Gnällspik

Jonas Gardell är en jätteduktig ståuppkomiker och han har skrivit en del hyfsade böcker och pjäser men i andra sammanhang har jag jättesvårt för honom. Han är gapig och skrikig och kräver utrymme. Han måste hela tiden stå i centrum och när han vill vara allvarlig gränsar det alltid till det pekorala. Han är en självutnämnd profet som är här för att frälsa alla.

Hans senaste TV-serie om Gud har blivit omdebatterad eftersom många ansåg att den var kontroversiell. En pastor i Vetlanda gick så långt att han uppmanade folk att bränna Gardells böcker på bål. Detta var naturligtvis ett korkat uttalande av en korkad person. Men detta kan inte Gardell förpassa till glömskans vrår, nej enligt honom för det tankarna till nazismens bokbål och därifrån är steget till människobål inte långt. Nej, vet du vad! Han vädjar i tidningarna om att folk ska ta avstånd från detta skamliga handlande. Jag delar till fullo hans tankar om Vetlandapastorn men där går gränsen. Jag har svårt att känna sympati för Gardell när han bara gnäller och gnäller och känner sig förorättad. Han måste ju räkna med att det finns folk som har avvikande åsikter och detta får han väl ändå finna sig i, hur dumt det än må vara. När han sedan står i TV och förklarar att han minsann har kunskap om bibeln och Jesu liv eftersom han är hedersdoktor i teologi blir det bara skrattretande. Jag tycker att Gardell får alldeles för mycket utrymme i media och att ingen egentligen kritiserar något han gör. Han framstår allt mer som en helig ko som alltid får synas och beklaga sig i tid och otid. Ge istället mer tid och plats till maken!