Häromdagen var jag och såg filmen Vie Héroique om låtskrivaren, sångaren, kvinnotjusaren, playboyen och det franska nationalhelgonet Serge Gainsbourg. En fantastisk skildring av ett spännande liv och med en mycket porträttlik Eric Elmosnino i huvudrollen. Men det som åtminstone fångar mig mest, förutom musiken, är tidsandan och miljöerna. Vem skulle inte ha velat leva i 60-talets Paris och hänga med sexsymbolen Brigitte Bardot eller stilikonen Jane Birkin? Ett liv där förmiddagarna fördrivs i sängen, därefter en drink och en cigg till frukost. Efter lite komponerande tar kvällen och nattlivet vid med musik, fler drinkar, fler cigaretter och vackra människor i vackra kläder. Det finns en kombination av sårbarhet, synd och oskuldsfullhet som ter sig väldigt lockande. Nedan följer några klipp ur filmen. Tänd en cigg, häll upp en drink, släpp ner håret, sätt på dig något coolt och låt dig inspireras. Je t'aime.
4 kommentarer:
Jag håller med om att den tiden är fascinerande, modet och attityden. Och BB är världens vackraste kvinna. Har inte sett filmen men ska nog satsa på det.
Så här i backspegeln kan man se sextiotalet som en intressant och häftig period jämfört idag. Modet var ganska snyggt. Då var det nytt med kortkort. Till och med "gamla" tanter sydde upp sina kjolar. På den tiden var det kvalitè på kläderna vilket det är sämre med idag.
Många tjejer ville se ut som BB. Med grisskärt läppstift kolsvart eyeliner och inte att förglömma "Bardotrutigt". Mycket populärt bland tonåringar.
Vi skulle ha mer europeisk kultur på bio. Allt är amerikansk nu för tiden men inte allt är bra. Varje gång jag hittar en spansk eller fransk film på svt1, mitt hjärta bultar och även om det är ett drama, har jag garanterad mycket tillfredsställande dag eftersom alla mina sinnen blir allerta.
Visst är det så att vårt samhälle är amerikaniserat. Håller med Carmen om att det vore önskvärt med mer europeisk kvalitetsfilm.
Skicka en kommentar