lunch." Va? Really? Till saken hör att han kunde lite spanska och vad han menade var att han hade haft en timmes (hora) lunch.

Jag är en mycket bra och tålmodig lärare men det finns en sak som gör mig totalt förvirrad och uppgiven. Detta gäller framför allt engelskspråkiga elever. Om jag frågar: "När äter du lunch?" så svarar personen i fråga: "Jag du äter lunch kl 12." Varför? Två pronomen? Är det för att "du" påminner om engelskans "do" som används för att bilda frågor? Men varför upprepa det i svaret? Förbryllande.

För en del år sedan undervisade jag en liten tjej på sex år som kom från Tyskland. Familjen bodde i Sverige på grund av pappans jobb. Innan de kom hit hade de bott i USA så hon pratade mycket bra engelska. Detta var ett par veckor före jul så vi pratade om julen och vad hon brukade göra då. Hon hävdade envist att Jesus minsann kom från Tyskland. Men han föddes väl ändå i Betlehem? Jag sade att Betlehem låg i det land som nu är Israel. Då utbrister hon: "Israel is a dirty smelly country full of dirty smelly people." Exakt så, sade hon. Självklart är det ingenting som en flicka på sex år har kommit på själv. Det tragiska är att hon säkerligen hade hört sina föräldrar prata om detta. Att de kom från Tyskland gjorde inte precis saken bättre. Beklämmande.

Listan kan göras lång och jag återkommer säkerligen med fler exempel en annan gång. En sak kan jag dock säga med säkerhet och det är att jag genom åren har träffat många roliga och intressanta personer. En del av dem har förblivit vänner som jag uppskattar mycket.

Kvitter

Vill bara informera om att Havanna numera har brett ut sina vingar och börjat twittra också. Till höger på sidan återfinns mina senaste tweets. Någon mer som twittrar? I så fall får ni gärna twittra tillbaka. Kackel undanbedes. Kuckeliku på er!

Bad hair day?

Niqab! För dagar när man inte känner sig på topp. Känns ditt hår lite risigt och trött ibland? Drabbas du av oförtjänta blemmor i ansiktet? Känner du dig lite hängig? Är du bakis? Har du inte lust att börja jobba? Vill du skrämma livet ur små barn? Då ska du genast införskaffa en niqab! Den löser alla dina problem. Den finns att tillgå i 100 % härligt skrynkelfri polyester. Du kan alltså alltid bära den med dig i handväskan för alla eventualiteter. När andan faller på kan du likt Clark Kent dyka in i närmaste telefonkiosk (om det nu finns någon att tillgå), dra på dig skynket och gömma dig för omvärlden. Vänta inte! Skaffa den idag så får du några heliga skrifter på köpet. Garanterat spännande läsning.

OBS! Långvarig användning kan orsaka håravfall, glåmig hy, benskörhet och permanent arbetslöshet.

Förfördelad

Oj vad det är synd om Elisabet Höglund! Precis alla är dumma mot henne. Hon är fullständigt utmobbad av hela världen. Hennes bitterhet når snart Kikki-klass. Inte illa pinkat! Hon förtjänar definitivt respekt för att hon så ståndaktigt håller bitterheten vid liv. Den viker aldrig från hennes sida. År ut och år in proklamerar hon sin bitterhet ut över världen. Nu har människan skrivit en bok också. Fattas bara annat. Självklart måste man sätta bitterheten på pränt och spara den till eftervärlden. Där står att läsa om alla dessa onda människor som varit elaka mot henne. Fy på dem! Nu får de minsann så de tiger, tänker lilla Elisabet. Pilutta er liksom. De före detta kollegorna i det fantastiskt intellektuellt stimulerande programmet Förkväll får sig naturligtvis en känga eller två. Ingen av dem är journalist, bräker Elisabet. Nää, det menar du inte. Men Elisabet är en seriös sådan. Det var därför hon tog jobbet på TV4. Jo, jag tackar. Men återigen är hon värd en eloge för att hon lyckades bli sparkad från detta program. Det hade nog inte många gått i land med. Men det berodde naturligtvis inte på att hon var dålig. Nej, det var ren och skär åldersrasism naturligtvis. Om man inte vet vad man ska skylla på, kan man alltid skylla på någon typ av diskriminering.

Jag emotser nu förväntansfullt nästa drag. Fortsätt kämpa! Låt inte bitterhetens låga slockna.

Aftonbön

Eftersom mina föräldrar inte är det minsta religiösa var det min farmor som lärde mig att be aftonbön. Jag brukade tillbringa några veckor varje sommar i mina farföräldrars sommarhus och varje kväll bad jag och min farmor Gud som haver barnen kär. Jag minns att jag tyckte mycket om de stunderna. Nu i vuxen ålder är jag en förtappad själ och ber inte aftonbön längre men av någon anledning kom jag att tänka på just den här bönen häromdagen. För er som inte kommer ihåg den:

Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är

Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Guds händer

Lyckan kommer, lyckan går
Du förbliver Fader vår

Amen

Det som slår mig med den här bönen nu är att jag inte alls finner den så förtröstansfull som jag gjorde som liten. Då kändes det tryggt att det fanns någon som tog hand om alla barn och vakade över dem. Nu känns den nästan obehaglig. Gud känns som en stor ful gubbe som har makt över alla barn. Oavsett vart de vänder sig är det minsann Gud som bestämmer om de får vara lyckliga och är de olyckliga kan de inte vända sig någon annanstans. Ingen valfrihet där inte! Är det någon som håller med?

Min kära farmor skulle inte ha tyckt om detta inlägg men jag ska tillägna henne en en egen bön som plåster på såren. God natt!

A tribute

I flera dagar har jag haft en låt fastklistrad i hjärnan som vägrar släppa taget. Låten heter Un monton de estrellas och handlar naturligtvis om stor olycklig kärlek. Den är skriven och framförd av den kubanske sångaren Polo Montanez. Han är närmast att likna vid ett nationalhelgon på Kuba och när han dog i en trafikolycka 2002 utbröt stor landssorg. Eftersom jag lever med låten är det inte mer än rätt att ni, kära läsare, också får ta del av den. Videon är som sig bör rätt cheezy men håll med om att låten är riktigt riktigt bra. En trallvänlig schlager av bästa märke.

Skit

Överallt görs det reklam för diverse rengöringsprodukter. Man ska putsa, gno och feja sitt hem i tid och otid så att det blir kliniskt rent. Gör man inte det börjar de elaka bakterierna frodas och gro och då är det kört. Jag har förvisso själv ett mycket välstädat och ordningssamt hem men det beror snarare på att jag har städ- och ordningsmani (se inlägg Ordning & Reda under kategori Mani), inte på att jag är rädd för bakterier. Dagens rengöringsprodukter ger sken av att kunna ta bort i stort sett allting. Spreja lite och simsalabim får du ett skinande badrum och ett glänsande kök utan minsta tillstymmelse till något orent. Är det verkligen nyttigt? Numera räcker det tydligen inte att man har en sådan där grej i toaletten som rengör när man spolar. Nej, nu har denna manick mordeniserats och man kan sätta fast den med hjälp av en sugpropp. Vitsen är att bakterierna inte ska fastna och bosätta sig i manicken. Jag undrar då: Spelar det någon roll om jag har lite bakterier i toalettstolen? Jag brukar inte använda toaletten för fotbad och jag använder företrädesvis vattenkranen i köket om jag är i behov av dricksvatten. Vad hände med: "Lite skit rensar magen"?