Uppmaning

Gå genast och se filmen En enda man i regi av Tom Ford! En film för er som uppskattar livet, kärleken, dramatik, stilfulla miljöer, vackra kläder, fantastiska skådespelare och stämningsfull musik. Bör inte missas!

Out of order

Idag har det varit kaos här i Stockholm. I stort sett all kollektivtrafik har varit lamslagen. Vad har då hänt? Har det utbrutit vild strejk? Är vi utsatta för sabotage? Har någon riktat en terrorattack mot vår huvudstad? Har Bin Laden återuppstått ur sin grotta? Nej! Det är snö och kallt. Jag upprepar: Det är snö och kallt och därför blir det problem med tågspåren. Även om denna vinter alltmer börjar likna en ny istid (se föregående inlägg) så är det väl ingen nyhet att vi bor i ett land med snö och is? Hur kan det uppstå ett sådant kaos? Ingen har kunnat ta sig någonstans genom att åka kommunalt och inga taxibilar har funnits att tillgå i hela stan. Nej, snart är det dags att emigrera till ett levnadsvänligare land där man åtminstone inte behöver få köldskador i väntan på tågen som inte kommer. Under tiden tänker jag ta bilen och miljönissarna kan gott åka spark med rimfrost i skägget och istappar i mustaschen.

Istid

NEJ!!! Nu får det vara nog! Jag har redan skrivit ett inlägg om vintern men nu befinner vi oss bortom det stadium när vintern bara är jobbig i största allmänhet. Detta börjar mer och mer likna en ny istid. Här pratas det om växthuseffekt och att vi här uppe kommer att få ett närmast tropiskt klimat. Va? Jo, här kommer vi att få nya växt- och djurarter som nu endast återfinns på sydligare breddgrader. Medeltemperaturen stiger och snart kan vi gå i kortbyxor året om. Jag upprepar: Va? Det lutar snarare åt att vi måste ikläda oss sälskinnspäls och ta sparken till jobbet om vi nu överhuvudtaget kan gå ut. Tropiskt klimat? Pyttsan! Sibirien ligger väl närmare sanningen. Vi har att se fram emot konstant iskyla och mörker i en värld där man inte överlever om man inte dricker vodka till frukost, lunch och middag (nåja, det må väl vara hänt). Jag är i normala fall inte en stor vän av tropisk hetta men just nu byter jag gärna ut detta mot solsting, solsveda, uttorkning, myggbett, skoskav, armsvett, pollen, bålgetingar och tunt ozonskikt!

Pengar

"Pengar är inte allt", är en fras som oftast hörs yttras av personer som i lönndom önskar att de hade just mycket pengar och endast är avundsjuka på dem som har det. "Vi har det ju bra som vi har det. Vi lever och har hälsan och det är ändå viktigast." Skitsnack! ALLA vill ha mycket pengar. Pengar ger FRIHET, OBEROENDE och KONTROLL. Allt i livet blir mycket enklare om man har pengar eftersom man inte behöver leva efter andras nycker och infall.

I vårt land är det ofta fult att tala om just pengar och om man råkar ha mycket av dylik vara betraktas man ofta med stor skepsis, inte mycket bättre än Hin Håle själv. Och ve den som råkar använda sina pengar på fel sätt, d v s sätta sprätt på dem. Nej, vi bor i ett gnetigt land där det ska sparas oavsett hur mycket pengar man har. Spara är fint. Bara människor med låg moral spenderar pengar i tid och otid. Men vad ska man ha pengar till om man inte kan ha roligt för dem? Nej, nedan följer några ypperliga exempel på vad man kan köpa för sina pengar:

En Aston Martin DB5...

minst 5 par Louboutinskor...

Birkinväska i olika färger...

och festklänningar från Valentino.

Man kan naturligtvis också idka välgörenhet och därmed hjälpa de mer behövande. Carola är ett lysande exempel på just detta. Hon delar behjärtansvärt ut sin senaste skiva till hemlösa... Strålande, tycker jag.

Avlyssnat

Avlyssnat samtal mellan två kvinnor på tunnelbanan. Vi kan kalla dem X och Y:

X: Vi måste ju planera för festen på jobbet.

Y: Ja, men det är väl inga problem.

X: Ja, men du är ju inte här resten av veckan, så det blir ju jag som måste fixa snacks och sånt.

Y: Men det är väl inte så svårt.

X: Nej, det är klart. Jag köper väl lite salta pinnar och sånt där naturgodis. Det blir bra.

Y: Men vi blir ju kanske 150 personer. Du måste köpa sånt som alla gillar. Nåt gott. Chips o sånt.

X: Du menar typ ostbågar?

Y: Ja, nåt gott!

X: Ok, då köper jag lite sånt o sen lite salta pinnar.

Y: Nej! Inte salta pinnar. Ingen tycker om salta pinnar. Det är jättetråkigt!

X: Men det är ju lågt GI och kalorifattigt.

Y: Nej! Snacks måste vara gott. Annars är det ju ingen mening med att äta snacks. Salta pinnar är som att tugga på kvistar. Usch! Förresten var det ingen som åt dina salta pinnar du bjöd på hemma hos dig senast. Alla tyckte att det var skitäckligt!

Världen kräver fler människor som kvinna Y!

Kasta sten i glashus

Många svenskar, eller ska jag säga en viss typ av svenskar, blir rent maniska när det gäller ickesvenskarnas görande och låtande. Med ickesvenskar avser jag de som av någon anledning har känt sig anmodade att flytta till vårt gudsförgätna land här uppe i Norden. Man förväntar sig att de ska äta 40 sorters sill, sörpla kräftor, dricka snaps och sjunga dito visor, binda midsommarkransar, älska Astrid Lindgren, uttala ord som sjuksköterska, äta falukorv, knäckebröd och lutfisk, njuta av svensk sommar i minusgrader och bada i iskallt vatten. De bor ju i SVERIGE och då får man ta seden dit man kommer.

Att sedan väldigt få svenskar uppfyller dessa nationalistiska krav är i sammanhanget mindre viktigt. Nej, män från machokulturer ska gå omkring med blommor i håret och hoppa runt midsommarstången och sjunga om små grodor för så gör vi i SVERIGE. Nej, det gör vi inte. De flesta sitter i en råkall sommarstuga med regnet strilande över utegrillen och dricker snaps för att döva det faktum att det inte blev någon sol den här midsommaren heller. De flesta äter inte heller lutfisk eller badar i iskallt vatten och dör inte om de missar en delfinal i schlagerfestivalen.

Man skulle ju då kunna tro att dessa "regler" också gäller omvänt, för svenskar som bosätter sig utomlands av olika skäl (oftast klimatrelaterade sådana). Men icke! Svenskar som flyr kylan och bosätter sig i Spanien har inte en tanke på att smälta in i kulturen. De äter svenska köttbullar, åker till IKEA (Var ska man annars handla?), läser svenska dagstidningar, firar midsommar och jul precis som i Svea rike och inte bemödar de sig om att lära sig språket. På sin höjd kan de haspla ur sig fraser som: "Una Cerveza, por favor." De ondgör sig istället över spanjorernas nonchalans, dåliga servicekänsla och att de inte "får något gjort" i tid.

Nej, alla Svensson! Ta er i kragen och se till att ni också tar seden dit ni kommer. Lite mer ödmjukhet, por favor!

Hemmafruar

Jag är av den åsikten att folk själva ska få välja hur de vill leva sina liv även om det strider mot mina principer eller idéer. Men då måste man också stå för konsekvenserna och inte komma klagandes senare. Detta gäller exempelvis hemmafruar. De har valt att stanna hemma och ta hand om hus, man och barn istället för att yrkesarbeta. Så långt är allt gott och väl. Var och en väljer som sagt själva hur de vill leva. Men när de börjar knorra över att de knappt får någon pension fast de har ägnat (läs uppoffrat) hela sitt liv åt att ta hand om hus och hem, då blir jag riktigt förbannad.

Att vara hemmafru är INTE ETT ARBETE. Att tvätta, stryka, mangla, safta, sylta, stoppa strumpor och snyta snoriga ungar är inte pensionsgrundande och därmed INTE ett yrkesarbete. Att vara hemmafru är inte alltid heller ett "jobb" man kan räkna med att ha livet ut. Vad händer om maken lämnar en för en yngre upplaga utan gäddhäng och sura mungipor? Jo, då måste man börja jobba för att försörja sig. Ve och fasa! Maken å andra sidan anställer en hemhjälp som gör allt det hans fru har gjort. Enda skillnaden är att hemhjälpen får lön (även om den är låg) och därmed också pension.

Sitt inte och gnäll över låg pension när det finns kvinnor som både yrkesarbetar OCH sköter hem och barn. Gnäller maken kan man alltid sparka ut honom!

Schlager

Nu börjar snart schlagereländet igen. Vad ska det vara bra för? En massa deltävlingar med ena bidraget värre än det andra. Skulle det mot all förmodan dyka upp någonting bra röstas det bort direkt till förmån för yllekofta och gummistövlar. Vad har hänt med vårt stolta schlagerland? All denna hysteri för att få kvala in till den stora finalen. Vi befinner oss numera i schlagerns D-division, om det nu finns någon sådan. Omsprungna av länder som ingen vettig människa kan uttala eller ens vet var de ligger. Vad har vi att hoppas på? Carola är snart pensionär. Där är det snart dags för rullator och hörapparat.

Jag minns hellre Schlager-Sverige i fornstora dar då fyra personer likt glittrande snöstjärnor lyste upp våra trista liv i våra gråa Sovjetinspirerade hyreskaserner. Plötsligt fick manchesterkostymer och näbbstövlar ge vika för flärd och paljetter i det rådande proggträsket. De gav oss en fläkt av det internationella livet i vår lilla ankdamm och plötsligt blev vardagen mer glamorös. Jag ger er därför världens genom tiderna bästa schlagerbidrag. ABBA FOREVER!

Ångest

Mina egna ord känns överflödiga i detta inlägg så jag lämnar er med den obestridliga mästaren i detta ämne, Pär Lagerkvist. Ingen kan som han få det att låta så överjävligt och snyggt på en och samma gång. Ångest i sin renaste form. Läs och rys.

Ångest, ångest är min arvedel

Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!
Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.
Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,mitt hjärtas skri i världen

Fag Hag

Många kvinnor umgås gärna med homosexuella män. Naturligtvis kan man inte dra alla kvinnor och bögar över en kam, lika lite som heterosexuella män låter sig hänföras till en och samma kategori. Men faktum är att vi kvinnor gillar bögar!

En homosexuell man ger dig komplimanger för dina nyinköpta skor och dito handväska och han baxnar inte över priset. Man kan ju inte sätta en prislapp på glamour. Du behöver inte fråga vad han tycker om din nya frisyr eftersom han direkt märker om du har klippt dig, om det så bara är topparna. Han pratar gladeligen om känslor utan att få ett lätt panikartat uttryck i ansiktet som skriker "Fly!". Om du är ledsen förstår han att du vill äta glass i stora lass och bistår gärna med 40 episoder av Pantertanter. Han uppskattar din kvinnlighet utan att känna sig hotad av den. En utekväll är inte nödvändigtvis synonymt med fotboll och öl. Den innefattar kul musik, glada människor, yviga gester, flärd och vackra miljöer. Inget för minimalister med mentala tvångströjor med andra ord. Helt enkelt en idealisk partner. Eller?

Nedan en hälsning till två dylika män. Ni vet vilka ni är...