Drama Queen

Jag är en drama queen. Jag gör inte bara en höna av en fjäder. Jag gör en hel struts (eller en hel flock dylika). Om minsta lilla sak går fel, förvandlas jag till en hysterika. Jag svär över väder och vind och över saker som inte fungerar som de ska. Detta beror på att jag vill ha kontroll över allting. Jag är en planerings- och organisationsfascist av stora mått. Detta har naturligtvis sina fördelar men det är dessvärre näst intill omöjligt att täcka upp för alla eventualiteter. Den mänskliga faktorn är dock den största boven i dramat. Folk beter sig sällan logiskt. De säger en sak och gör en annan. De ändrar sig, velar hit och dit, tar tillbaka sådant de lovat och vänder kappan efter vinden. Ytterst opålitliga element. Sluta med det! Om jag ska slippa gå en för tidig död till mötes, kan vi väl enas om att det är jag som bestämmer. Allt och allting!

Avkommor

Barn kan vara härliga och rätt så roliga små varelser men det beror i mångt och mycket på föräldrarna. De flesta barn är odrägliga, griniga och bortskämda små monster. Jo, det är de! Men det är inte så populärt att påpeka. "Inte mina barn, andras möjligen." Jo, dina barn. Vad hände med barnuppfostran? Numera är det barnen i familjen som bestämmer allting. Allt inrättas, ordnas och fixas efter dem. De behandlas med silkesvantar och skyddas mot allt. De behöver inte äta eller göra sådant de inte tycker om. De får det mesta serverat på silverfat och ska alltid stå i centrum. Vad händer när de växer upp? Jo, de blir gnälliga morsgrisar och små prinsessor på ärten. Jag är absolut inte emot barn per definition men lite hyfs är väl ändå inte för mycket begärt?

Liemannen

Jag tänkte att vi skulle prata om döden. Vad muntert, tänker ni. Men dö ska vi ju alla göra förr eller senare (förhoppningsvis senare). Ändå är det något man sällan talar om. Förvisso förståeligt med tanke på att det oftast är något man inte direkt ser fram emot. Livet är en fest som man inte vill gå hem ifrån. Även på tråkiga tillställningar finns ju förhoppningen att det ska bli roligare fram på småtimmarna. Men vore det inte bättre om man hade ett mer naturligt förhållningssätt till döden? Astrid Lindgren berättade en gång att hon och hennes syster brukade inleda varje telefonsamtal till varandra med "Döden Döden", för att på så sätt få ämnet avhandlat och avdramatiserat. Kul idé, tycker jag.

När min dag kommer ska det se ut på följande sätt:

• Jag ska en svart, skitsnygg, dyr och elegant kista.
• Vita liljor ska pryda kista och kyrka.
• Alla ska sjunga Härlig är jorden för allt vad tygen håller.
• Gudstjänsten ska vara högtidlig och dramatisk.
• Gästerna ska givetvis vara snygga och uppklädda. Det är ju min begravning.
• Efter kyrkan ska det ätas och drickas och alla ska hålla spirituella tal om min förträfflighet och INGEN ska gå hem tidigt!

Bara så ni vet...

Suomi

Detta inlägg är tillägnat Finland och mina kära finska vänner. I Finland pratar man inte i onödan. Man säger ja... och jo... Det räcker liksom. Man tjafsar inte heller om allting. Man ställer inte frågor som: "Vad känner du?" Man frågar: "Vad tycker du? Efter det förväntar man sig ett rakt svar. Inte kanske, vi får se, det verkar väl bra, eller...?

Det konstras inte heller med maten. Man dricker Koskenkorva och Lapin Kulta föredragsvis till både lunch och middag och varför inte till frukost också. Inmundigandet av alkohol föregås också av föredömligt korta snapsvisor. Inte som här där man måste sjunga 18 verser (varav man bara kan den första) innan man får tillfälle att dricka. I Finland säger man bara Titta taket!, eller någonting som betyder ungefär "arslet på axlarna". Helt obegripligt men kul. I vårt östra grannland förstår man också skillnaden mellan fest och kafferep (se inlägg Party!). Man anordnar exempelvis aldrig personal- eller julfester på en vardag. Man måste ju få tillfälle att festa ordentligt.

Som f.d. Miss Finland kan man också utan konstigheter bli kulturminister. Här krävs det att man ser ut som en skogsmulle, alternativt ABF-tant för att kvalificera sig till en liknande position. Finländare är ett hårt arbetande folk. Enda anledningen till sjukskrivning är att man är död, och då är det ju ändå redan för sent. Det daltas inte heller med barnen. Man härdar dem inför livet och förklarar att allt bara kommer att bli värre från och med nu. Här läser vi gulliga sagor signerade Astrid Lindgren. I Finland plågar man dem med deprimerande Mumimtroll. Traumatiskt så det förslår.

Heja Finland! Nu återstår bara för er att lära er spela ishockey, komponera schlagermusik och göra svenskan till majoritetsspråk.

Grattis!

Vill bara gatulera en av litteraturens giganter på födelsedagen. Grattis August!

Party!

Fest är ju alltid trevligt men det finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att det ska bli lyckat. Det vissa missar är att man som gäst också har en funktion att fylla. Man får inte agera dökött. Värdens/värdinnans ansvar är att göra det så trevligt som möjligt för sina gäster men sedan måste gästerna själva ta sitt ansvar.

Fest handlar ju till stor del om att träffa människor och mingla. Man kan alltså inte sitta tyst i ett hörn och sura. Det finns också vissa gäster som tror att en middagsbjudning är ett slags utfodringstillfälle, ungefär som ett soppkök, där man slafsar i sig det som bjuds för att sedan yttra fraser som "Det är en dag imorgon också" (se inlägg "Allergi"). Detta är ytterst otrevligt och osocialt. En fest ska inte förväxlas med ett kafferep. Några har också fått för sig att en lämplig middagskonversation består av matprat och recept. Nej! Man ger komplimanger för maten men sedan pratar man om något INTRESSANT. Man bör dessutom tänka på att klä upp sig. Det är respektlöst mot värdparet att slafsa omkring i vardagskläder. Sedan är det det här med skor. Vi svenskar har en ful ovana att hasa runt i strumplästen på fester. Det ser verkligen inte roligt ut. Inneskor anbefalles.

Som gäst bör man vara uppklädd, social, mingla, äta och dricka mycket och under inga omständigheter gå hem tidigt. Gäster som inte uppfyller dessa krav bör genast strykas ur inbjudningsrullorna.

Störande

Det offentliga rummet fylls alltmer med oljud av olika slag (se inlägg om gatumusikanter). En av de saker jag finner mest störande är hur folk helt ogenerat pratar i sina mobiltelefoner på allmänna platser. På tåg och bussar basunerar folk glatt ut vad de tycker, tänker och gör utan att inse eller bry sig om att alla kan höra vad de säger. Jag är inte intresserad av att du ska äta rotmos med fläsklägg till middag, att dina barn har vinterkräksjuka eller vad du ska göra i helgen. Det är också fascinerande hur folk helt oförblommerat pratar om sina chefer, kollegor, affärsavtal, sjukdomar (allt från fotsvamp till depression), fruar, pojkvänner, otrohet eller hur fulla de var i helgen. Det är ett slags verbal förorening. Lika illa som att skräpa ner. Jag har inget emot mobiltelefoner i sig. Jag älskar all form av kommunikation men jag vill gärna kunna välja. En blogg kan man till exempel välja att inte läsa...

Varför?

Hela livet är fullt av funderingar och frågor om stort och smått. De flesta verkar inte finnas något svar på, åtminstone inget tillfredsställande sådant. Här följer några av mina funderingar:

Varför...

1. är blått de flestas favoritfärg när alla kan se att lila och rosa är vackrare?
2. går Castro omkring i Adidasoverall? Är han sponsrad?
3. blir det aldrig fred i Mellanöstern?
4. känns onsdagar närmare lördagar än söndagar?
5. har svenskan "sje"-ljud? Omöjligt för icke-svenskar att uttala.
6. måste folk avsluta sina anföranden med eller? Det är ju ingen fråga. "Vi gör så här, eller...?"
7. blir man tröttare ju mer man sover?
8. finns det inget bra botemedel mot baksmälla?
9. konstrar alltid datorn när man gör något intressant eller roligt, aldrig när man betalar räkningar?
10. kommer alltid bussen eller tåget när man precis har tänt en cigarett?

Har ni några svar eller kanske andra frågor?

Allergi

Följande fraser bör man aldrig under några som helst omständigheter uttala:

• Den som lever får se. (Används endast av människor med beslutsångest och sådana bör man undvika.)
• Vi får se tiden an. (Se ovan.)
• Tiden läker alla sår. (Möjligt, men uttalas av personer som saknar empati.)
• Vi borde tänka på refrängen. (Man behöver inte i förväg upplysa andra om att man tänker åka hem. Det är otrevligt och förstör stämningen. Förresten bör man aldrig åka hem från fester.)
• Det är en dag imorgon också. (Onödigt att tala om att just du har ett tråkigt liv. Det är ingen som bryr sig.)
• Morgonstund har guld i mun. (Nej, det har den aldrig någonsin!)

Vad tycker ni? Några fler förslag?

Katastrof

Detta inlägg riktar sig lika mycket till mig själv som till andra. Jag tänker på hur vi använder vissa ord alldeles för lättvindigt och hur de då blir urvattnade och blaskiga som gamla disktrasor. Detta gäller exempelvis ordet katastrof. Allting har blivit katastrofer i vårt vardagliga liv. Men det är INTE en katastrof att tåget är försenat, att en maska har gått på strumporna, att maten har bränts vid, att glömma barnen på dagis, att det regnar på semestern, att glömma att gå till Systembolaget och att bilen inte startar på morgonen. Att närmare 200.000 människor befaras ha omkommit i Haiti, det är en KATASTROF. Ville bara ha det sagt.

Health Freaks

Nuförtiden är det jätteviktigt att äta hälsosamt, dvs det som inte är gott. Vi knaprar i oss solrosfrön, råris, bulgur, linser och prenumererar på ekolådor innehållandes varor ingen vet hur man ska laga till. Visst är det viktigt att tänka på vad man stoppar i sig och att träna men där går gränsen. Att äta smör, grädde och socker är numera en dödssynd. Man går inte bara en säker död till mötes, man hädar dessutom. Ve den som häller sås på maten eller brer smör på brödet. Man ska hedra sitt torrfoder och tillbe sin vegogud. Man ska strö B-jäst över hälsofilen så att hela lunchrummet luktar kräks. Men den största synden av alla är sockret. Det är jättefarligt! Jaså? Väldigt få saker är "jättefarliga" i lagom doser. Jag tänker fortsätta häda i hälsotemplet. Man kan ju alltid bikta sig efteråt.

Rökförbud

Som rökare utsätts man ständigt för påhopp av helt okända människor. Av någon anledning känner sig folk föranledda att tala om för en att det inte är bra att röka. Vad? Det hade jag ingen aning om. Hur många går fram till feta människor och talar om för dem att det inte är hälsosamt att vara fet? Nej, så kan man inte göra. Då är man otrevlig och elak. Men det är något helt annat när man är rökare. Det är alltid jaktsäsong på oss. Varför är det så? Vad är det som gör att folk går fram till vilt främmande (vuxna) människor och förmanande hytter med fingret?

Exempel på vad man kan utsättas för:

• Om man står ute och tänder en cigarett när man väntar på bussen, finns det folk som börjar hosta demonstrativt och titta föraktfullt på en.


• Främmande människor kommer fram och talar om att det inte är bra för hälsan och att man åldras i förtid. Särskilt gamla fula gubbar mellan 70 och döden.


• Före detta rökare missar aldrig att påpeka hur sköööönt det är att inte röka längre. Livet är såååå mycket bättre utan cigaretter. Skitsnack. De är bara röksugna.


• Kvinnor råkar särskilt illa ut. Man kan nämligen få rynkor får man veta och därmed ser man gammal ut. Det är inte särskilt attraktivt. Gäller inte det män också?

Naturligtvis är det inte bra att röka. Jag vill inte på något sätt propagera för rökning. Men om man är vuxen måste man få ta det ansvaret själv och jag vill inte höra att vi kostar samhället pengar för att vi är sjukare än andra. Jag betalar mer skatt än de flesta och bidrar säkerligen till försörjningen av andra som på olika sätt ligger samhället till last.

Women

Vart tog Kvinnorna vägen? Jag menar kvinnor som såg ut som kvinnor, som inte till varje pris försökte dölja att de var just kvinnor med hjälp av oformliga kläder och klumpiga skor. Vart tog glamouren vägen? Inte står den här att finna i varje fall (med några få undantag). Nu pratar jag inte om sönderblonderade bimbos fullproppade med silikon. Sådana finns det tillräckligt av. Jag pratar om stil, elegans och finess. Nedan har jag listat något av vad kvinnor borde tänka på:

• Det finns inget motsatsförhållande mellan intelligens och skönhet.
• Nej, man kan inte ha platta skor till en snygg klänning. Det är fult.
• Om man inte kan gå i högklackade skor, får man öva.
• Less is more
• Bejaka det faktum att det finns två kön.

Remember: The higher the heels, the closer to God.

Blindstyre

Det klagas ofta på bilister. Det är inte miljövänligt att använda bil och så vidare. Må så vara men när det gäller trafiksäkerhet är det inte bilisterna som är de stora bovarna, det är fotgängare och cyklister hävdar jag. Särskilt de som saknar körkort. "Se upp här kommer jag. Jag är en mycket bättre människa eftersom jag går eller cyklar. Ni får väl titta vart ni kör." För det första syns ni inte om det är mörkt eller regnigt (vilket ni skulle förstå om ni kunde köra bil). Det underlättar inte heller att de flesta klär sig i 15 nyanser av svart. Det värsta är ändå de fotgängare som skjuter barnvagnen eller hunden framför sig rakt ut i gatan utan att se sig för. Om man inte är mer rädd om sin avkomma eller sitt husdjur, ska man nog avstå från att skaffa dem.

Vinter

"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder." Jo, det finns visst dåligt väder. Fem månader vinter med minusgrader är definitionen på dåligt väder. "Men det är så härligt med all snö. Man kan åka skidor och skridskor." Ja, men hur ofta gör man det? Man måste leva i skiten också. Gå till jobbet. Vänta på bussar och tåg som inte kommer. Halka runt på trottoarerna och försöka parera isberg stora som Mount Everest. Skrapa bilrutor när man hellre skrapar trisslotter och hoppas kunna åka till varmare breddgrader. Ibland tror jag att det är en försvarsmekanism. Folk som huttrande försöker övertyga sig själva om att det är sååå mysigt med snö och kyla. Det är bara trevligt några veckor före jul. Därmed basta!

Gatumusikanter

Vem behöver gatumusikanter? Finns det en stor efterfrågan på dem? Jag undrar eftersom det kryllar av dem, i alla fall här i Stockholm. Många av dem kommer från andra länder och jag undrar vem som har sagt till dem att Sverige är ett jättebra land att åka till om man vill spela på gator och torg. Jag menar vi svenskar är ju så festliga och tycker att det är jättekul med trumpetblås kl 8 på morgonen.

Vid en av Stockholms tunnelbanestationer står ett riktigt klämkäckt band och spelar för allt vad tygen håller på morgnar och eftermiddagar. Allt inför en förbirusande irriterad massa. Det kan inte vara kul i snålblåsten. Vi är ett folk som oftast vill ha lugn och ro, särskilt på väg till jobbet.

Jag förstår inte heller dessa musikanter som oombedda helt plötsligt brister ut i sång i tunnelbanevagnarna och därefter går runt och vill ha betalt för sången som ingen har efterfrågat. Tänk om alla yrkeskategorier skulle fungera så. Om alla gick runt och utförde diverse tjänster och sedan bad om betalning. Vad hände med Ring så spelar vi?

Nej, jag vill ha ett musikfritt resande i stan. Och ärligt talat, de flesta är riktigt kass. Det är ju inte gatumusik à la New Orleans eller Havanna vi talar om.

Sverige!

Hur är det ställt med oss svenskar? Är vi världens tråkigaste folk? Många som kommer från andra länder upplever att vi är svåra att lära känna, vi pratar inte så mycket med folk vi inte känner. Vi är reserverade och lite misstänksamma. Vi är dessutom aldrig speciellt glada över någonting (åtminstone uttrycker vi inte det).

"Varför är ni svenskar så arga på morgnarna?", undrar en vän till mig. Jag håller med om att de flesta ser ut som om de har ätit ett kilo citroner till frukost. Och inte är de gladare när de är på väg hem från jobbet. Enligt statistiken jobbar vi svenskar minst i Europa men det verkar inte göra oss på bättre humör. Tvärtom, det klagas oerhört mycket på just jobbet.

Däremot är vi ofta väldigt stolta över vårt land. Allting är ju gudbevars så mycket bättre här än i andra länder. Det är ju så att man undrar om folk i andra länder överhuvudtaget överlever om de bryter ett ben eller inte har möjlighet att handla på Konsum.

Sedan är det ju det här med jämställdheten. Självklart ska man ha lika lön för lika arbete men här verkar könsgränserna vara på väg att suddas ut helt. Män från andra kulturer berättar att de blir åthutade om de håller upp dörrar eller drar ut en stol åt en svensk kvinna. "Jag är inte handikappad bara för att jag är kvinna". Allt som män gör, kan jag göra (bättre). Nej! Allt som kvinnor gör, kan inte män göra. Gilla läget! Detta avspeglar sig också i hur vi väljer att se ut. Hur ofta ser man en kvinna som ser ut som en Qvinna? Nej, allt ska vara jämlikt (och tråkigt). Ända ner till de fotriktiga skorna.

Genesis

I begynnelsen var ordet...

Jag har länge funderat på att börja blogga men har inte haft tid och emellanåt ingen lust. Jag vill att min blogg ska vara ett forum för åsikter och reflektioner (inte bara mina egna). Kommunikation är ledordet! Det finns, i mitt tycke, tillräckligt många bloggar om mode, hem, blommor, katter o dyl. Absolut inget fel med det men det gör andra redan så mycket bättre än jag. Jag har inte för avsikt att lägga ut en mängd foton på familj, vänner och mitt vardagsliv (annat än i undantagsfall) utan hoppas att orden klarar att stå för sig själva. Nåväl, det ska hur som helst bli intressant.

Väl mött!