I ett litet land långt borta fanns två stora kullar och på var och en av dem låg ett slott. I det ena bodde farbror Blå och han var familjens överhuvud och den som bestämde. I hans familj ingick tant Grön, farbror Ljusblå och en liten farbror med obestämd färg, man skulle kunna säga att han nästan var genomskinlig. Ingen brydde sig heller särskilt mycket om vad han sa eller tyckte. Då och då kastade han fram galna idéer men dessa avfärdades genast av de andra. I det andra slottet bodde tant Röd och hon styrde och ställde över farbror Röd, som med tiden hade bleknat lite i färgen och nu framstod i en närmast rostbrun nyans, och farbror/tant Grön/Gul. Det var nämligen lite svårt att avgöra kön och färg på den tredje medlemmen, allt flöt liksom ihop till en enda sörja. Dessa två familjer stred om herraväldet över riket. Det fanns visserligen en familj med många Tant Rosa men de kacklade mest och ingen förstod riktigt vad de ville eller vad de sa. Det var mest en kakafoni av tjatter. Ute i skogarna strök också farbror Vit omkring men hans budskap var oklart och det enda man med säkerhet visste var att han inte gillade färgglada tanter och farbröder. Kanske var han färgblind.
Tant Röd var rosenrasande eftersom de flesta tyckte att blått var en mycket vackrare färg än rött. Hon tyckte att det var mycket orättvist. Orättvisa var också ett av hennes favoritord. Allt var orättvist i världen och livet, t o m hennes frisyr var orättvis! Ingen lyssnade på henne. Detta berodde till stor del på att hon pratade väldigt släpigt och lååångsamt. Ingen kunde hålla sig vaken när hon talade. Farbror Blå var däremot mycket nöjd och tillfreds med livet. Hans ledord var tillförsikt och han hyste stor sådan inför framtiden. Det enda molnet på hans annars så blåa himmel var tant Grön som hade en ful ovana att skrika i falsett varje gång hon skulle säga något. Men detta kunde han stå ut med eftersom han visste att tant Röd inte väckte så stora sympatier bland folket. På kvällarna brukade han stå i sitt torn och blicka ut över nejden och vart han än såg växte sig de blåa massorna allt större medan tant Röd blev alltmer förtvivlad...
To be continued...
5 kommentarer:
Men farbror Blås ledord är ju "utanförskap och sköt dig själv och skit i andra!"
Att farbror Blå är familjens ÖVERHUVUD det är inte svårt att se!
Han brukar kallas "en ulv i fårakläder"!
Farbror vit är nog ute och plocker vitsippor.
Det är sant att det mesta i världen är orättvist så där har tant Röd en poäng!
Hon kommer att segra!
Jag ser verkligen fram emot fortsättningen...du skriver väldigt bra och roligt plus att du har ett budskap...kul
Men jag väntar med att kommentera tills jag hört hela historien annars finns risk att jag gör bort mig;-)
Gillar ditt sätt att skriva! Man vill bara läsa mer o mer..ska bli spännande att läsa fortsättningen.
1-0 till tant Röd så här långt alltså och sedan ett par osäkra som ännu inte har bestämt sig. Roligt att ni gillar skrönor. Jag ser att ni emotser fortsättningen med spänning. Ja, hur ska det gå?Den som lever får se...
Jättekul! Kan inte sluta skratta. T o m hennes frisyr var orättvis. Ha ha!
Skicka en kommentar