Oj vad det är synd om Elisabet Höglund! Precis alla är dumma mot henne. Hon är fullständigt utmobbad av hela världen. Hennes bitterhet når snart Kikki-klass. Inte illa pinkat! Hon förtjänar definitivt respekt för att hon så ståndaktigt håller bitterheten vid liv. Den viker aldrig från hennes sida. År ut och år in proklamerar hon sin bitterhet ut över världen. Nu har människan skrivit en bok också. Fattas bara annat. Självklart måste man sätta bitterheten på pränt och spara den till eftervärlden. Där står att läsa om alla dessa onda människor som varit elaka mot henne. Fy på dem! Nu får de minsann så de tiger, tänker lilla Elisabet. Pilutta er liksom. De före detta kollegorna i det fantastiskt intellektuellt stimulerande programmet Förkväll får sig naturligtvis en känga eller två. Ingen av dem är journalist, bräker Elisabet. Nää, det menar du inte. Men Elisabet är en seriös sådan. Det var därför hon tog jobbet på TV4. Jo, jag tackar. Men återigen är hon värd en eloge för att hon lyckades bli sparkad från detta program. Det hade nog inte många gått i land med. Men det berodde naturligtvis inte på att hon var dålig. Nej, det var ren och skär åldersrasism naturligtvis. Om man inte vet vad man ska skylla på, kan man alltid skylla på någon typ av diskriminering.
Jag emotser nu förväntansfullt nästa drag. Fortsätt kämpa! Låt inte bitterhetens låga slockna.
7 kommentarer:
Har du träffat Elisabet? Har du någonsin talat med henne?
Vad är det i ditt inre som gör dig så föraktfull och fördömande mot henne? Du vet ingenting, men du tror att du vet.
Du bör fundera på hur du behandlar dina medmänniskor.
Dessutom bör du läsa boken. Du kanske rent av kan lära dig någonting.
Linnéa
Bitterhet är en märklig sak. Tror inte att hon känner sig bitter, men andra kanske ser det så. Hon vill förklara sig helt enkelt.
Jag håller verkligen med. Nu får väl tanten ändå ge sig. Gör något konstruktivt istället och sluta gnälla.
Med en (halv-)gardering för att jag kanske inte vet tillräckligt om just Höglund håller jag till 75 procent med dig. Vad jag kanske främst vänder mig mot är att budbäraren (journalisten) blivit viktigare än budskapet (journalistiken). Det finns ju massor av exempel på detta otyg - men Höglund är säkert en av de tydligaste på senare tid.
Och mediafolkets privata "ryggsäckar" är dessutom säkert inte tyngre än busschaufförers, vårdbiträdens osv. De 25 procenten "som fattas" gäller det här med åldersdiskriminering & åldersfascism. Jag tror att det faktiskt finns en sådan - inte minst inom medierna, och särskilt på tv. Folk ska vara unga, vackra och fräscha - och det gäller även journalisterna ... Knasigt!
Nej, jag har inte träffat Elisabet Höglund och nej jag tänker definitivt inte läsa hennes bok. Det jag vänder mig emot är detta konstanta gnällande istället för att, som Stella säger, göra något konstruktivt. Det är bara media som blåser upp det och gör en storm i ett vattenglas. Rent löjeväckande tycker jag. Det finns väl ändå viktigare saker att rapportera om.
Bengt, jag håller med dig om att åldersrasism säkerligen existerar men det är också lätt att åberopa rasism och diskriminering när man känner sig åsidosatt och så tycker jag att fallet var i Förkväll.
Håller med!! Ser man sig själv som ett offer så blir man ett!!Hon har säkert varit med om en del orättvisor,men vem har inte det? Inte går jag ut ipressen med det,eller skriver en bok..Hon börjar bli lite patetisk..
Skicka en kommentar