Dagens kuban

Idag har min kubanske make ätit ris och bönor tillsammans med korv stroganoff och banan. Jag kände att jag inte kunde undanhålla världen denna fasansfulla information. Herre min skapare, vilken maträtt! Men vem vet, kanske blir det en hit på middagsbjudningarna framöver. Nu är det ju så att man på Kuba blandar mat hej vilt och hur som helst så det är inget konstigt med det i sig men den här kombinationen måste tyckas lite väl magstark även för de mest experimentlystna.

Ohälsosamt

Jag har tidigare skrivit inlägg som handlar om mat; ointressant matprat, folk som inte förstår skillnaden mellan middagsbjudning och fest, folk som tror att maten är den viktigaste festingrediensen och hela denna uppsjö av eko- och hälsomat. Detta inlägg berör det senare. Som alla vet finns det hälsosam mat, ohälsosam mat och mat som befinner sig någonstans mitt emellan. Alla vet också att det inte är bra att äta ohälsosam mat för ofta eftersom man då kan bli fet, få näringsbrist, högt kolesterol, diabetes osv. Så långt är allt gott och väl men det som retar mig är när man försöker göra onyttig mat mer hälsosam.

McDonalds är ett bra exempel. Om man skulle inta alla sina måltider där skulle man förmodligen inte leva så länge. Detta inser de flesta men i hälsohysterins spår har man naturligtvis gett sig på MD eftersom de är själva symbolen för ohälsa i världen. Detta tvingade en representant för företaget att försvara den mat de serverade och de lovade att bli mer hälsosamma. Följden blev att de började servera sallad, frukt och gjorde reklam för nyttigare alternativ för barn. Urlöjligt! Man går väl inte till MD för att äta sallad. Man går dit för att äta hamburgare och pommes frites med miljarder transfetter. MD är onyttigt. Punkt slut.

Samma fenomen breder ut sig i butikernas snackshyllor. Numera finns det nyttiga alternativ också där. Snacks är inte nyttigt! Det är inte meningen att det ska vara nyttigt! Det ska vara gott! Förpassa friterade maskrosblad och fågelfrön någon annanstans. Snart finns det inga riktiga snacks för oss entusiaster att äta. Vi får sitta där och knapra på torra kvistar i hälsans namn. När det gäller godis är det lika illa ställt. Snart är allt sockerfritt. Godis är per definition något som innehåller socker, om det inte gör det är det inte godis. Choklad ska vara mörk och bitter men det passar väl oss svenskar. Smågodis, vårt lands stolthet, har totalt sjangserat. Vad hände med alla sura, syrliga, och salta saker, de som frätte bort hela gommen? Nu är allt mjukt och smaklöst, anpassat för folk utan smaksinne och egna tänder. Inte ens kakor och kex får vara ifred. De ska helst vara torra och sockerfria. Nej, det ska de inte. De ska vara bakade på smör och innehålla massor av socker. Annars är det inga kakor!

Lämna den onyttiga maten ifred, era hälsofanatiker! Jag hoppas att ni alla insjuknar i någon obehaglig sjukdom orsakad av alla fett- och sockerfria lightprodukter.

Gnällspik

Jonas Gardell är en jätteduktig ståuppkomiker och han har skrivit en del hyfsade böcker och pjäser men i andra sammanhang har jag jättesvårt för honom. Han är gapig och skrikig och kräver utrymme. Han måste hela tiden stå i centrum och när han vill vara allvarlig gränsar det alltid till det pekorala. Han är en självutnämnd profet som är här för att frälsa alla.

Hans senaste TV-serie om Gud har blivit omdebatterad eftersom många ansåg att den var kontroversiell. En pastor i Vetlanda gick så långt att han uppmanade folk att bränna Gardells böcker på bål. Detta var naturligtvis ett korkat uttalande av en korkad person. Men detta kan inte Gardell förpassa till glömskans vrår, nej enligt honom för det tankarna till nazismens bokbål och därifrån är steget till människobål inte långt. Nej, vet du vad! Han vädjar i tidningarna om att folk ska ta avstånd från detta skamliga handlande. Jag delar till fullo hans tankar om Vetlandapastorn men där går gränsen. Jag har svårt att känna sympati för Gardell när han bara gnäller och gnäller och känner sig förorättad. Han måste ju räkna med att det finns folk som har avvikande åsikter och detta får han väl ändå finna sig i, hur dumt det än må vara. När han sedan står i TV och förklarar att han minsann har kunskap om bibeln och Jesu liv eftersom han är hedersdoktor i teologi blir det bara skrattretande. Jag tycker att Gardell får alldeles för mycket utrymme i media och att ingen egentligen kritiserar något han gör. Han framstår allt mer som en helig ko som alltid får synas och beklaga sig i tid och otid. Ge istället mer tid och plats till maken!

Kalispera!

Grekland. Gudarnas, filosofernas och numera klåparnas hemvist. Jag följer med i nyhetsrapporteringen som alla andra men jag förstår ändå inte. Hur kan man låta en hel nation vackla på ruinens brant? Alla är nu arga och upprörda i Europa eftersom det är de som måste betala kalaset. Tyskarna är argast eftersom de har mest pengar och därmed måste betala mest. Idoga och skötsamma tyskar vill sannerligen inte betala för lata ouzodrickande greker. Grekerna är också upprörda. Det kan man förstå. Ingen vill ha det sämre när man väl har fått det bättre. Röster höjs nu för att man borde sparka ut Grekland ur EU och låta dem klara sig själva. Också det är förståeligt men den stora frågan är väl ändå hur de kunde få tillträde till EU? Jag trodde att det ställdes ganska stora krav på demokrati och ekonomisk stabilitet. Innebär det att de grekiska politikerna ljög hela Bryssel rakt upp i ansiktet när de påstod att allt stod väl till i Odysseus rike? Man kan verkligen undra vilka som styr i Grekland. Hur tänker de egentligen?

- Vi låter folk pensionera sig vid 53. Det är ju ändå ingen över 50 som har ork och lust att jobba.

- Vilken strålande idé, men frågan är om det räcker. Vi borde kanske också införa någon form av morot för att motivera folk att jobba så länge som till 53.

- Vi inför ett bonussystem! Om man till exempel orkar masa sig till jobbet i tid skulle man kunna få mer lön.

- Toppen! Då har vi löst det problemet.

- Yiamas!

- Yiamas!

Avlyssnat III

Avlyssnat samtal mellan en pedagogisk pappa och hans vetgirige son. Medan de väntar på tåget tittar sonen på en reklamaffisch med olika yrkeskategorier.

Sonen: Vad gör en revisor?
Pappan: En revisor ser till att företag och personer sköter sin ekonomi, att alla siffror blir rätt.
Sonen: Det låter inte så kul.
Pappan: Nej, men någon måste ta ansvar för pengarna.
Sonen: Tjänar de mycket pengar?
Pappan: Ja, det gör de eftersom många tycker att det är tråkigt att hålla på med siffror. Därför betalar de gärna mycket för det.
Sonen: Men varför skriver de också om bagare? De tjänar väl inte mycket pengar?
Pappan: Alla vill inte hålla på med ekonomi och siffror.
Sonen: Men det måste väl vara bättre att tjäna mycket pengar?
Pappan: Det är viktigt att jobba med något man tycker om. En del tycker att det är roligt att baka och då är det kanske inte så viktigt att tjäna mycket pengar.
Sonen: Jag tänker i alla fall inte bli bagare. Jag vill tjäna massor med pengar.

Härligt att vara barn och ha så självklara perspektiv på tillvaron.

Amigos

Vänner är viktiga i livet. Utan mina vänner skulle jag inte vara den jag är eller förmodligen inte vara någon överhuvudtaget. Vänner stöttar, diskuterar, argumenterar, kritiserar och inspirerar. Mina vänner...

• ...kommer med glass när jag är ledsen.
• ...står för sina åsikter i vått och torrt.
• ...respekterar mina åsikter även om de inte alls delar dem.
• ...reser över halva jordklotet för att närvara vid mitt bröllop.
• ...lånar ut pengar utan att blinka när det krisar.
• ...förstår vad det innebär att gå på fest.
• ...är aldrig tråkiga.
• ...har alltid svar på tal.
• ...kommer från världens alla hörn.
• ...har mycket pengar.
• ...har inga pengar.
• ...är heterosexuella.
• ...är homosexuella.
• ...är kommunister.
• ...är republikaner.

Mina vänner är kort och gott allting. Tack alla underbara människor jag känner. Ni vet vilka ni är...

Kvinnokamp

Kvinnokamp à la Kuba:



Kvinnokamp à la Svedala:

Bilar

Bilar är roligt. Det är roligt att köra bil, särskilt när det går snabbt. Det är roligt med snygga bilar också, såsom Aston Martin (se ovan). Men det är INTE roligt när de går sönder. Eftersom jag dessvärre inte äger en Aston Martin DB9 eller någon annan dylik bil händer det allt som oftast att något pajar helt oförhappandes. Om det inte är sladdar till startmotorn, generatorn eller bromsklossarna så är det fönsterhissarna. Nu har det gått så långt att jag hela tiden förväntar mig det värsta när jag är ute och kör.

Häromdagen när jag var på väg till ett möte hörde jag helt plötsligt ett skrapande ljud bak i bilen när jag svängde. Eftersom jag är fullständigt irrationell och vägrar inse att något är fel tänker jag att det nog bara var något tillfälligt. När det så började skrapa igen förstod jag dock att det var dags att ringa verkstan. Mekaniker är alltid väldigt coola människor. Har ni någonsin stött på en mekaniker som är nervöst lagd? Fullständigt rationell, till skillnad från mig, upplyste han mig om att jag antingen kunde försöka köra den till verkstan och om det inte gick var jag tvungen att ringa bilbärgningen. Efter avslutat möte och positiv inställning försökte jag köra ut från parkeringen med resultatet att jag kom ca 10 meter. Stoppet orsakades av att skrapljudet hade ersatts av pang, klonk, smäll. När jag tittar där bak ser jag att hela ljuddämparen släpar i backen. Va fan! Förbi hastar stressade människor på väg hem och några fäller kommentarer som: "Det där ser inte bra ut." Nej, det menar du inte. Efter 20 minuter kommer bärgaren men han ser mer ut som någon från Hells Angels iförd långt hår och skägg och solglasögon trots mulet väder. Han fäller exakt samma kommentar som de förbipasserande men sedan böjer han sig ner och fipplar med något under bilen och ut kommer ljuddämparen. "Lägg den i bagageutrymmet, så kan du köra hem sedan." Va!? Inte har jag någon lust att köra denna opålitliga bil så jag tvingar honom att först köra min bil några varv runt parkeringen för att bevisa att det inte är någon fara. Det går galant och inte låter det så farligt i bilen heller. Nu är det ju så att jag dessvärre inte kan köra min bil i all evighet med ljuddämparen liggandes i kofferten så det är bara att punga ut med x antal kronor igen. Det är dags att inse att jag behöver en ny bil. Kan ingen sponsra mig med en snygg och snabb bil som ALDRIG går sönder?

Cool

Häromdagen var jag och såg filmen Vie Héroique om låtskrivaren, sångaren, kvinnotjusaren, playboyen och det franska nationalhelgonet Serge Gainsbourg. En fantastisk skildring av ett spännande liv och med en mycket porträttlik Eric Elmosnino i huvudrollen. Men det som åtminstone fångar mig mest, förutom musiken, är tidsandan och miljöerna. Vem skulle inte ha velat leva i 60-talets Paris och hänga med sexsymbolen Brigitte Bardot eller stilikonen Jane Birkin? Ett liv där förmiddagarna fördrivs i sängen, därefter en drink och en cigg till frukost. Efter lite komponerande tar kvällen och nattlivet vid med musik, fler drinkar, fler cigaretter och vackra människor i vackra kläder. Det finns en kombination av sårbarhet, synd och oskuldsfullhet som ter sig väldigt lockande. Nedan följer några klipp ur filmen. Tänd en cigg, häll upp en drink, släpp ner håret, sätt på dig något coolt och låt dig inspireras. Je t'aime.

En liten skröna del 3

Tant Röd hade känt sig väldigt nere och uppgiven en tid och hon framlevde sitt liv i stor självömkan. Hon hade inte märkt hur de andra familjemedlemmarna hade börjat mobilisera sina krafter. Helt plötsligt hade tant/farbror Gul/Grön börjat bli riktigt populär bland folket. Detta gladde naturligtvis tant Röd eftersom hon behövde all hjälp hon kunde få, men det skar henne i hjärtat att inte fler sympatiserade med henne.

Idag var det 1 maj och det var en mycket speciell dag för tant Röd, ja för alla röda tanter och farbröder. Det var nämligen de Rödas alldeles egna dag. Tant Röd såg nu sin chans att tala till folket och var det något hon var bra på så var det att få folk att lyssna och känna sympati med hennes budskap. Hon tänkte därför ta sin chans och bre på ordentligt för att få folket på sin sida. När hon steg upp på den stora scenen och såg alla röda tanter och farbröder i publikhavet gick ett lyckorus genom hennes kropp. Nu stod hon inte att hejda. Hon talade och talade och lovade att ALLA skulle få det mycket bättre om hennes familj fick bestämma, nåja inte alla, bara de som inte jobbade eller de som var för gamla för att jobba. Arbete skulle nämligen inte löna sig alls, det tyckte ingen i hennes familj. Om man jobbade och tjänade pengar (läs mycket pengar) skulle man straffas genom att tvingas ge nästan allt till familjen Röd/Gul-Grön. Det var det som kallades rättvisa. Så galet kan det nämligen vara i sagornas värld.