Pladdertanter

Det finns personer, oftast kvinnor, som pladdrar non stop om absolut ingenting. Det är som om de inte hade någon spärr mellan hjärnan och munnen. Allt de tänker måste de också säga högt. Detta är ett märkligt fenomen som man med alla medel borde sätta stopp för. Kommunikation och diskussion som uppstår i möten med andra människor är alltid givande och intressant och bör uppmuntras men mundiarré är en åkomma man måste söka för. Att ständigt delge sin omgivning allt som korsar ens hjärna är respektlöst. Det tyder INTE på att man är en trevlig person med social kompetens som många tycks tro. Småprat i all ära men att tvingas lyssna på folk som inte vet vad de ska äta till middag eller fördelar och nackdelar med att ta med sig paraply om det nu skulle börja regna, är ren och skär tortyr.

Det finns en busslinje här i Stockholm som jag brukar åka mycket ofta. När jag står och väntar på hållplatsen dyker det då och då upp en kvinna som åker åt samma håll som jag. Denna kvinna pratar alltid vitt och brett om precis allting. Jag kan se hur hon precis som en hök spanar in resenärerna för att se om det är någon hon känner igen och kan sätta klorna i. När hon har spanat in sitt offer sätter hon kurs på personen i fråga och börjar prata redan när hon bara har hunnit halvvägs. Det stackars offret börjar flacka vilt med blicken för att hitta en utväg men det är naturligtvis lönlöst eftersom hon måste ta samma buss för att komma hem. Den pladdrande kvinnan för en monolog medan offret försöker se intresserad ut. Hon pratar om sitt jobb, sina barn, sin man, väder, midagsmat och annat smått och gott. När så offret försöker sticka in med en liten replik lyssnar den andra kvinnan inte alls utan fortsätter med sin monolog som om offret inte fanns. Man förstår av kvinnans ton att hon själv tycker att konversationen (monologen) är riktigt intressant och stimulerande.

Bojkotta pladdertanter nu!