Drama Queen

Jag är en drama queen. Jag gör inte bara en höna av en fjäder. Jag gör en hel struts (eller en hel flock dylika). Om minsta lilla sak går fel, förvandlas jag till en hysterika. Jag svär över väder och vind och över saker som inte fungerar som de ska. Detta beror på att jag vill ha kontroll över allting. Jag är en planerings- och organisationsfascist av stora mått. Detta har naturligtvis sina fördelar men det är dessvärre näst intill omöjligt att täcka upp för alla eventualiteter. Den mänskliga faktorn är dock den största boven i dramat. Folk beter sig sällan logiskt. De säger en sak och gör en annan. De ändrar sig, velar hit och dit, tar tillbaka sådant de lovat och vänder kappan efter vinden. Ytterst opålitliga element. Sluta med det! Om jag ska slippa gå en för tidig död till mötes, kan vi väl enas om att det är jag som bestämmer. Allt och allting!

Avkommor

Barn kan vara härliga och rätt så roliga små varelser men det beror i mångt och mycket på föräldrarna. De flesta barn är odrägliga, griniga och bortskämda små monster. Jo, det är de! Men det är inte så populärt att påpeka. "Inte mina barn, andras möjligen." Jo, dina barn. Vad hände med barnuppfostran? Numera är det barnen i familjen som bestämmer allting. Allt inrättas, ordnas och fixas efter dem. De behandlas med silkesvantar och skyddas mot allt. De behöver inte äta eller göra sådant de inte tycker om. De får det mesta serverat på silverfat och ska alltid stå i centrum. Vad händer när de växer upp? Jo, de blir gnälliga morsgrisar och små prinsessor på ärten. Jag är absolut inte emot barn per definition men lite hyfs är väl ändå inte för mycket begärt?

Liemannen

Jag tänkte att vi skulle prata om döden. Vad muntert, tänker ni. Men dö ska vi ju alla göra förr eller senare (förhoppningsvis senare). Ändå är det något man sällan talar om. Förvisso förståeligt med tanke på att det oftast är något man inte direkt ser fram emot. Livet är en fest som man inte vill gå hem ifrån. Även på tråkiga tillställningar finns ju förhoppningen att det ska bli roligare fram på småtimmarna. Men vore det inte bättre om man hade ett mer naturligt förhållningssätt till döden? Astrid Lindgren berättade en gång att hon och hennes syster brukade inleda varje telefonsamtal till varandra med "Döden Döden", för att på så sätt få ämnet avhandlat och avdramatiserat. Kul idé, tycker jag.

När min dag kommer ska det se ut på följande sätt:

• Jag ska en svart, skitsnygg, dyr och elegant kista.
• Vita liljor ska pryda kista och kyrka.
• Alla ska sjunga Härlig är jorden för allt vad tygen håller.
• Gudstjänsten ska vara högtidlig och dramatisk.
• Gästerna ska givetvis vara snygga och uppklädda. Det är ju min begravning.
• Efter kyrkan ska det ätas och drickas och alla ska hålla spirituella tal om min förträfflighet och INGEN ska gå hem tidigt!

Bara så ni vet...

Suomi

Detta inlägg är tillägnat Finland och mina kära finska vänner. I Finland pratar man inte i onödan. Man säger ja... och jo... Det räcker liksom. Man tjafsar inte heller om allting. Man ställer inte frågor som: "Vad känner du?" Man frågar: "Vad tycker du? Efter det förväntar man sig ett rakt svar. Inte kanske, vi får se, det verkar väl bra, eller...?

Det konstras inte heller med maten. Man dricker Koskenkorva och Lapin Kulta föredragsvis till både lunch och middag och varför inte till frukost också. Inmundigandet av alkohol föregås också av föredömligt korta snapsvisor. Inte som här där man måste sjunga 18 verser (varav man bara kan den första) innan man får tillfälle att dricka. I Finland säger man bara Titta taket!, eller någonting som betyder ungefär "arslet på axlarna". Helt obegripligt men kul. I vårt östra grannland förstår man också skillnaden mellan fest och kafferep (se inlägg Party!). Man anordnar exempelvis aldrig personal- eller julfester på en vardag. Man måste ju få tillfälle att festa ordentligt.

Som f.d. Miss Finland kan man också utan konstigheter bli kulturminister. Här krävs det att man ser ut som en skogsmulle, alternativt ABF-tant för att kvalificera sig till en liknande position. Finländare är ett hårt arbetande folk. Enda anledningen till sjukskrivning är att man är död, och då är det ju ändå redan för sent. Det daltas inte heller med barnen. Man härdar dem inför livet och förklarar att allt bara kommer att bli värre från och med nu. Här läser vi gulliga sagor signerade Astrid Lindgren. I Finland plågar man dem med deprimerande Mumimtroll. Traumatiskt så det förslår.

Heja Finland! Nu återstår bara för er att lära er spela ishockey, komponera schlagermusik och göra svenskan till majoritetsspråk.

Grattis!

Vill bara gatulera en av litteraturens giganter på födelsedagen. Grattis August!

Party!

Fest är ju alltid trevligt men det finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att det ska bli lyckat. Det vissa missar är att man som gäst också har en funktion att fylla. Man får inte agera dökött. Värdens/värdinnans ansvar är att göra det så trevligt som möjligt för sina gäster men sedan måste gästerna själva ta sitt ansvar.

Fest handlar ju till stor del om att träffa människor och mingla. Man kan alltså inte sitta tyst i ett hörn och sura. Det finns också vissa gäster som tror att en middagsbjudning är ett slags utfodringstillfälle, ungefär som ett soppkök, där man slafsar i sig det som bjuds för att sedan yttra fraser som "Det är en dag imorgon också" (se inlägg "Allergi"). Detta är ytterst otrevligt och osocialt. En fest ska inte förväxlas med ett kafferep. Några har också fått för sig att en lämplig middagskonversation består av matprat och recept. Nej! Man ger komplimanger för maten men sedan pratar man om något INTRESSANT. Man bör dessutom tänka på att klä upp sig. Det är respektlöst mot värdparet att slafsa omkring i vardagskläder. Sedan är det det här med skor. Vi svenskar har en ful ovana att hasa runt i strumplästen på fester. Det ser verkligen inte roligt ut. Inneskor anbefalles.

Som gäst bör man vara uppklädd, social, mingla, äta och dricka mycket och under inga omständigheter gå hem tidigt. Gäster som inte uppfyller dessa krav bör genast strykas ur inbjudningsrullorna.

Störande

Det offentliga rummet fylls alltmer med oljud av olika slag (se inlägg om gatumusikanter). En av de saker jag finner mest störande är hur folk helt ogenerat pratar i sina mobiltelefoner på allmänna platser. På tåg och bussar basunerar folk glatt ut vad de tycker, tänker och gör utan att inse eller bry sig om att alla kan höra vad de säger. Jag är inte intresserad av att du ska äta rotmos med fläsklägg till middag, att dina barn har vinterkräksjuka eller vad du ska göra i helgen. Det är också fascinerande hur folk helt oförblommerat pratar om sina chefer, kollegor, affärsavtal, sjukdomar (allt från fotsvamp till depression), fruar, pojkvänner, otrohet eller hur fulla de var i helgen. Det är ett slags verbal förorening. Lika illa som att skräpa ner. Jag har inget emot mobiltelefoner i sig. Jag älskar all form av kommunikation men jag vill gärna kunna välja. En blogg kan man till exempel välja att inte läsa...

Varför?

Hela livet är fullt av funderingar och frågor om stort och smått. De flesta verkar inte finnas något svar på, åtminstone inget tillfredsställande sådant. Här följer några av mina funderingar:

Varför...

1. är blått de flestas favoritfärg när alla kan se att lila och rosa är vackrare?
2. går Castro omkring i Adidasoverall? Är han sponsrad?
3. blir det aldrig fred i Mellanöstern?
4. känns onsdagar närmare lördagar än söndagar?
5. har svenskan "sje"-ljud? Omöjligt för icke-svenskar att uttala.
6. måste folk avsluta sina anföranden med eller? Det är ju ingen fråga. "Vi gör så här, eller...?"
7. blir man tröttare ju mer man sover?
8. finns det inget bra botemedel mot baksmälla?
9. konstrar alltid datorn när man gör något intressant eller roligt, aldrig när man betalar räkningar?
10. kommer alltid bussen eller tåget när man precis har tänt en cigarett?

Har ni några svar eller kanske andra frågor?

Allergi

Följande fraser bör man aldrig under några som helst omständigheter uttala:

• Den som lever får se. (Används endast av människor med beslutsångest och sådana bör man undvika.)
• Vi får se tiden an. (Se ovan.)
• Tiden läker alla sår. (Möjligt, men uttalas av personer som saknar empati.)
• Vi borde tänka på refrängen. (Man behöver inte i förväg upplysa andra om att man tänker åka hem. Det är otrevligt och förstör stämningen. Förresten bör man aldrig åka hem från fester.)
• Det är en dag imorgon också. (Onödigt att tala om att just du har ett tråkigt liv. Det är ingen som bryr sig.)
• Morgonstund har guld i mun. (Nej, det har den aldrig någonsin!)

Vad tycker ni? Några fler förslag?

Katastrof

Detta inlägg riktar sig lika mycket till mig själv som till andra. Jag tänker på hur vi använder vissa ord alldeles för lättvindigt och hur de då blir urvattnade och blaskiga som gamla disktrasor. Detta gäller exempelvis ordet katastrof. Allting har blivit katastrofer i vårt vardagliga liv. Men det är INTE en katastrof att tåget är försenat, att en maska har gått på strumporna, att maten har bränts vid, att glömma barnen på dagis, att det regnar på semestern, att glömma att gå till Systembolaget och att bilen inte startar på morgonen. Att närmare 200.000 människor befaras ha omkommit i Haiti, det är en KATASTROF. Ville bara ha det sagt.