Folkhemmet

Vi svenskar är ett tråkigt folk i många avseenden, inte minst när det gäller heminredning. Allt ska nämligen vara vitt eftersom det är så fräääscht. Nej, vitt för tankarna till fuktiga asketiska klosterceller, bårhus och död. Vitt är för ängsliga, nervösa personer som saknar fantasi. "Men man kan ju bryta av med någon färg på kuddar och exempelvis ha en fondvägg", invänder då folk. Detta innebär att man målar en vägg företrädesvis i någon nyans av brunt och piffar upp med kuddar i en lika avskyvärd färg. Brunt kan ALDRIG vara snyggt under några omständigheter. Brunt är synonymt med bajs och hur estetiskt är det? Att bara måla en vägg är också mycket typiskt eftersom man då inte helt behöver stå för det man gör, vilket passar utmärkt i Landet Lagom. Man har då lite färg men ändå inte för mycket. Blaha, blaha! Är det något vi svenskar behöver mer av är det färg! Vi har nio månader vinter och utanför fönstret skiftar landskapet i 10 nyanser av grått. Borde man då inte liva upp med lite färg hemma? Nej, färg är farligt. Ljusa färger inger lugn och harmoni, hävdar de som vet. Men vi behöver inte mer lugn och harmoni! Vi behöver fart och fläkt för att vakna upp ur vår koma!

Jag har en rysk väninna som under några år var tillsammans med en svensk man och hans lägenhet var som en utställningslokal utan spår av personliga saker. Allting var vitt, glas, stål och alla blommor skulle vara vita. En dag köpte hon en färgglad bukett och ställde på matsalsbordet eftersom hon var trött på allt det vita men detta uppskattades inte. Ut åkte blommorna och hon blev informerad om att blommorna minsann skulle vara vita.

Färg är livgivande och roligt. Jag har bland annat en röd hall, silvertapet i köket, violetta vardagsrumsväggar och en lila fåtölj. Vill nu inhandla en lila soffa med silverfötter. Endast köksbordet och badrumshanddukarna är vita. Någon måtta få det vara på färglösheten!

Klagolåt

Det ligger i människans natur att klaga på saker och ting eftersom man strävar efter att få det bättre. Att klaga är bra. Det är till och med nödvändigt i vissa situationer. Man ska inte finna sig i att bli orättvist behandlad, förfördelad eller trampad på. Fler borde klaga på dålig service, skicka ut undermålig mat på restauranger, kräva pengar tillbaka för illa utförda tjänster o s v. Dessvärre är inte alla särskilt bra på det. Något som de flesta däremot är väldigt bra på är att gnälla. Det är ett jävla gnällande på folk. Gnäller gör ofta de som inte riktigt vågar stå upp för sin sak eller har stake att ta tag i saker. Detta kanske inte vore ett så stort problem om det nu inte var så att de känner sig föranledda att delge sin omgivning allt detta gnäll.

Gnäll förekommer i huvudsak i två former:

Spontangnället:

• "Fy fan va det är varmt idag!"


• "Jag skulle kunna slå någon i huvudet med ett basebollträ!" (Sagt av någon med PMS)


• "Nu är det jävla tåget försenat igen!"


• "Du ser väl för fan att det är grönt!"

Ovanstående exempel är helt acceptabla eftersom gnället uppstår i nuet men sedan försvinner. Något betydligt värre är:

Evighetsgnället:

Personer som konstant gnäller över samma saker och aldrig gör något åt det. Dessa martyrer förpestar tillvaron för sina medmänniskor som till en början är förstående men sedan inte orkar lyssna på samma klagovisa dag ut och dag in. Denna typ av gnäll gäller mycket ofta jobb eller relationer. När jag pluggade på universitetet jobbade jag extra på dåvarande girobokföringen och där jobbade i stort sett bara tanter. Varje lunch- och fikapaus klagade de samfällt på sitt jobb och på sina män. Många av dem hade haft samma jobb i hela sitt liv och varit gifta i en herrans massa år. Följande logiska fråga infinner sig då: Varför inte byta jobb och byta man? Hur kan man jobba så länge på ett företag och vantrivas med sitt jobb utan att göra något åt det och varför vara gift med någon som tydligen är helt oduglig? Folk invänder då att det minsann inte är så lätt att bara bryta upp från vare sig jobb eller relationer. Det må ju vara hänt men som jag ser det finns det bara två alternativ: Antingen försöker man göra något åt sin situation eller också finner man sig i den utan att gnälla. Problemet är dock att folk gillar att gnälla. Jag känner en man som i många år gnällde över jobbet och hur orättvist allt var. I början kom jag med goda råd och förslag på hur han kunde förbättra situationen men det föll liksom inte i god jord. Efter ett tag insåg jag att han inte ville förbättra sin situation utan trivdes bättre med att gnälla eftersom det förmodligen var enklare. Till slut tröttnade jag på denna klagovisa och sade att han gott kunde hoppa från Västerbron om det nu var så illa. Då behövde åtminstone ingen lyssna på eländet. Att detta förslag inte heller föll i god jord är väl onödigt att påpeka...

Ordbajsare

Eftersom jag jobbar med språk medger jag villigt att jag är lite miljöskadad men jag kan inte låta bli att irritera mig på s. k. ordbajsare. Världen är full av dem. De bajsar ut ord en masse i tid och otid. Skälen till detta är två: Man är osäker på det man skriver och vill inte till fullo stå bakom sin text eller så tror man att ju fler ord man använder desto bättre blir det. Men det blir det inte! Jag hittar texter på nätet som vid en första anblick verkar behandla något intressant ämne men när man försöker läsa är det som om en påtänd Proust hade skrivit den. Man spanar förgäves efter den innebörd som flytt och inte minsta smula av Madeleinekakan finns kvar.

Folk som bloggar gör det för att de vill att folk ska läsa det de skriver men ibland verkar de missa att de faktiskt skriver för potentiella läsare. Nu pratar jag inte om de värsta marodörerna som varken kan stava eller skriva en enda begriplig mening. Dessa lämnar jag därhän. Jag avser vuxna människor som faktiskt verkar ha något intressant att säga. Nedan har jag listat några saker att tänka på när man skriver informativa texter.

• Lägg ner möda på att argumentera.


• Snöa inte in på detaljer! De står ofta i vägen för själva huvudbudskapet.


• Tänk på layouten. Använd styckeindelning och underrubriker för att göra texten läsvänlig.
  
• Variera meningarnas längd.


• Undvik "vänstertunga" meningar, d v s meningar där verbet kommer väldigt långt fram i meningen. Verbet ska komma tidigt i meningen.


• Använd inte oklara och diffusa hänvisningar.


• Använd hellre aktiva än passiva verb.


• Undvik substantiveringar. Ex: Skriv "Jag förbereder" istället för "Jag gör förberedelser".


• Använd korta ord istället för långa om det finns alternativ.


• Använd inte främmande ord om det finns svenska, såvida det inte finns en poäng med det.


• Se upp för överanvändning av satsadverb såsom faktiskt, egentligen, verkligen, ju, väl. De är till för att modifiera innehållet i meningen men de behövs inte alltid. Det är störande och kan ge intryck av att texten saknar tyngd.


• Det mesta som skrivs på två A4-sidor kan kortas ner till en halv.

Därmed är Havannas språklektion slut för denna gång. Tack för ordet.

Diskriminering

Diskriminering är populärt i vårt land. Ja, inte att diskriminera andra men att påstå att man blivit diskriminerad. Varje gång man känner sig förfördelad kan man åberopa detta faktum. Om man inte blir insläppt på krogen beror det inte på att man är för full, nej det beror på att man är muslim, svart, handikappad eller homosexuell. Man kan uppföra sig lite som man vill och sedan hävda att man har blivit diskriminerad. Då får man nämligen sympati från andra som tycker att det är förfääärligt att det får gå till på det här sättet i vårt toleranta och demokratiska land.

Jag läste en artikel om en man som var väldigt upprörd över att han inte blev insläppt på krogen i badtofflor. Det var minsann diskriminerande att inte få klä sig som man vill. Vem fan går på krogen i badtofflor? Dessa här hemma på stranden, landet eller möjligtvis på Konsum men INTE på krogen. Är han medlem i badtofflornas vänner? Har de ett valspråk: För badtofflan i tiden? Patetiskt. I våras var det stora rubriker i tidningarna när Elisabeth Höglund blev sparkad från Förkväll. Åldersdiskriminering, tjöt hon. Nej, Elisabeth. Du var helt enkelt skitdålig i ett redan skitdåligt program och då får man faktiskt ta konsekvenserna. Som en av mina amerikanska väninnor uttryckte det: "Om någon beter sig förolämpande mot mig kan jag inte hävda att det är för att jag är svart. Man får helt enkelt utgå ifrån att personen i fråga är en idiot." Klokt sagt. Själv funderar jag på vad jag ska åberopa om jag känner mig förbisedd eller åsidosatt. Jag tillhör inte någon minoritet men jag kan ju alltid påpeka att jag är kvinna och kvinnor är ju som vi alla vet oerhört diskriminerade...

Fy fan FI!

Va fan gör kärringen nu? Står och eldar upp pengar för att...? Ja, varför då? Har man varit partiledare för ett kommunistparti utan att skämmas och dessutom varit med om att starta FI, Feministiska Idioter, så står det ju klart att man inte har många hjärnceller, men detta måste ändå vara väl magstarkt även för de som röstar på dessa tomtepartier. Ta dig i brasan, Gudrun!

Nada

Så här års när värmen kommer slutar jag att fungera. Jag äntrar ett apatiskt zombieliknande tillstånd. Visserligen jobbar jag lite på halvfart men tiden däremellan segar jag mig fram i ultrarapid. Hjärnan fungerar inte som den ska längre. Man solar, badar, träffar vänner, åker båt, tittar på fotboll, äter, dricker vin och drinkar och mer vin. Jag har helt enkelt blivit sinnesslö och reagerar inte nämnvärt på saker och ting som annars skulle göra mig upprörd eller exalterad. Jag dras dessutom med en seglivad finsk (!) förkylning och det förbättrar inte direkt mitt allmänt dråsiga tillstånd. Idag på jobbet illustrerade jag begreppen "antingen" och "varken" för en av mina tyska elever på följande sätt: "Jag är hela tiden antingen full eller bakis. Jag är alltså varken nykter eller pigg." På den nivån ligger det. Mein Gott! Min elev tyckte dock att exemplen var strålande så inget ont som inte har något gott med sig.

Enkät v 25

För de flesta är alltså det viktigaste med semestern att man slipper jobba. Det förstår jag inte alls. Visst behöver man tid borta från arbetet men man vill väl göra något vettigt av den tiden. Jag tillhör inte dem som tycker att det är skönt att "bara koppla av och inte göra någonting". Semestrar ska planeras minutiöst. Det är efter semstern man behöver koppla av. Nåväl, denna veckas enkät gäller politiker. Det är ju Almedalsvecka om nu någon skulle bry sig. Simma lugnt!