Folklighet

Det är viktigt att vara folklig och folkkär i det gamla folkhemmet. Men det är skillnad på folk och fä. Om man är en känd person är det ett måste att vara folklig annars går man inte hem i stugorna. Men vad innebär det att vara folklig? Jo, man måste vara som folk är mest och inte sticka ut. Man ska handla på Konsum, le och vara glad, inte ha några kontroversiella åsikter, inte yvas över sina framgångar och helst ha fel och brister som alkoholism eller övervikt. Jag förstår inte denna syn. Om man är känd för att man har en speciell talang och har åstadkommit något innebär det ju att man skiljer sig från mängden. Varför måste man då samtidigt vara som alla andra? Alla så kallade folkkära kändisar är ju menlösa och ointressanta. Jag säger bara Lasse Berghagen.

Att kronprinsessan väljer att gifta sig med en man av folket uppskattas i riket. Det är trevligt med monarki verkar de flesta tycka men man får inte vara för kunglig. Även majestäter måste vara lite som folk är mest. Jag tycker att det hade varit mer intressant om Victoria hade valt att gifta sig med en invandrare från Rinkeby. Det hade väl varit politiskt korrekt om något i detta ängsligt politiskt korrekta land. Men se det är inte folkligt. Det skulle inte falla i god jord hemma hos alla tanter som virkar grytlappar med kungamotiv. Det finns gränser för folkligheten.

Det är nog bara Zlatan som lyckas med att vara omtyckt utan att för den skull vara det minsta folklig. Men han är invandrare som spelar i blågula färger och det är i alla fall PK.