Notering

Med anledning av kronprinsessans bröllop anordnar man evenemanget Love Stockholm under en veckas tid här i huvudstaden. Jag har kollat igenom programpunkterna och det är ett digert och mycket demokratiskt program, precis som sig bör. Det finns något för alla smaker, riktningar och åldrar. Men det som slår mig är att när det kommer till dansprogram är det nästan bara latinska och afrikanska rytmer som gäller. Man kan exempelvis lära sig dansa salsa och det marknadsförs som något sensuellt och passar därmed väl in i kärlekstemat. Det är väl så det är. Hambo, schottis, dragspel och fiol i all ära men särskilt passionerat är det ju inte. Det känns lite typiskt för vårt land att det just är passionen vi måste importera.

PS

Missa inte min lilla enkät till höger på sidan. Gå in och rösta. Det kommer en ny varje vecka. Det är en fullständigt ovetenskaplig undersökning jag gör bland mina läsare, ibland finns det ett rätt svar och ibland är det för att kolla vilka åsikter ni har.

Ridå

Så var det då över för vårt forna stolta schlagerland. Knappt hade lilla Anna hunnit landa i Oslo förrän hon fick vända tillbaka. Det är bara att inse att schlager inte längre är vad den brukade vara. För att ha en chans måste vi börja skriva omelodiösa skrikiga låtar, klä oss i vulgokläder à la 1980 alternativt skicka några gamla gubbar utan sångröst som kan jönsa runt på scen likt pajasar. Detta är vad Eurovision har reducerats till. Så går det när de forna östländerna, utan någon som helst smak när det gäller någonting, tillåts dominera. Som jag har skrivit förut (se inlägg Schlager från feb) är det dags för oss att ta farväl av denna cirkus. Antingen gör vi som Italien och säger tack och hej eller så fortsätter vi med festivalen här i Sverige och skiter i att skicka bidraget till Europa. Ack, ABBA och Carola är bara minnen blott i vårt fornstora schlagerrike.

Cuba libre

Eftersom min man kommer från Kuba är det naturligtvis så att det landet påverkar mig och spelar en stor roll i mitt liv. När min man säger att han är från Kuba får folk genast något lystet i blicken. De har en massa åsikter om hans hemland och ALLA frågar om Che Guevara och Castro. I Kuba finns två huvudsakliga turistgrupper: De backpackande övervintrade hippierna och revolutionsromantikerna och de som åker till en all-inclusive resort och inte rör sig ur fläcken med undantag för en dagstur till Havanna och dricker rom och tror att de är i Kuba.

Den första kategorin iklär sig gärna Che Gueavara T-shirt, kortbyxor och sandaler, vilket ter sig konstigt för kubanerna eftersom det bara är 10-åriga pojkar som klär sig i kortbyxor. Vuxna män bär långbyxor. Punkt slut. Dessa turister vill gärna diskutera Castro och revolutionen. Problemet är bara att många kubaner är mer intresserade av Nike och Adidas än revolutionsromantik. "Men det är ju fantastiskt med så bra och gratis utbildning och sjukvård." Jo, men kubanerna vill också tjäna pengar. Kuba är en perfekt grogrund för kapitalism. Man måste själv se till att klara sig och hitta vägar för att tjäna pengar. Nöden är uppfininningarnas moder som bekant. Man måste ha ett stort kontaktnät och man måste framför allt veta vem man kan lita på. Många tror att man inte kan köpa nästan någonting i Kuba och det stämmer när det gäller vanliga butiker men ALLT kan köpas bara man har pengar och de rätta kontakterna. Alltså är det ungefär som här.

De lite bättre bemedlade turisterna reser aldrig på egen hand i Kuba eftersom de tror att det kan vara farligt och att bussarna ska vara från 50-talet och bil är ju ingen vettig människa som vågar hyra, resonerar de. De är glada och nöjda om de får lite sol, bad, rom och cigarrer. Denna kategori tycker också oftast synd om kubanerna eftersom de bor i ett kommunistland. Nu är ju faktiskt Kuba inte ett kommunistland, utan ett socialistland, och i många avseenden mindre socialistiskt än Sosse-Sverige. De undrar också vad som kommer att hända efter Castros död när amerikanarna kommer och tar över Kuba. De är nämligen helt förvissade om att det är detta alla kubaner önskar sig mest av allt. Dessa turister är ofta givmilda och strör pengar omkring sig men de bryr sig aldrig om att lära känna folket. På en uteservering utanför ett hotell i Havanna bevittnade jag hur en utländsk kvinna kom med fyra stora paket mat som hon ställde ner på marken till de många hundar som springer omkring på gatorna. I Havanna finns många fattiga människor som knappt har mat för dagen men hon tyckte alltså mer synd om hundarna. Detta säger en hel del om denna typ av turister. Inte åt hundarna maten heller eftersom de aldrig har sett en färdiglagad portion mat. I sådana situationer skäms man verkligen som turist.

Kuba är ett fantastiskt land med underbara människor. För er som ännu inte har varit där kan jag verkligen rekommendera ett besök. Men undvik Varadero och charterresor. Det går alldeles utmärkt att resa på egen hand med långfärdsbussar. Om man hyr bil ska man komma ihåg att vägarna är fulla av oväntade hål och INGEN flyttar på sig om man inte tutar konstant. Kombinera gärna hotell med Casa Particular där man bor hemma hos kubaner. De serverar också den bästa maten. Kubaner är ofta öppna och gästvänliga men ställ inte för många frågor. Det gillar de inte. Och bli inte förvånade om de byter samtalsämne helt plötsligt. Det gör de när de är uttråkade och tycker att de har lyssnat klart. Se också till att klä upp er till middagen och när ni går ut. Kubaner tycker att turister klär sig för jävligt. Undvik också orkansäsongen, såvida ni inte vill ha lite extra spänning. Tänk bara på att lagra rom eftersom staten stoppar all alkoholförsäljning när det drar ihop sig till storm.

PS. Bilden är tagen 2007 utanför ingången till den amerikanska ambassaden i Havanna. Mannen i mitten är kuban och stämplad som terrorist av kubanska regimen. Han bor numera någonstans i Sydamerika. Måhända har gubben till vänster nu bytts ut...

Kulturella särdrag

Både privat och i mitt arbete umgås jag med och träffar väldigt många människor som kommer från andra kulturer än den svenska. Detta är både intressant och lärorikt, särskilt deras perspektiv i stort och smått på Sverige, oss svenskar och vår kultur.

• En av mina amerikanska och republikanska väninnor tycker att vi är opatriotiska och visar för lite respekt och lojalitet med vårt land. Man ska vifta med flaggor i tid och otid och svära trohet mot sitt land. Äh... Flaggor? Det har man på sin höjd när det är hockey eller fotboll. Möjligtvis i schlagerfestivalen eller på Skansen. Om den exponeras för mycket kan folk tror att man är rasist. Jo, så är det.
• En kvinna från Australien förstår inte varför vi har så lite ljus inomhus på vintrarna. Hon vill ha minst 100 watt i alla taklampor och en massa spotlights för extra lyse. Hon påstår att hon måste treva sig fram i hemmet eftersom maken envisas med att släcka alla lampor och istället tända ljus. Han hävdar envist att det är mysigare så och det är viktigt med hög mysfaktor i Sverige. Pyttsan, tycker hon.
• Min make förstår inte varför de inte säljer alkohol på badplatser i Sverige. Nej, där kan man bara köpa glass, varmkorv och Cola (då utan rom). Så är det och så ska det vara. Varför, undrar han. Jo, svenskar är omyndigförklarade och klarar inte av att handskas med alkohol så det kan vara farligt. Tänk om de blir fulla och drunknar. Hujedamej!
• De flesta tycker också att det är intressant att vi svenskar tycks veta precis allting om hur världen runt omkring oss är förskaffad. Detta trots att vi inte har besökt alla platser i världen. Men så är det nu en gång för alla. Vi svenskar har minsann koll på allt som händer och sker!
• Vi svenskar kanske inte går omkring och viftar med flaggor och sjunger nationalsången alltför ofta men ve dem som kritiserar vårt land. Att klaga på skatter och taskigt klimat är enbart förbehållet oss svenskar, inte de som på nåder har fått tillstånd att bo i vårt underbara land.
• Många är förundrade över hur vi uppfattar konceptet fest. Inte är det så festligt alla gånger. Det pratas och pratas. Zzzz... Var är partyt, musiken och dansen?
• Konceptet inneskor är inte heller något som har fallit oss svenskar på läppen. När vi går bort tar vi av oss skorna och går omkring i strumplästen. Verkligen elegant och stilfullt! Inte klär vi upp oss heller. Allt måste nämligen vara praktiskt och bekvämt får folk lära sig.
• När det kommer till arbetslivet är företeelserna "klämdag", "halv dag" och "fikapaus" något som förbryllar inflyttade. Eftersom det är en röd dag imorgon jobbar vi bara till kl 15 idag. Fullständigt logiskt. Det fattar väl vem som helst att man måste sluta tidigare om man är ledig dagen efter. Om en arbetsdag är "inklämd" mellan två helgdagar är det ju ingen idé att jobba då, alltså är det en "klämdag" och bör tillbringas på ett trevligare sätt. Fikapaus kan ju tyckas vara ett trevligt avbrott under arbetsdagen men på många arbetsplatser inträffar dessa pauser på bestämda tider och detta föranleder ibland kulturkrockar. En tysk kvinna bad sin assistent skriva ett brev varpå hon svarade att hon skulle göra det efter fikarasten. Den tyska kvinnan förstod inte alls varför hon inte kunde fika när brevet väl var skrivet men icke sa nicke. Är det fikadags så är det.

Heja Sverige!

Manlighet

Känner ni att ni har förlorat er manlighet? Det kan ju bero på att ni inte ser ut som Marlon Brando, världens genom tiderna snyggaste man. Åt detta faktum finns ju inte mycket att göra men man kan ju alltid försöka återta sitt manliga revir. Detta är nu inte så lätt i vårt land eftersom kvinnorna har reducerat er till blöjbytande, dammsugande mesar men när ni väl har funnit er till rätta i detta tillstånd märker ni att det inte räcker. Inte alls på långa vägar. Kvinnor är nämligen mycket komplicerade varelser som kräver total jämlikhet på alla plan men de vill samtidigt bli behandlade som kvinnor med allt vad det innebär. Män ska uppvakta sin kvinna men inte komma med blommor och presenter i tid och otid eftersom det tyder på att han har dåligt samvete för något. Han ska hålla upp dörrar och dra ut stolar men inte alltid eftersom det kan tyda på att han tror att kvinnan inte är kapabel till något sådant. Mannen ska vara känslosam och vilja praaata om allting men ska samtidigt kunna spika, banka och förstå sig på bilar. Det kan inte vara lätt att vara man i dagens svenska samhälle och inte veta vilket ben man ska stå på. Det kanske är dags för svenska kvinnor att bejaka lite mer av sin kvinnlighet och inte tvinga män att kalla sig feminister och annat tjafs. Man kan inte äta kakan och ha den kvar.

Snyltare

Jag har tidigare skrivit ett inlägg som berör begreppet "gratis", om folk som inte förstår att det som är gratis alltid betalas av någon annan. Som exempel angav jag personer som anser att de har rätt att planka in i tunnelbanan eftersom det borde vara gratis att åka kollektivt. Hur dessa idioter tänker är svårt att begripa.

Idag var jag med om ett helt nytt fenomen i denna genre, åtminstone nytt för mig. Det skulle inte alls förvåna mig om det är vanligt förekommande. Jag har slutat att förvånas över folks göranden och låtanden. När jag skulle köra ut från ett parkeringshus körde en bil in bakom mig trots att det fanns en ledig spärr bredvid. När jag så körde ut gasade föraren på för fullt och körde ut på min biljett. Va?! Gör folk så här ofta? Dessvärre tillhörde bilen släktet racerbil så det var inte så stor idé för mig att ta upp en biljakt genom Stockholms gator (vilket annars hade varit rätt så kul). Det handlar naturligtvis inte om pengarna utan om principen. Nästa gång jag råkar på en av er snyltare tänker jag ta er i upptuktelse!

Ankdamm

I ankdammen simmar alla nöjda och glada omkring. Alla ser likadana ut eftersom man inte vill skilja sig från mängden. Det blir mer enhetligt och inte så störande på det viset. I ankdammen är det stilla och lugnt, inga höga och farliga vågor. Det är så alla vill ha det. Måhända blir det lite enahanda men det är ingen som klagar. Det är ju dumt att klaga när man har det så bra. Dessvärre blir det lite inskränkt. Man har ju så att säga inget större perspektiv på saker och ting när man simmar omkring där i godan ro men detta hindrar inte ankorna från att ha synpunkter på precis allting. I ankdammen vet alla precis allt om allting. Det kan tyckas lite underligt men så är det nu en gång för alla. De vet precis hur världen utanför ankdammen är förskaffad och de är inte sena med att döma allt och alla. De tjattrar entusiastiskt om än det ena, än det andra. De dömer och fördömer utan minsta tvekan och det bereder dem dessutom stort nöje. Det är inget de reflekterar över eftersom de helt saknar nyanser i sitt tjattrande. Deras ankdamm är den bästa platsen i världen. Om detta är de övertygade även om de inte har en aning om hur det ser ut i andra ankdammar. Detta hindrar dem dock inte från att kritisera andra ankor i andra dammar. De är särskilt förtjusta i att tala om för dem hur de ska leva och hånar rent av dem som har avvikande åsikter. Denna ankdamm kan tyckas vara rätt så otrevlig men ankorna där är nöjda och tillfreds och det är ju det som räknas.

Försäljare

Försäljare är personer som säljer saker till kunder som vill köpa dem. Om jag exempelvis vill köpa kläder går jag till en klädaffär, vill jag ha pytt i panna går jag till ICA osv. Rätt så logiskt med andra ord. Men det finns också en annan kategori försäljare som vill att man ska köpa deras produkter fast man inte har efterfrågat dem eller inte ens vill ha eller behöver dem.

Den snällaste formen är direktreklam i brevlådan. Den kan man kasta eller alternativt sätta upp en lapp där man undanber sig sådan. Den andra typen är telefonförsäljare och mot dem kan man också värja sig genom att registrera sig i Nix-registret. Detta innebär att de inte har tillåtelse att ringa upp en. På så sätt slipper man lyssna på en massa säljsnack och bli pådyvlad en massa skit. Dessvärre kan man än så länge inte registrera sitt mobilnummer hos Nix och är man som jag egen företagare får det till följd att de även ringer på mobilen. Jag får dagligen flera samtal från idioter som försöker få mig att köpa eller prenumerera på allsköns ting. Detta har gjort att jag inte längre svarar i mobilen om jag inte känner igen numret. Att oombedd ringa upp folk och försöka kränga saker är en form av trakasseri som borde förbjudas rakt av. Den tredje typen av försäljare är den värsta, nämligen de som befinner sig ute på allmänna platser och tar sikte på en när man stressar till eller från jobbet. Likt hyenor griper de tag i sina offer på jakt efter pengar som folk inte vill spendera. Jag har vid ett otal tillfällen blivit stoppad av dessa nasare och enda anledningen till att jag inte gått till handgripligheter har varit bristen på lämpliga tillhyggen.

Lagstifta bort denna ohyra nu!

P1

Jag älskar att lyssna på radio och då gärna P1 eftersom man där slipper oönskad musik och hjärndöda personer som pladdrar en massa skit. Det är perfekt att ha P1 på medan man gör andra saker. Man kan då lära sig en mängd saker som man inte hade en aning om, inte visste existerade eller gör att man reagerar. Med andra ord håller det en vaken och alert. Allt intresserar mig naturligtvis inte, som exempelvis feministiska diskussioner, fossiler eller vietnamesisk prosa på blankvers men man känner sig alltid upplyst och informerad när man lyssnar på P1. Häromdagen hamnade jag i programmet Odla med P1. Trädgårdsbestyr är också en av dessa saker som jag är måttligt intresserad av men det är fascinerande att lyssna på personer som tar detta på stort allvar. De samtalade med en person som har skrivit en avhandling om morötter (!) och bara en sådan sak gör att man måste lyssna vidare. Han beskrev väldigt målande, likt en vinkännare, olika typer av morötter. Han pratade om färg, konsistens, olika typer av jord osv. Han var mycket exalterad över denna grönsak och hade hållit på att forska om den i större delen av sitt liv. Tänka sig, jag som trodde att morötter var något man mutade hästar med. Man lär sig något nytt varje dag.