Cuba libre

Eftersom min man kommer från Kuba är det naturligtvis så att det landet påverkar mig och spelar en stor roll i mitt liv. När min man säger att han är från Kuba får folk genast något lystet i blicken. De har en massa åsikter om hans hemland och ALLA frågar om Che Guevara och Castro. I Kuba finns två huvudsakliga turistgrupper: De backpackande övervintrade hippierna och revolutionsromantikerna och de som åker till en all-inclusive resort och inte rör sig ur fläcken med undantag för en dagstur till Havanna och dricker rom och tror att de är i Kuba.

Den första kategorin iklär sig gärna Che Gueavara T-shirt, kortbyxor och sandaler, vilket ter sig konstigt för kubanerna eftersom det bara är 10-åriga pojkar som klär sig i kortbyxor. Vuxna män bär långbyxor. Punkt slut. Dessa turister vill gärna diskutera Castro och revolutionen. Problemet är bara att många kubaner är mer intresserade av Nike och Adidas än revolutionsromantik. "Men det är ju fantastiskt med så bra och gratis utbildning och sjukvård." Jo, men kubanerna vill också tjäna pengar. Kuba är en perfekt grogrund för kapitalism. Man måste själv se till att klara sig och hitta vägar för att tjäna pengar. Nöden är uppfininningarnas moder som bekant. Man måste ha ett stort kontaktnät och man måste framför allt veta vem man kan lita på. Många tror att man inte kan köpa nästan någonting i Kuba och det stämmer när det gäller vanliga butiker men ALLT kan köpas bara man har pengar och de rätta kontakterna. Alltså är det ungefär som här.

De lite bättre bemedlade turisterna reser aldrig på egen hand i Kuba eftersom de tror att det kan vara farligt och att bussarna ska vara från 50-talet och bil är ju ingen vettig människa som vågar hyra, resonerar de. De är glada och nöjda om de får lite sol, bad, rom och cigarrer. Denna kategori tycker också oftast synd om kubanerna eftersom de bor i ett kommunistland. Nu är ju faktiskt Kuba inte ett kommunistland, utan ett socialistland, och i många avseenden mindre socialistiskt än Sosse-Sverige. De undrar också vad som kommer att hända efter Castros död när amerikanarna kommer och tar över Kuba. De är nämligen helt förvissade om att det är detta alla kubaner önskar sig mest av allt. Dessa turister är ofta givmilda och strör pengar omkring sig men de bryr sig aldrig om att lära känna folket. På en uteservering utanför ett hotell i Havanna bevittnade jag hur en utländsk kvinna kom med fyra stora paket mat som hon ställde ner på marken till de många hundar som springer omkring på gatorna. I Havanna finns många fattiga människor som knappt har mat för dagen men hon tyckte alltså mer synd om hundarna. Detta säger en hel del om denna typ av turister. Inte åt hundarna maten heller eftersom de aldrig har sett en färdiglagad portion mat. I sådana situationer skäms man verkligen som turist.

Kuba är ett fantastiskt land med underbara människor. För er som ännu inte har varit där kan jag verkligen rekommendera ett besök. Men undvik Varadero och charterresor. Det går alldeles utmärkt att resa på egen hand med långfärdsbussar. Om man hyr bil ska man komma ihåg att vägarna är fulla av oväntade hål och INGEN flyttar på sig om man inte tutar konstant. Kombinera gärna hotell med Casa Particular där man bor hemma hos kubaner. De serverar också den bästa maten. Kubaner är ofta öppna och gästvänliga men ställ inte för många frågor. Det gillar de inte. Och bli inte förvånade om de byter samtalsämne helt plötsligt. Det gör de när de är uttråkade och tycker att de har lyssnat klart. Se också till att klä upp er till middagen och när ni går ut. Kubaner tycker att turister klär sig för jävligt. Undvik också orkansäsongen, såvida ni inte vill ha lite extra spänning. Tänk bara på att lagra rom eftersom staten stoppar all alkoholförsäljning när det drar ihop sig till storm.

PS. Bilden är tagen 2007 utanför ingången till den amerikanska ambassaden i Havanna. Mannen i mitten är kuban och stämplad som terrorist av kubanska regimen. Han bor numera någonstans i Sydamerika. Måhända har gubben till vänster nu bytts ut...